En intensiv lördag! (2014-02-15)
Redan lördag!
Idag hade vi mycket på programmet. Bordtennis, lördagsdrink och House of Blues & Jazz.
Vi började dagen med att gå på gymmet. Jag skulle ju inte spela bordtennis och lite träning vill ju jag också få.....och då hakar Kurt givetvis på.
Jag hade trott att det skulle vara några medföljande med bordtennisspelarna, men det var bara jag som var med för att titta på. De stackars karlarna blev rejält trötta. Två timmars intensiv pingis är svettigt.
Efter pingisen gick vi raka vägen ner till lördagsdrinken som hölls på Papaya på Fumin Lu.
Ett helmysigt ställe! De hade vissa drinkar, öl och vin på Happy Hour och höll man sig till det så var det billigt......annars kostade en drink 115:- och det är inte prisvärt i Shanghai.
Jag hade bokat ett bord för 15 personer på House of Blues & Jazz till klockan 19.30 för middag. De flesta på drinken hängde med, sedan slöt vi upp med resten av gänget på restaurangen.
Jag har bara varit här en gång tidigare, fast då åt vi inte.
Jag visste inte ens att de hade en restaurangdel!
Det var mycket gott! Verkligen något att rekommendera!
Dessutom spelar de ju alltid mycket bra musik här!
Nu var det Carlton J. Smith som underhöll och han var suverän! Han fick verkligen med sig publiken!
Vi dansade ända in på småtimmarna.................
Söndagen blev mycket lugn för mig, fast Kurt flög iväg till japan vid lunchtid.
Tillbaka i Shanghai! (2014-02-09)
Söndag morgon kl 6.30 stegade vi in i vår lägenhet i på Beijing Xi Lu igen.
Det blev inte så mycket gjort den dagen. Jag sorterade visserligen alla kort vi tagit och började förbereda mig lite inför bloggskrivandet. Inte förrän igår, en dryg vecka senare, blev jag klar med bloggen från Kambodja. Nätet är segt och jag får vänta länge på varje kort som ska laddas ner. Ibland måste jag publicera och gå in och börja på nytt. Det är anledningen till alla halvfärdiga bloggar som jag har lagt ut.....om ni nu skulle undra.
Nåväl, livet här i Shanghai har varit i full gång mellan bloggskrivandet.
I måndags var det dags för SEA Coffee Morning. Först hade jag inte tänkt gå, men Lena skulle ha en nykomling med sig.....och det är alltid spännande.
Dessutom skulle det vara på ett nytt ställe idag. JC Mandarin, där vi alltid brukar hålla till, ska renoveras och är stängt. Nu skulle vi vara på Kathleen's 5 som ligger i det gamla klocktornet vid Peoples Square.
Äntligen fick jag bekräftat att det är denna byggnad som är det enda som är kvar sedan Peoples Square's tid som kapplöpningsbana i början 1900-talet.
Kathleen's 5 ligger högst upp i denna byggnad.
Det är alltid trevligt med Coffee Mornings, men detta stället var ett alldeles för litet. Bara ett fåtal fick plats att sitta. Dessutom räckte inte maten.
Vi får väl se vad de hittar på till nästa månad.
Efter Coffee Morning skulle vi visa nykomlingen Åsa våra favoriter på Fejken.
Vi gick till Panny och Åsa fick ta sig en titt på klockor och bälten bakom kulisserna......eller ska vi säga kläderna?
Sedan gick vi till Jenny som är billigare än Ullared....Hon pratar dessutom mycket bra svenska.
....och givetvis tog vi oss en titt på väskor. Även här fick vi gå in i det ena kassavalvet efter det andra.
Det tar sin lilla tid när man kommer igång på detta stället. Sen var det bara till att rusa hem för att fixa mat till gubben.
Vad jag gjorde på tisdagen kan jag inte komma ihåg.....Det är därför man helst inte ska vänta så länge med att skriva blogg. Förmodligen satt jag väl hemma och skrev då.....
Fast jag kan se i almanackan att jag var på lunch med Svenska Klubben på onsdagen.
Denna gången var vi på ett ställe som heter Fortune Cookie. Amerikanskt/Kinesiskt ställe.....Trevligt, men kanske inte ett ställe som jag längtar tillbaka till. Cathrin och jag slog följe och gick dit. Vi hade tänkt gå tillbaka också, men då regnade det. Det blev en taxi till Portman och Cityshopen, så vi fick fixa lite inköp.
Jag hade faktiskt redan rusat en runda bland matbutikerna på morgonen. Det är jag som ska ha Mahjongen på fredag så jag måste ju proviantera lite.
På torsdagen hade vi en heldag ute i Hongqiao. Först Pärlmarknaden, sedan lunch på Hongmei Lu och så vidare till Blomstermarknaden.
Det tog tid på Pärlmarknaden. De håller på att bygga om där och många stånd är stängda. Det borde ju innebära mindre att köpa....men inte!!!
De som håller öppet är ivriga på att få göra affärer och säljer mycket billigt. Nu gjorde vi kap!!! ....så bra, så vi bestämde att vi skulle träffas här igen på måndagen.
På blomstermarknaden beställde jag äntligen mitt smyckeskåp. Om jag nu köper så mycket smycken så måste jag ju ha lite ordning och reda på dem. ...........och så är det faktiskt en snygg möbel också. Jag ska få det hemlevererat den 31 mars.
På fredagen var det så dags för Mahjong igen. Jag lånade upp Cathrins mahjongbord så vi skulle få plats att spela.
Efter mahjongen blev det lunch på Nova på Dagu Lu.
På hemvägen gjorde jag lite komplementerande inköp så jag kunde laga en god Valentine's middag till Kurt. Vi avslutade kvällen med att se filmen "Killingfields of Cambodia".....kanske inte så romantisk, men givande och bra så här efter en Kambodja semester.
......och så hade redan veckan gått.
Phnom Penh (2014-02-08)
Lördag morgon och det var dags att checka ut från Sokha Beach Resort i Sihanoukville.
Vi skulle bli hämtade 8.30 för att köra till Phnom Penh.
Detta blev verkligen en intensiv dag. Vi hann inte ens med lunch!
Bilresan tog ca 4 timmar, så vi var inte i Phnom Penh förrän närmare 12.......och vi hade mycket att se! Guiden föreslog att vi skulle stanna vid ett bageri och köpa lite bröd....och så ge oss direkt på sightseeingen.
Medan vi åt lite vatten och bröd i bilen, körde vi till "The Killingfields", eller som det egentligen heter Choeung Ek Genocidal Center. De hade byggt en Stupa som minne av alla som mördats. Den var full med kranier, och även kläder och annat som hittats i gravarna.
Hit kom lastbilar 2 till 3 gånger i månaden med 20-30 bakbundna fångar med ögonbindel. De leddes direkt till någon av de grävda gravarna. De fick lägga sig på knä med huvudet i riktning mot graven, och så sköts de i ryggen. När de blivit skjutna spreds det kemikalier typ DDT eller liknande över dem. Detta gjordes dels för att försäkra sig om att de dog, men också för att det inte skulle lukta för mycket om liken så folk som arbetade i trakten skulle bli misstänksamma.
Vissa av massgravarna var speciellt utmärkta. En där alla blivit halshuggna, en annan där alla var kvinnor och barn....de flesta av dessa kvinnor var dessutom nakna.
Ett speciellt träd var också utmärkt. Det hade använts för att avrätta barnen. Barnen slungades mot trädet för att dödas. Då sparade man ju dessutom på ammunition.
Människor avrättades här fram till den 7 januari 1979......det är inte så länge sedan......
Efter The Killingfields åkte vi till S-21. En skola som gjordes om till fängelse och tortyrkammare av Röda Khmererna.
När man tog över detta fängelset från Röda Khmererna hittade man 14 lik i byggnaden. De har begravts på skolans gård.
Ute på gården fanns också "galgen". Det som tidigare varit ett gymnastikredskap för eleverna.
Här hängdes fångarna upp i benen. Hängande upp och ner, förhördes de tills de blev medvetslösa. Då sänktes de så de doppade huvudet i det skitigt gödselvattnet som fanns i krusen. På så vis kvicknade de till så de kunde fortsätta förhören.
Eftersom fångarna ofta försökte ta livet av sig genom att hoppa från balkongerna, hade man satt taggtråd utmed hela framsidan.
En del av palatset tjänstgjorde också som museum.
Här satt vi länge och väl och åt en utsökt 3-rätters middag med drink och vin.
Det var 2 personer som överlevde denna fängelsevistelsen. Den ene för att han var duktig på att laga skrivmaskiner, och han lever än idag.
.
Efter detta hemska ställe åkte vi till ett mycket vackert ställe, The Royal Palace.
Här satt kungen i husarrest under hela tiden Röda Khmererna var vid makten. Tack vare det är palatset och alla dess klenoder fortfarande orörda.
Man kunde se att Kungen var hemma för flaggan var i topp.....fast givetvis bodde han i en angränsande byggnad som inte var tillgänglig för allmänhet.
Det blev väldigt många bilder på detta templet.......men det är nog det vackraste palats jag har sett. Jag blev mycket imponerad! Tänk om Röda Khmererna hade förstört detta.
En del av palatset tjänstgjorde också som museum.
Den här bilden visar färgerna på tjänstefolkets kläder. En färg för varje dag......på söndagar bär man rött, måndagar orange o.s.v.
Detta museum var riktigt trevligt, fast inte så stort. Det visade mest hur människor levde.
Nu skulle vi vidare till nationalmuseet som låg alldeles intill.
Det var vackra byggnader här också, men annars var det mest reliker från Ankor.....och där hade vi ju varit.
Vi blev i alla fall förevigade framför denna Garuda.
Nu var klockan 5 och allting stängde. Guiden kunde slappna av.....han hade visat oss vad han skulle.
Fast vi skulle inte flyga tillbaka förrän 00.15, så lite tid till hade vi ju på oss. Han tog oss till Centrum Marknaden som var rätt imponerande, med sina stora kupolbyggnader.
Kommer man från Shanghai så är det kanske inte denna sortens shopping man är ute efter, så vi hade snart tittat klart.
Nu skulle vi äntligen få äta middag istället. Vi hade hört att det var trevliga områden utmed floden, så vi ville gärna äta där. Guiden tog med oss till en riktigt mysig restaurang.
Här satt vi länge och väl och åt en utsökt 3-rätters middag med drink och vin.
En härlig avslutning på en underbar semester.
Nu började nog guiden undra vad vi höll på med.
Han skulle vänta på oss vid bilen.....fast så här länge hade han nog inte tänkt att det skulle ta.
Han skulle vänta på oss vid bilen.....fast så här länge hade han nog inte tänkt att det skulle ta.
Nåväl, vi var mätta och nöjda!
Innan vi skulle tillbaka till flygplatsen ville han visa oss Nattmarknaden.
Det var verkligen något nytt för oss. Så mycket folk som kom dit för att äta......både västerlänningar och kambodjaner.
Jaha.....så var det då slut på denna semestern.
Nu fick vi ändå åka till flygplatsen till sist, efter en helt fantastisk semester som varit både lärorik och avkopplande.
Shanoukville ( 2014-02-02)
Vi kom till vårt hotell, Sokha Beach Resort, i Sihanoukville vid 6-tiden på kvällen.
Detta är det enda hotellet i Sihaoukville som har en privat strand. Vi bokade här, eftersom vi hört att det är väldigt skräpigt på de andra stränderna. Fast denna kvällen hann vi inte utforska stranden. Det blev till att checka in på rummet och gå ut och äta en bit mat. De har lite olika restauranger att välja på inne på området, och det var ju det enklaste idag. Vi åt en god middag på Lemongrass, som ligger nere vid stranden. Billigt enligt svenska mått mätt, men ack så dyrt för att vara i Kambodja.
Vi gick en liten runda på kvällen.....det är så vackert när det är upplyst överallt.
Denna draken vakade över oss.....undrar om Sokha har någonting med "drake" att göra, för vid andra änden av stranden stack det upp en drakstjärt?
Nu drog vi oss tillbaka till rummet. Vi bodde i den nya delen.....med alla kineser.
Det verkade vara en statusgrej var man bodde. I receptionen tyckte de inte att vi skulle äta frukost i den matsal som låg närmast oss......"där var så mycket kineser", påstod de. Vi hade ju hört hur trångt det var i den andra matsalen så vi åt ändå frukost bland våra vänner kineserna ändå, de första dagarna......och det gick bra.
Den 5 februari åkte emellertid de flesta hem och då testade vi den andra matsalen.......det var en klasskillnad som inte bara hängde på kineserna. Då passade vi också på att byta till ett hotellrum i huvudbyggnaden.
På söndagsmorgonen var vi ivriga att få komma ut i solen. Det var verkligen en härlig strand.
Vi promenerade givetvis utmed stranden flera gånger under veckan. I den ena delen kunde man skönja något som såg ut som en kåkstad, och även en liten enkel boning precis vid slutet av stranden.
Som kontrast till detta låg områdets flottaste villor här.
I andra ändan av stranden hade allmänheten viss tillgång till stranden och här stack drakstjärten upp.
Utan att prata med varandra, så var vi flera bekanta från Shanghai som hade bokat semester till Kambodja delvis under samma tid. Till lunch första dagen träffade vi Lena o Arne,
Utan att prata med varandra, så var vi flera bekanta från Shanghai som hade bokat semester till Kambodja delvis under samma tid. Till lunch första dagen träffade vi Lena o Arne,
Nu bestämde vi att vi skulle dra ihop alla våra vänner på en gemensam middag på Lemongrass på kvällen.
10 pers blev vi...... inte illa!
I dagsljus ser restaurangen ut så här......
Det allra bästa på denna semestern var nog ändå båtutflykten till Saracen Bay på Koh Rong Samloem.
Kvällen efter var vi 6 pers som gick ut tillsammans. Denna gången tänkte vi utforska nattlivet på grannstranden.
Det var viss skillnad......
Det var viss skillnad......
Fullt med folk, stolar direkt på stranden.......och billigt!!!!
Ett riktigt backpacker ställe, men rätt mysigt för oss också!
God mat har de också!
Kambodjas Amok, blev en av våra absoluta favoriter....både med fisk, kyckling och biff.
Restaurangerna på vårt område och restaurangerna på denna stranden var verkligen två ytterligheter. Fast när vi bokade en båttur, blev vi rekommenderade en annan restaurang i byn.
En superb rekommendation!
Lite dyrare än på stranden kanske, men gourmetmat, perfekt service och härlig miljö....för en mycket billig peng.
Nu kan det ju verka som om vi bara var ute och åt och drack......Vi njöt verkligen av vår fina resort också.
Dessutom var vi hyfsat flitiga på gymmet. Något som jag brukar totalvägra när jag är på semester.
Till luncher och middagar strålade vi samman med Lena och Stefan.
Att bli hembjudna till Lena och Stefan på en drink före maten, kändes inte heller helt fel.
De bodde i en villa på området och det kändes nästan som "hemma hos".
De bodde i en villa på området och det kändes nästan som "hemma hos".
Här fick vi också se hur Durian växer.....de hade en buske i "sin trädgård".
En annan frukt som jag aldrig har lyckats se på träd förut, är ananas.....det fanns också här.
Det allra bästa på denna semestern var nog ändå båtutflykten till Saracen Bay på Koh Rong Samloem.
Man kan åka dit både med en långsam båt som skulle ta 2 timmar, och en snabbåt som skulle ta 35 minuter. Vi valde den snabba.....vi ville ju tillbringa tiden på ön. De hade lite problem med att hålla tidsschemat så det blev en del väntan ändå.
Vi blev helt betagna av ön!
Vattnet var klarare, sanden var vitare.....än någon annanstans vi hade varit.
Här fanns inga hotell, men man kunde hyra en bungalow på stranden för 20 - 60$. De närmast strandlinjen kostade 60$. Här fanns ett par olika serveringar och ett par barer.
Allt man behöver med andra ord.
Det var meningen att båten skulle gå tillbaka klockan 4......men inte ville vi lämna stranden.
Till vår lättnad, kom inte båten förrän klockan 6.
.......och det tog definitivt mer än 35 minuter att åka tillbaka.
Först skulle vi till den stora ön Koh Rong för att lämna och hämta passagerare och när vi åkte härifrån fick de inte någon riktig fart på motorn. Vi tuffade fram i snigelfart i en och en halv timme.....då lyckades de laga motorn och då gick det undan. Visst blåste det och stänkte in i båten, men det gjorde ingenting.
När vi kom in till fastlandet igen, gick vi genomblåsta och saltstänkta, direkt till Coolabah och åt en underbar middag.
Detta blev sista middagen i Sihanoukville med Lena och Stefan, som skulle resa tillbaka till Shanghai nästa dag.
Så tomt det blev utan dem........
Vår sista kväll gav vi oss ner till grannstranden igen. Fast denna gången tog vi ingen tuctuc........Det var fortfarande ljust när vi gick, så vi vågade oss på att testa om man kunde gå tvärs över näset.......och det gick. Det var som att komma ut på landet direkt.
Fast här fanns en del små "värdshus" här också.
När vi kom ut till en asfalterad väg kändes det som om vi var nästan framme.......
Fast nu stötte vi på ett slumområde. De viftade ivrigt bort oss......detta var inte någonting de ville visa turisterna. Till sist kom vi i alla fall ner till stranden. Det fick bli en drink på stranden och amok till middag denna sista kväll i Sihanoukville.
Fast nu stötte vi på ett slumområde. De viftade ivrigt bort oss......detta var inte någonting de ville visa turisterna. Till sist kom vi i alla fall ner till stranden. Det fick bli en drink på stranden och amok till middag denna sista kväll i Sihanoukville.
Imorgon bär det av till Phnom Penh!
En flytande stad!
Så var det då dags för vår tredje och sista dag i Siem Reap.
Idag skulle vi göra något helt annat än att titta på tempel. Vi skulle ut till Tonlé Sap floden, och även sjön Tonlé Sap, för att titta på en flytande by. Spännande!
Vi fick köra ca 45 minuter innan vi kom till platsen varifrån vi skulle fortsätta med båt.
En bensinstation på vägen.......
Risfälten utmed floden är mycket bördiga. De ligger nämligen under vatten halva året.
Nu har vi kommit fram till båtarna som vi ska åka med.
.....och här sitter en tonårsflicka och lyssnar på musik som vilken tonåring i världen som helst......fast kanske inte riktigt. De har inte någon elektricitet, så hon får använda sig av ett bilbatteri för att lyssna på "Gangham Style".
Nu har vi hittat vår båt, så nu bär det av utåt flodmynningen.
Här var fiskare överallt som la ut burar.
.....och så började då husen dyka upp. Här har vi polishuset!
Skolan och kommunalhuset ser också riktigt prydliga ut.
Fast sen blev det lite mer gyttrigt.
En del hus riktigt fina, andra inte lika välmående.....
Husdjur höll de visst också.....fast det var nog inte något lätt liv för dessa grisar.
Vi närmade oss slutet på båtturen och kom förbi den lilla restaurang där vi skulle äta vår picknick lunch. Fast först skulle vi åka ända ut till sjön Tonlé Sap.
Det är svårt att säga hur stor Tonlé Sap är. Under torrperioderna är den ca 400km², men under regnperioderna blir den 4 till 5 gånger större. Då förstår man att husen behöver vara högt uppe, eller flytande.
När vi kom tillbaka till den flytande restaurangen, tog vi en kanottur in i Mangrove träsket.
Kurt tog befälet över vår båt, även om den var lite tungpaddlad.
Där uppe dit Kurt pekar...... kan man se att de håller på att bygga en gångbro. Den ska sträcka sig ända bortifrån byn och ut till sjön, där det ska bli en restaurang på pålar.
Nu var det dags för lunch. Hämtad från ett hotell i stan.
.......och så bar det av tillbaka igen.
Så var det slut på vår vistelse i denna delen av landet och vi blev körda direkt till flygplatsen för att flyga till Sihanoukville.
Nu var det sol och bad i dagarna 6 som gällde.
Mer tempel!
Även denna morgon väcktes vi av tuppen, så vi hade gott om tid innan vi skulle träffa vår guide klockan 9.
Idag skulle vi titta på tempel som låg lite längre bort från Siem Reap, så det blev en lite tur genom bygden först. När vi stannade för att tanka såg vi denna vällastade bil. Kambodjanerna är faktiskt lika bra på att lasta som kineserna. Det var minst 15 pers i bilen, dessutom hoppade 2 personer upp och satte sig bredvid moppen i den öppna bagageluckan.
Vi stannade och tittade på hur de handskades med sockret som de fick från sockerpalmerna. Jag som inte ens visst att det fanns något sådant. Det är långsmala, bladlika frukter. De hade gjort hemmagjorda stegar på palmerna för att kunna klättra upp och plocka frukterna.
Sedan rörde de sockret kraftigt tills det ljusnade......
.....och fyllde små formar med massan, så det blev som sockerbitar när det stelnat.
Vi kikade lite på deras hus också. De flesta hus är byggda på pålar.
Guiden förklarade att de hade många barn i den familj vars hus vi tittade på, eftersom de hade fått bygga flera hus. Det stora huset till höger var till för föräldrarna, medan de små husen var till för barnen.
Deras kök låg utomhus.
Vad det gällde vattenförsörjningen, så hade de en öppen dagvattenbrunn, men de hade också fått en borrad brunn donerad av kanadensare. Så lite lyx var det.......
De livnärde sig på en del försäljning också, och det kändes riktigt bra att få handla här istället för inne i stan.
Vi såg Mebon, Tasom, Neak Pean och Preah Khan i nämnd ordning.
Denna kvällen skulle vi gå på show med middag. Det var en show med Apsara Dancers.
Efter lite mer körande, så kom vi så fram till dagens första tempel, Banteay Srey. Det s.k. "Citadel of the Women", eller "Tempel of Shiva"......alltså ett hinduistiskt tempel. Det lär vara det bäst bevarade templet i Kambodja och dessutom det enda som är byggt i rosa sandsten.
Utanför templet satt en orkester med män som lemlästats av minor, och spelade.
Vårt nästa mål var faktiskt "Landmine Museum".
Dessa band finns överallt......alltför många har drabbats av landminorna.
Vårt nästa mål var faktiskt "Landmine Museum".
Det är inte bara ett museum utan också ett hem för många drabbade barn.
Detta museum startades av Mr Aki Ra som var barnsoldat hos Röda Khmererna och brukade då få lägga landminor. 1987 deserterade han till den Vietnamesiska armen. När kriget var över har han ägnat all tid och kraft åt att röja landminor. 1997 hade han tillräckligt med material för att starta ett museum. Han och hans fru har också tagit hand om många barn som blivit offer för minorna, och museumet har blivit deras hem.
Tagna av detta museum drog vi vidare för att titta på lite mer tempel.
Nu skulle vi titta på något som kallades "The Tempels of the Grand Circuit" - 4 tempel till skulle vi få se.
Nu skulle vi titta på något som kallades "The Tempels of the Grand Circuit" - 4 tempel till skulle vi få se.
Fast på vägen stannade vi till och handlade av ytterligare några bybor.
Vi såg Mebon, Tasom, Neak Pean och Preah Khan i nämnd ordning.
Det var vackert, det var mäktigt, men det var varmt.....och vi blev rätt mätta på tempel.
.....som sagt....vi blev rätt mätta på tempel, men när vi slutligen kom hem igen var det underbart att se detta sällskapet precis utanför vårt hotell. Vi bor på landet!
Denna kvällen skulle vi gå på show med middag. Det var en show med Apsara Dancers.
Vi blev placerade vid långbord och hamnade bredvid en mycket trevlig fransk familj.
Förutom det trevliga smakprovet på Kambodjansk kultur, så var maten helt utsökt!
Maten i Kambodja har tydligen inte rykte om sig att vara så speciellt god, men det kan jag verkligen inte hålla med om. All mat vi har ätit här har varit helt underbar!
Dessutom är landet franskinspirerat, så de har gott vin och god västerländsk mat också.
Konungariket Kambodja (2014-01-29)
Innan jag börjar berätta om vår tur till Kambodja, vill jag ge en liten kortfattad historik för landet med början på 800-talet e.k. Då var Kambodja ett blomstrande rike med huvudstaden Ankor, som låg i den nordligaste spetsen av den stora sjön Tonlé Sap. Fram till 1300-talet byggdes mängder av tempel i detta området, men sedan började civilisationen brytas ner efter krig med grannländerna, framför allt krig med Thailand. På 1400-talet beslöts att man skulle flytta huvudstaden till Phnom Penh som låg i den södra spetsen av sjön. På så vis skulle man komma längre ifrån sina ärkefiender Thailändarna. Staden Ankor och hela det kulturella området övergavs och blev mer eller mindre bortglömt och överväxt av djungel fram till slutet av 1800-talet. Då hade Kambodja blivit en fransk koloni (1861 - 1953) och det var franska arkeologer som upptäckte Ankor och började restaureringsarbetet.
Vietnamkriget var starten till mer elände för Kambodjanerna. Då bombade amerikanerna Kambodja för att försöka hindra den nordvietnamesiska arméns och FNL-gerillans operationer i landet. 1970 hjälpte USA Lon Nol att störta kung Sihanouk och ta makten. Kung Sihanouk lierade sig med kommunisterna, men makten över kommunisterna togs snart över av de Röda Khmererna och Pol Pot. 1975 intog Röda Khmererna Phnom Penh och grundade Demokratiska Kampuchea. Kungen sattes i husarrest i det kungliga palatset i Phnom Penh och Pol Pot blev landets nye ledare. Man räknar med att mellan 1,7 och 3 miljoner människor avrättades eller svalt ihjäl under deras styre. 1979 drevs Röda Khmererna ut i djungeln, men fortsatte med gerillakrigföring mot regeringen. 1993 hölls ett FN-stött val i Kambodja, men inte förrän Pol Pot dog 1998 blev det lugnt i landet. Det är fortfarande mycket fattigt och korrumperat, dessutom är stora delar av landet är fortfarande minerat. Förhoppningsvis går de nu ändå en ljusare framtid till mötes.
På onsdagskvällen kom vi till Siem Reap, som är turistcentrat för Ankors Arkeologiska Park. Vi blev körda direkt till vårt hotell, Navuto Dreams Resort & Spa.
Ett mysigt litet hotell i utkanten av staden.
Nästa morgon blev vi väckta tidigt av tuppen som gal utanför hotellet. Det var bara till att gå upp och äta frukost.
Vi blev lite besvikna först när vi upptäckte att det inte var frukostbuffé, men det var inte långvarigt. Förutom denna smarriga frukostbricka, kunde vi välja till omelett, ägg, bacon och müssli. Mer kunde vi inte önska!
Vi skulle inte träffa vår guide förrän klockan 10, så vi hade t.o.m. tid att lägga oss vid poolen en liten stund innan vi behövde dra.
Idag skulle vi utforska 3 av de mest kända templen i Angkor området.
Vi började med Angkor Wat!
Ankor Wat är det mest berömda templet. Det pryder t.o.m. Kambodjas flagga.
Templet började byggas år 1115 under Suryavarman II styre, och pågick i 35 år. Det sysselsatte 386 000 människor och 30 000 elefanter. Detta är definitivt det mäktigaste av de tempel vi besökte. Arbetet med att återuppbygga templet med alla de delar som har rasat, pågår för fullt.....sten för sten.....
Vid denna tiden var det Hinduism som rådde i Kambodja och detta templet byggdes år Vishnu.
Först gick vi in genom en av portarna.
Templet är omgärdat av vallgravar, som gav intryck av att vara en stor sjö.
Det var mäktiga parkområden runt templet.......
......och givetvis fanns här även en hel del apor. Till min stora förtjusning!
Hela templet är smyckat med utsnidningar i sten. Angkor Wat är först och främst känt för sina över 2000 Apsara danserskor.
När man slutade bygga på templet efter de 35 åren, så berodde inte det på att man var färdig. Det berodde på att det kom en ny regent till makten. Då slutade man helt enkelt bygga och den nye regenten påbörjade sitt eget projekt någon annanstans. På grund av det kunde man på sina håll se att det bara var en skiss gjord i stenen, som på bilden nedan......
En annan symbol som prydde, och vaktade, de flesta tempel vi var på var Naga. En orm med flera huvuden.
Näste regent som kom till makten var Jayavarman VII. Han ville införa Buddism istället för Hinduism i landet. Fast som en duktig regent ville han inte påtvinga någon religion på sitt folk. Han byggde därför Bayon templet som hade både hinduistiska och buddistiska inslag. På varje torn var det fyra leende ansikten, ett i varje väderstreck. Dessa ansikten skulle få folk att vilja övergå till Buddismen, som Jayavarman ansåg vara den fredligaste religionen. Det är inte lätt att fånga känslan bilderna, men det var verkligen ett harmoniskt tempel, och min absoluta favorit.
Även på detta tempel fanns det en del stenar att lägga på plats.
Så var det då dags att åka vidare.....
....och nu var vi redo för lunch.
Detta var första gången vi åt Amok, en av Kambodjas nationalrätter.
Det blev mycket Amok under denna resan, och det var lika gott var vi än åt det.
Det fanns en del hängmattor vid restaurangen. Tyvärr var alla upptagna.....annars hade vi kanske behövt en liten siesta.
Vi drog vidare till nästa tempel istället.
Nu var det dags för Ta Prohm. Detta är det tempel där man har utfört minst röjning av träd, i och utanför templet. Här spelades filmen Tomb Raider med Lara Croft in. En klassiker tydligen, som jag har missat totalt. Fast......det var inte mindre mäktigt för det.....
Här känner man verkligen att man går in i skogen för att hitta templet.
De stora fikusträden hade verkligen fått grepp om templet!
Träden både håller ihop templet och bryter sönder det.
På vissa ställen har de stagat upp tempelmuren för att den inte ska tryckas ihop av trädrötterna.
Så vart då den första dagen med tempel avslutad och det var dags att ge sig tillbaka till hotellet för att fräscha upp sig lite.
Ikväll skulle vi äta middag med Lena och Stefan. Vi hade bokat semester till samma ställe utan att ha planerat det. Dessutom var det Lenas födelsedag idag!
Det blev en tuctuc in till stan.
Vi skulle träffas på PUB Street.....och det var inte svårt att hitta.
Det blev en mycket trevlig kväll i ett Siem Reap, anpassat för turister.
Imorgon väntar oss en ny dag med mer tempel och The Landmine Museum.
Nu drar vi till Kambodja! (2014-01-29)
Nu har det varit 2 lugna dagar.....alltför lugna.....
Det är tur att jag har gymmet, annars hade jag väl börjat klättra på väggarna.
Nu har jag i alla fall varit fixat mina naglar.
Visst, det är ju också rätt lugnt, men ack så behagligt.
Jag valde en somrig färg idag............
Den här färgen kräver lite solbränna, men det räknar jag med att jag snart ska ha.
Ikväll åker vi ju till Kambodja!
Det kinesiska nyåret är den 31 januari i år och det ska vi med att lämna Shanghai och se oss om i Kambodja istället. Farväl till ormens år och välkommen hästens år.
Väskorna står redo!
Vi hörs igen den 9 februari, då lär jag förhoppningsvis ha mycket att skriva om.
Shanghai Oriental Art Center (2014-01-25)
Lördag......idag skulle vi få uppleva något nytt!
Ronnie och Nera kom med föreslaget att se Celtic Legends. Vi nappade direkt!
Irländsk musik och dans är aldrig fel, och så hade vi ju aldrig varit på Shanghai Oriental Art Center.
Vi skulle träffas på Fat Olive på Xizang Lu klockan 17, för att äta lite mat innan föreställningen.
Det blev promenad ner för Kurt och mig.....även om luften tyvärr inte var så bra längre.
Trots den dåliga luften, så hade musikanterna redan börjat samlas utmed Nanjing Lu.
När vi kom till Xizang Lu (Tibet Rd) fortsatte vi söderut och korsade Yan'an.
Här observerade vi ett gammalt torn.......det måste vara det gamla klocktorn som sägs vara det enda som finns kvar sedan den tid då People's Park var en hästkapplöpningsbana.
Här observerade vi ett gammalt torn.......det måste vara det gamla klocktorn som sägs vara det enda som finns kvar sedan den tid då People's Park var en hästkapplöpningsbana.
Sydöstra hörnet av People's Park.....där är vi ju nu!
Så kom vi då fram till Fat Olive på 228 Xizang Lu. Restaurangen ligger på 6te våningen i något som kallas Silver Court Building. Inte lätt att hitta om man inte känner till restaurangen.
Här serverar de mat från medelhavsområdet, och vi åt lammsouvlaki som var helt ljuvliga.
Efter middagen blev det taxi ut till Shanghai Oriental Art Center som ligger i Pudong.
Om man vill ta tunnelbanan hit, så är det också rätt smidigt. Då går man av vid Science and Technology Museum på linje 2.
Föreställningen började prick 19.15 inför en fullsatt lokal.
Det var inte lätt att sitta stilla i stolen till denna medryckande musiken......och benen på dansarna var definitivt inte stilla.
Efter föreställningen ville vi få lite mer av den irländska atmosfären, så vi tog en taxi till O'Malley's Irish Pub på Taojiang Lu. Gissa om vi blev besvikna när vi upptäckte att den hade stängts ner. Det fick bli Oscar's Pub som ligger uppe vid Fuxing Lu istället. Lite levande musik blev vi också bjudna på......inte så irländskt kanske och alldeles för hög volym, men vi hade ju trevligt sällskap.
Söndag morgon skulle både Kurt och Ronnie upp och jobba.
Det är snart det kinesiska nyåret och för att arbeta igen klämdagarna, bestämmer staten att man ska arbeta vissa söndagar. Det var mycket lugnt på kontoret. Många hade redan tagit ut ledighet och det var ju knappast någon korrespondens från övriga världen. Vid lunch kom Kurt hem igen....
Det var återigen klar himmel så vi gav oss ut en liten sväng. Det enda mål vi hade var att vi skulle inom Marks&Spencer och köpa lite räkor till middagen. Dessutom ville jag gärna inom mitt nagelställe och boka tid tills på onsdag. Vi kom förbi Spin. Jag passade på att dra in Kurt dit för att visa vad jag vill köpa med mig härifrån till Sverige. Han höll med om att de har snygga prisvärda grejor.
På denna hyllan står det mesta av det jag vill ha.
Så som jag har sett det, så har det alltid varit 2 våningar på Spin, därför blev jag lite nyfiken när jag såg en trappa till.......här finns en bar!?
Undrar just om den alltid har funnits där?
Vi gick vidare till mitt nagelställe på Jiaozhou Lu, så nu har jag en bokad tid till klockan 10 på onsdag. Det ska bli så skönt!
Jiaozhou mynnar ut bakom Jing'An Templet precis vid de här fina gubbarna.
Vi fortsatte Nanjing Lu österut, tillbaka hemåt.
Det blev en sväng inom City shopen vid Portman och vid Portman passade jag också på att ta passfoto.
Vi sticker till Kambodja på onsdag kväll, då behöver jag passfoto både för att fixa visum och för att komma in i templen.
Nu var det väl ändå bara Marks&Spencer kvar.......Nja kanske en titt in till GAP också. De har rejäl rea och Kurt behöver ju jeans. Jodå, det blev lite handlat där......
Nu hägrade en god middag hemma och kanske en film på det.
Visst tittade vi på film. En riktigt dålig sådan....The Wolf of Wallstreet......lång var den också.
Fattar inte varför vi inte bara stängde av!?
Idag sitter jag i godan ro och skriver blogg. En sväng till gymmet har jag hunnit med. Denna veckan har jag inte mycket annat för mig än att gå igenom sommarkläderna och förbereda packningen tills på onsdag, när vi drar iväg till Kambodja......jo, jag ska ju fixa naglarna också förstås.
Hårt liv jag lever!
Våren håller i sig!
Jag har fortsatt med att gå i ett lýckorus denna veckan!
Det har blivit många, långa promenader i det underbara vädret!
I torsdags var det dags för Svenska klubbens månadslunch. Den skulle hållas i en liten restaurang som hette Ginger bý the Park (91 Xingguo Lu) i French Concession. Skönt att få en promenad i denna riktningen idag. Det är en härlig del av Shanghai, stora patriciervillor blandat med mer traditionell kinesisk bebýggelse.
Bland dessa fina hus finns alltid någonting som får en att dra på smilbanden. Som denna fisk som har hängts ut på tork under en elcentral. Kanske inte ett helt perfekt läge med tanke på den intensiva trafiken.
När man kommer till en färggrann býggnad som denna, vet man att det är en skola.
Efter ca 1 timmes promenad kom jag så fram till Ginger bý the Park på Xingguo Lu.
En mýcket trevlig restaurang med mat från medelhavsområdet.......och visst låg den vid en park.
Det svåra var att välja vad man skulle äta! Menýn var lång, och det var många rätter som man aldrig hade hört talas om. Mitt val föll på en Trio i Humus.
Trevligt var det, och så roligt att träffa alla dessa människor som man inte hade sett på några månader.
Det blev en lång lunch och efter lunchen promenad hem igen.
På vägen passade jag på att gå inom till Wulumuqi-tanten och handla ost.
Även om det bara är ett "hål i väggen" så kan en västerlänning hitta det mesta man kan önska sig här.
Det ligger på Wulumuqi Lu, strax söder om Anfu Lu.
När jag kom upp till Nanjing Lu, blev det något modernare bebýggelse igen.
Utanför Plaza 66 hade de dekorerat inför det nýa året.
Blommande japanska körsbärsträd!
Nej.....så långt har inte våren kommit.....de var rätt plastiga.
Idag fredag, var det äntligen dags för mahjong igen. Nu skulle vi vara hos Nera på Central Residence. Det blev till att promenera i samma riktning som igår, till French Concession.
Det visade sig att Pernilla, som också bor på Ladoll, skulle till Annsofie som bor granne med Nera. ....så jag fick sällskap på min promenad.
Efter mahjongen gick vi till en liten nýöppnad italiensk restaurang som heter Nene på 47 Ýongfu Lu.
Det såg inte så mýcket ut utifrån. De hade inte fått upp någon skýlt ännu.
Trevlig atmosfär var det i alla fall.......och trevligt sällskap!
Maten var helt ok, men om de vill hålla sig kvar i branschen så får de nog sänka priset på vinet.
Det billigaste vinet kostade 78:- glaset. Dubbelt upp mot de flesta restauranger här i Shanghai......och så märkvärdig var inte maten.
Efter lunchen fortsatte Lýdia, Nera och jag till skomakaren på 1363 Middle Fuxing Lu.
Stina hade beställt ett par mýcket snýgga läderstövlar där och vi ville ha likadana......
Nu när vi snart ska flýtta hem igen så gäller det ju att passa på att handla med sig vad man vill ha. Det blev faktiskt ett par boots också för min del. Den 26 februari ska jag dit för en provning och sedan tar det ett par veckor till innan de blir färdiga.
Nu var det dags att dra sig hemåt.
När jag kom in på vår gård blev jag så glad när jag såg att de 3 små kattungar som föddes i höstas, fortfarande bor kvar i buskarna utanför vår lägenhet.
Nu är det lugna fredagen för mig. Kurt är på Kickoff med företaget och jag sitter ensam hemma och skriver.
Våren är här!
Jag har känt mig helt lyrisk den här veckan!
Jag har inte riktigt förstått varför......men det måste vara vårkänslor!
Himlen har varit klarblå, och jag kan inte få nog av ljuset!
Det har varit en hyfsat lugn vecka, men en hel del promenader.
I måndags gick jag ner till Starbucks i Xintiandi för att träffa en ny grupp människor; svenska bloggare i Shanghai. Vi kallade det bloggmöte.....kanske lite missvisande - det var inte så mycket bloggar vi pratade om.....men vi pratade mycket!
Vi blev sittande i två och en halv timme! Sen slog Pernilla och jag följe på en skön promenad hemåt. Pernilla tog det säkra före det osäkra och invigde sin nya ansiktsmask.
Visst är himlen blå, men man kan inte lite på att luften är så bra för det.
På tisdagen hade jag inte några direkta planer för dagen. Jag tränade, och planerade att ta en lite promenad i närområdet. Fast.....när jag var inne i en affär för att handla upptäckte jag att mitt Visa-kort var borta.
Först blev jag lite smått panikslagen, ringde givetvis Kurt.....vad nu han kunde göra åt saken.....sen började jag tänka själv. Var hade jag haft det sist??
......Starbucks, på bloggmötet?!
Jag ringde dit .....och där låg det!
Det blev en taxi raka vägen till Xintiandi och så en promenad hem igen i det härliga vädret.
Jag hann inte vara hemma så länge innan det var dags att ge sig iväg på kvällens äventyr. Ikväll skulle Eva och jag bli bjudna på födelsedagsmiddag. Det var längesedan vi fyllde år....i juli....men det är ju inte så lätt att tänka på födelsedagar när man inte är här. Vi skulle äta på Sichuan Citizen, en av mina absoluta favoriter i Shanghai. Jag gav mig hemifrån vid 5-tiden så jag hade en hel timme på mig att promenera. Som jag sa innan, så känner jag mig helt lyrisk när jag är ute och går. Visst är det lite kyligt.....men så "friskt" och skönt.
Det började precis skymma när jag gav mig hemifrån så de hade tänt belysningen utmed Nanjing Lu.
Så kul att få träffa alla igen! .....så trevligt så jag givetvis glömde att föreviga tillfället.
Efter middagen gick vi vidare till Citizen Café på Jinxian Lu. Ett litet café/bar, där man även kan äta en god lunch eller ett lätt tilltugg på kvällen. Fast hungriga var vi inte.....det blev en irish coffee för min del.
Självklart promenade jag hem också. Jag känner mig så trygg i Shanghai, även på kvällen. Det kvittar vilken mörk gränd man går i, här finns folk överallt. När jag svängde in på Taixing Lu hade de laddat upp med nattamat.
Idag var det dags för Yoga igen! Det var drygt 2 månader sedan sist.
Nu blev det till att gå ner mot Xintiandi igen.....3dje gången denna veckan.
Fast vad gör det i detta vädret.
Dit fick jag speeda för att inte komma för sent....men hemåt bara njöt jag.
När jag hade följt Huangpi Lu norrut ett tag, svängde jag in på den lilla djurgatan Jiangyin Lu för att få lite omväxling.
Väl hemma igen, kunde jag bara slå mig till ro, och njuta av att jag har det så bra.
Så var jag då tillbaka igen.....(2014-01-18)
Igår vid lunchtid stegade jag in i lägenheten till Kurt.
Det känns som om jag kommer till en helt ny värld! ......och det gör jag ju!
I Sverige är det barn, barnbarn och landsbygd som gäller.....här är det liv och rörelse i storstan, men ack så tyst i lägenheten.
Det blev en lugn och mysig lördag. En lätt middag på en enkel kinarestaurang, en kvällspromenad, inköp av några nya DVD-filmer och så slapp i soffan. Skönt!
På söndagen var Kurt tyvärr tvungen att flyga till Mongoliet, så nu är här riktigt tyst.
Trots det fick jag en härlig söndag!
Jag är lätt i både kroppen och huvudet efter min 9 dagars detox, och fylld av positiv energi.
Så snart Kurt hade stuckit, begav jag mig ner till gymmet. Sedan blev det en nyttig lunch innan jag gav mig ut på promenad. Att det var klarblå himmel, och kändes friskt och krispigt i luften gjorde ju inte saken sämre.
Jag började med "vår" fina park, Jing'An Sculpture Park.
Vakterna var visst på gott humör idag, så barnen fick leka på gräsmattorna.
Det var gott om folk i parken.....och jag var inte den enda som hade kameran i beredskap.
Ett av träden hade redan slagit ut i blom. Där flockades verkligen fotograferna!
Efter parken gick jag vidare upp mot Nanjing Lu.
Här har det hänt en del.....bygget som är på gång mellan Nanjing Lu och Maoming Lu syns faktiskt över planket! Det gjorde det inte när jag stack i november......och det syns inte så lite heller.
Det går fort framåt med byggena här!
Igår berättade Kurt för mig vad han hade hört om migrantarbetarnas tuffa villkor inom byggbranschen. De arbetar 12 timmars skift 7 dagar i veckan. Den enda ledighet de får är en månads semester i samband med det kinesiska nyåret. Då betalas merparten av deras lön ut som en klumpsumma......om de har tur....
Igår berättade Kurt för mig vad han hade hört om migrantarbetarnas tuffa villkor inom byggbranschen. De arbetar 12 timmars skift 7 dagar i veckan. Den enda ledighet de får är en månads semester i samband med det kinesiska nyåret. Då betalas merparten av deras lön ut som en klumpsumma......om de har tur....
Det är inte ovanligt att frestelsen blir för stor för byggherren, som helt enkelt försvinner med pengarna. När Tetra Pak har byggen på gång kräver de därför av byggherren att arbetarnas löner sätts in i en fond för att säkra dem. Hur mycket de tjänar hade han inte hört något om.
Tyvärr, grubblade jag inte vidare på detta utan slank inom GAP för lite shopping.
Jag hittade några tröjor. När jag skulle betala fick jag höra om deras erbjudande; Om jag provade ett par av deras jeans så fick jag 30% rabatt på mina inköp.
Jag behövde inte köpa jeansen, bara prova dem!
Det blev en bra timpenning!
Nu behövde jag bara handla mat, sen bar det hemåt igen.
Visst har vi en fin park här på Ladoll också?
Nu bär det av till Sverige igen! (2013-11-13)
Om cirka en och en halv timme lämnar jag lägenheten för att flyga till Sverige igen.
Packningen är klar och lägenheten i hyfsat skick.
Hela måndagen satt jag och skrev blogg. Jag ville ju hinna berätta om vår fantastiska resa innan jag kommer hem till alla barnbarn.
Mitt i alltihop knackar det på dörren! Det var Tore med hunden Bosse, som tittade förbi.
Ett spontanbesök av en granne. Så trevligt!
Då känns det verkligen som hemma.
Tisdagen var något av en bonusdag.....jag hade nämligen fått för mig att det var då jag skulle flyga. Nu hann jag packa på förmiddagen och ändå träffa vänner på årets sista Shanghailunch.
Jag tog en rask promenad, uträttade ett ärende på vägen och kom fram till Coconut Paradise på Fumin Lu strax innan 12.....till en nästan tom restaurang.
Det dröjde inte länge innan den fylldes upp.
Vi satt kvar och snackade länge och väl.
Efter lunchen fortsatte Cathrin och jag till nagelstället och fick manikyr.
På kvällen hade Kurt och jag en avskedsmiddag på Bella Napoli.
Det dröjer inte länge förrän han också kommer till Sverige, men min avresa markerar i alla fall slutet på vår höst i Shanghai.
Nu är jag redo för Sverige!
Den 17 januari kommer jag förhoppningsvis att vara tillbaka igen.
Hongcun Village och Old Street i Tunxi
Söndag morgon hade vi ställt klockan på ringning innan 6.
Om det var hyfsat väder tänkte vi gå ut för att se på soluppgången.
Regnat skvalade där ute, när klockan ringde. Vi stängde av klockan och sov vidare. När vi steg upp borde det vara ljust.....vi tittade ut genom fönstret, men kunde inte ens se ner till marken.
Ett tjockt dis täckte allting!
Idag skulle vi inte träffa Libby förrän halv 10. Det blev en lugn morgon.....
Nu skulle vi i första hand gå till kabinbanan. Libby föreslog att vi skulle gå till en annan utsiktspost först. Inte för att jag egentligen förstod varför.....man kunde ju inte se något......
Ha tålamod....sa hon bara.....och rätt som det var dök det upp lite toppar framför oss.
Toppar försvann och dök upp, med jämna mellanrum, allt eftersom dimslöjorna förflyttade sig med brisen.
Det skapades en härlig mystik.......
Nu insåg vi att vi hade haft en otrolig tur!
Vi hade fått uppleva Yellow Mountain både i klart väder och så som bergen brukar vara avbildade i alla målningar. Vi har verkligen fått ut mesta möjliga av dessa fantastiska berg.
Nu tog vi kabinbanan ner och körde mot nästa sevärdhet............Hongcun Village.
På vägen stannade vi och åt lunch.
Hongcun Village har anor från 1200-talet.
Byns vattenkanaler är formad som en vattenbuffel. Tarmarna är vattenkanaler som leder till en sjö där buffeln har sin mage. I vilket fall som helst, så är det en charmig liten by. Många konstnärer söker sig hit för att måla.
För att skydda sig mot inkräktare, byggdes de gamla byggnaderna utan fönster. De har istället ljusinsläpp från taket. För att bli av med regnvattnet har de gjort vissa fördjupningar i golvet där vattnet samlas upp.
Här är en gammal skolsal.
Det finns många välbevarade gamla hus. Alla med vackra träsniderier.
Så kom vi då till buffelns mage.....
Här vid sjön låg också familjetemplet. Detta tempel har ingenting med religion att göra. Det är bara en plats där man hedrar sina förfäder.
Nu lämnade vi Hongcun Village och gav oss vidare mot Tunxi Old Street.
Denna gatan härstammar från början av Mingdynastin (1368-1644).
Vissa gamla delar är säkert bevarade, men det mesta är nog turistisk mysfaktor.
Denne hund föll både Kurt och jag för.....en liten 6 månaders valp....
Vi bestämde med Libby att vi skulle träffas vid halv 7 för att äta middag, sedan strosade Kurt o jag iväg på egen hand.
Det var rätt snabbt att gå igenom den här gatan, så vi satte oss på en uteservering och tittade på folk.
Då fick vi påhälsning av den lille valpen.
Vårt flyg gick inte förrän halv 11, så vi hade fortfarande tid både för middag och en show på kvällen.
Halv 7 gick vi tvärs över gatan för att äta middag......
....sen bar det av till teatern.
Fast först fick ju Kurt säja hejdå till sin nye vän.
Det var en härligt färgsprakande show vi fick se.
Showen varade bara en dryg timme och teatern låg alldeles intill flygplatsen. Mycket lägligt!
Nu var vi totalt slut efter en hellyckad, fullspäckad helg.
Nu var vi totalt slut efter en hellyckad, fullspäckad helg.
Vi var inte hemma i lägenheten förrän klockan 1 på natten.
Nu är klockan snart 1 på måndagsnatten och jag har suttit nästan hela dagen och arbetat med att sammanställa vår resa.
Nu ska jag sova gott.
God natt!
Upp i bergen!
Lördag morgon - Vi skulle möta upp med Libby klockan 9 för att köra till foten av Yellow Mountain. Cirka en och en halv timmes körning. Här skulle vi ta kabinbanan upp i bergen.
Det var ett vackert landskap vi körde igenom.
Odling, efter odling med gula och vita krysantemum lyste upp trakten.
....och visst är det trevligt att se hur olika husen är från den ena provinsen till den andra.
Nästan alla hus var byggda efter samma modell.
Det var absolut inga köer när vi kom upp till kabinbanan.
De flesta tycker det är lite för sent på året, att åka hit i november.
Vi hade blivit rekommenderade av vår resebyrå att packa i ryggsäckar. Ett mycket gott råd!
Det var nämligen en 2 - 3 timmars promenad, innan vi kom fram till vårt hotell.
Stigarna var visserligen stenlagda.....men det var mycket trappor.
Jag behöver nog inte säga så mycket om utsikten......vi var helt hänförda!
Nu kunde vi skymta lite byggnader, men det var inte vårt hotell.
Detta var Beihai Hotel. Här skulle vi äta lunch!
Fast vi hade en bit till att gå.....
Så kom vi då till Beihai Hotel.
Ett helt OK hotell, men inte särskilt hög standard.
Detsamma gällde lunchbuffén som vi åt här. Helt OK, men inte särskilt hög standard.....
Efter lunchen fortsatte vi mot XiHai Canyon där vårt hotell låg.
Det var mest nedförsbacke för oss....fast vi mötte en flera som var på väg upp.
Vi kommer också att få gå uppför så småningom, men tack o lov utan deras last.....
Så kom vi då slutligen till vårt hotell. Vi checkade in och lämnade våra väskor innan vi fortsatte vår vandring i denna makalösa natur.
När man går mycket nedför och ska tillbaka till utgångsläget, så brukar det innebära att man måste gå upp också. Det stämde.....
Då kände jag mig som denna apa.
Jag får väl erkänna att det var lite smått jobbigt.....
Kurt passade på att ta igen sig på en liten avsats.
Vid 4-tiden kom vi i alla fall tillbaka till hotellet.
Nu hade vi en timme på oss att vila.
Kvart över 5 skulle solen gå ner......det ville vi inte missa, så en liten sväng till fick vi ge oss ut idag.
Det var en hel del folk samlade på utsiktsplatsen. Massor med franska ungdomar bland annat.
Solen stod bakom ett moln....skulle vi få se solnedgången?
Visst fick vi det!
En alldeles fantastisk solnedgång!
Efter denna fantastiska solnedgång, gick vi tillbaka till hotellet för att äta middag.
Det fanns inte så många andra alternativ till restaurang här.
Lite dyrare kanske....men mycket gott!
Efter middagen orkade vi inte mycket mer.....Vi drog oss tillbaka till rummet.
Den höga, friska luften tar ut sin rätt......och inte minst backarna.....
Huangshan - Yellow Mountain (2013-11-08)
Så var det då dags att bege sig till flygplatsen i Hongqiao för vår sista tripp detta året.
Planet skulle lyfta 14.20 och det höll tiden rätt bra. Drygt en timme senare landade vi i Huangshan och möttes upp av vår guide Libby.
Vi blev körda direkt till vårt hotell, Crowne Plaza. Ett mycket trevligt hotell med perfekt läge.
Vi checkade in och sedan hade vi eftermiddagen och kvällen för oss själva.
Vi fick lite instruktioner av Libby hur vi skulle gå för att komma till en bra restaurang. Restaurangen skulle heta Annui.....så vi gav oss ut på upptäcktsfärd i staden.
Visst fanns här många ställen där det såg ut att kunna finnas restauranger, men de flesta lokaler var helt tomma!
Vi såg några kockar i området, så till sist frågade vi dem.
De verkade förstå oss direkt, när vi frågade efter AnNui och tecknade att vi ville äta.
.....de visade oss raka vägen till toaletten......
Efter ytterligare en del viftande och förklarande visade de oss en restaurang......fast inte kunde vi läsa AnNui någonstans....
Vi hade hamnat rätt!
Maten fick vi välja innan vi satte oss till bords.
När vi gick för att sätta oss, möttes vi av välkomstkomitten.
Den enda förklaring vi kunde komma på till detta mottagandet, var att vi var kvällens första gäster. God mat fick vi i alla fall!
Efter middagen hade det blivit mörkt och vi gick ut i ett neonupplyst Huangshan.
Vi gick över bron vid vårt hotell, så som guiden hade rått oss och promenerade på motsatta sidan.
Det var flera neonupplysta broar över floden. Först gick vi mot denna......
Precis vid bron var det ett enormt torg.
Så.......vid brofästet vände vi om igen.
Nu promenerade vi tillbaka till hotellet utmed andra sidan floden.
Här var det många grupperingar med folk som hade samlats för att.....bl a dansa.
Så.......vid brofästet vände vi om igen.
....förbi vårt hotell, till ytterligare en bro längre bort.
När vi närmade oss denna bro, hörde vi något som lät som en marsch orkester......och mycket riktigt.....det var visst träning på gång.
Nu promenerade vi tillbaka till hotellet utmed andra sidan floden.
Att man gillar neonbelysning i Kina är det nog ingen tvekan om.
En lugn vecka!
Nu börjar det närma sig hemresa för mig.....och så mycket jag vill fixa.
Jag har pratat länge om att jag inte var nöjd med min kamera.
Tyvärr kan jag ju inte så mycket om kameror. Jag vill bara kunna klicka och få en bra bild.
Cathrin hade kollat läget åt mig och kände till en prisvärd kamera med bra bildkvalitet.
Vi möttes på måndagsmorgonen och åkte till en kameramarknad på 288 Luban Lu. Tack och lov visste Cathrin precis vad som behövdes för extra tillbehör, så det var snabbt avklarat.
Det står Lumix på utsidan, men insidan är en Panasonic.
När detta var avklarat, tog vi en taxi till Barnmarknaden.
En extra sväng hit skadar inte innan Sverige.
Cathrin skulle leta lite julklappar till sina barnbarn. Hon är en tuff förhandlare.
Efter allt detta shoppande tyckte vi det skulle sitta bra med en lunch. Vi stegade bort till Xintiandi och Element Fresh. Jag är lite enformig i mitt val av restauranger.....och även val av rätt.
Det blev tredje gången gillt som jag beställer samma macka på denna restaurangen.
Lika gott denna gången!
Efter lunchen drog vi oss hemåt.
Jag har lite jag vill fixa här hemma också......matlådor!
Det är inte så roligt för Kurt att bli lämnad ensam här i Shanghai. Jag försöker underlätta det lite för honom med matlådor.....och samtidigt döva mitt samvete för att jag lämnar honom ensam så mycket.
Jag fick ett trevligt besök till eftermiddagskaffet.
Tore och Bosse tittade förbi en liten stund.
På tisdagen hade jag hela dagen ledig. Det blev gym, bloggande och ännu mera matlagning.
På kvällen när Kurt kom hem stack vi till Fejken tillsammans. Riktigt trevligt!
Det känns som om man börjar känna en del av försäljarna nu.
Vi kom hem med vad vi hade planerat att köpa......och givetvis en del extra.
På onsdagen slöt jag upp med Cathrin igen. Det var dags för yoga!
Innan vi gick tittade jag till de små kattungarna och deras fina vita mamma.
Nu kommer Cathrin från andra sidan gården.
En härlig promenad på ca 45 minuter och yoga i 1,5 timmar. Kan man ha det bättre?
Att sedan få möta upp med två andra trevliga kvinnor, på Amokka Café på Anfu Lu, och äta en superb lunch i trevligt sällskap är ju inte heller fel.
Eftersom jag var på Anfu Lu, hade jag inte så långt till Avokado-tanten på Wulumuqi Lu.Perfekt att få handlat resten som jag behöver för att göra mer müssli.
Torsdagen var lugna gatan....
Det blev en rejäl genomkörare på gymmet igen, annars hade jag bara ett litet ärende till Fejken för att returnera en defekt vara......Ja, ibland kan man göra det, men bara till vissa försäljare som man känner lite extra.
Kurt kom hem på lunchen och höll mig sällskap.
Ikväll var vi inbjudna till Ronnie och Nera på middag tillsammans med Stina och Patrik,
En reunion för vår Tibetresa.....och bildvisning.
En riktigt god köttgryta och äppelkaka till efterrätt blev vi bjudna på.
Mycket gott och mycket trevligt!
Nu är det fredag lunch och jag vänta hem Kurt när som helst.
Väskorna är packade och snart sticker vi till Yellow Mountains.
Vår sista Kinaresa detta året!
Årets sista helg i Shanghai!
Så var det då dags för Birgitta att flyga hem till Sverige igen.
Jag vinkade av henne vid taxin utanför Ladoll.
Det blev inte så mycket mer gjort den dagen.....förutom bloggande och gym.
Söndagen däremot kände vi att vi verkligen ville ta vara på.
Detta är nämligen sista helgen som vi är tillsammans i Shanghai detta året.
Nästa helg sticker vi till Yellow Mountains och sedan åker jag tillbaka till Sverige för juluppehållet. Lite tidigt kanske......men Kurt har också en hel del resor till Europa under denna tiden.
Så vad skulle vi då göra denna söndag?
Vi har länge pratat om att vi aldrig har promenerat The Bund norrut. Nu var det dags för upptäcktsfärd!
Vi tog tunnelbana till East Nanjing Lu för att starta vandringen där.
Härifrån sneddade vi på smågatorna, så vi kom ut på The Bund vid Beijing Lu.
Luftkvaliten var nog inte den bästa idag.....egentligen borde man kanske hållit sig inomhus.
Det var lite synd om alla dessa brudpar, som hade bokat tid för bröllopsfotografering just idag.
Nu gick vi i riktning mot de höga pelarna.
Här mynnar Suzhou Creek ut i Huangpu River.
Här mynnar Suzhou Creek ut i Huangpu River.
Jag har hört ryktas att dessa pelare har byggts på ryskt initiativ och är minnesmärke för något som Ryssland har varit inblandat i. Här försökt få svar på detta genom att surfa nätet.....tyvärr utan framgång.
Har även försökt hitta något om en Rysk Concession som skulle ligga på andra sidan floden....även det utan framgång. Jag har i alla fall kommit fram till att det är ryska ambassaden som ligger i denna tjusiga patriciervilla.
....men vad är det för en flagga i toppen....vit-blå-röd?
Även på bron över Suzhou Creek var det massor av brudpar som skulle fotograferas.....både i vitt och i färg.
Så kom vi då över till andra sidan....nu skulle vi försöka hitta ner till någon sorts strandpromenad.
Det var inte så lätt!
Vi gick Dong Daming Lu österut.
Inte förrän vi kom till denna märkliga rymdfarkost, kunde vi se vattnet.
Här fanns inte någon direkt strandpromenad. Det var parkområden utmed stranden. Visserligen med staket mot floden, men det är kajer för kryssningsfartyg här, så det finns kanske en anledning till det.
Här fanns Starbucks och en del andra restauranger, men allting var stängt.....
Kan det bero på att det inte låg något kryssningsfartyg inne för tillfället?
Här väntar man visst på en båt.
Nu kom vi till några mycket spektakulära hus. De såg rätt nybyggda ut.....fast övergivna....
Hela området kändes på något vis öde.
När man ser denna del av byggnaden, så förstår man att Shanghai är arkitekternas lekstuga.
När vi kom till de här husen, verkade det vara slut på promenader utmed floden.
Nu gick vi upp på Dongdaming Lu igen och promenerade hemåt.
Utmed den del av vägen som vette mot floden var det idel nybyggda hus. Vid andra sidan vägen höll man mest på att riva, för att bygga nytt.
Vissa gamla hus får vi väl ändå hoppas att de bevarar.....
.....och så kom vi då på andra sidan detta mästerverk.....
Kontrasterna är enorma i Shanghai.
Vi tog en liten avstickare norrut, för att få lite mer variation.
Nu var vi riktigt hungriga och det var då inte lätt att hitta matställen här....
Man kan knappast kalla det ett restaurangtätt område. Inte ens gatuförsäljare!
Vi tog en taxi till Porteman och köpte lite frallor på Baker&Spice.
Visst hade vi kunnat äta lunch ute någonstans, men det kändes svenskt och mysigt att köpa frallor efter en långpromenad. Vi handlade på oss lite andra matvaror också på vägen hem.
Nu ska det fixas matlådor!
Birgittas sista dag!
Så var det då den sista dagen i Shanghai för Birgitta och dags att knyta ihop säcken.
Det första vi måste göra var att hämta kläderna på Fabric.
Vi började med klänningen hos Lucy.
Nu passade den perfekt!
Så var det då Chaneljackan......Tyvärr hade de inte lyckats denna gången heller.
Det fick 40 minuter på sig att rätta till den och under tiden tog Birgitta och jag en kopp kaffe på fiket tvärs över gatan.
Mycket gott kaffe både i den stora och den lilla koppen!
När vi kom tillbaka hade de tack och lov fixat jackan till belåtenhet. Fast man tappar förtroendet för en sådan skräddare.......
Efter Fabric tog vi en taxi raka vägen till mitt lilla nagelställe på 192 Jiaozhou Lu.
Det krävdes allt lite övertalning att få med Birgitta hit.....men jag tror inte att hon ångrade sig.
De är otroligt duktiga och noggranna....och så kostar det bara 256 kronor för både manikyr och pedikyr. Då målar de inta bara naglarna.....det är verklig behandling!
På vägen hem passade vi på att gå in och handla lite i vår mataffär.
Kvart över sex var vi hembjudna till Håkan och Tore på en fördrink, men innan dess hann vi ändå göra en liten inköpsrunda på Baker&Spice, City Shopen och Marks&Spencer.
Det blev en riktigt lyckad kväll med Teppanyaki tillsammans med Håkan, Tore, Björn, Oskar och Lovisa.
Till sist avslutningen.....de flamberade bananerna!
Shanghai by Night!
Idag var det dags att hämta kläderna som Birgitta hade låtit sy upp.
Det bara till att hålla tummarna för att det skulle passa.
Först gick vi till Joice & Rita på 129 för att hämta Kashmirkappan. Den var helt perfekt!
Sedan var det "Den lilla svarta" hos Lucy på 219. Den var stor som ett tält!
Fast.....det var nog meningen att den skulle vara stor. Nu nålade hon in klänningen och fick lite mer instruktioner om hur Birgitta ville ha den. Det blir till att komma tillbaka imorgon klockan 10.
Så var det då Chaneljackan...... Här var det inte mycket som stämde.......Det var dålig passform, de hade sytt på fickor fast vi sagt ifrån att det inte skulle vara några.
Ok....vi ska ju ändå tillbaka imorgon klockan 10, så nu har vi två anledningar.
Efter Fabric tog vi en taxi hem igen och lastade av kappan, sedan var det Fejken som gällde.
Nu hade Birgitta hunnit tänka efter lite mer och visste vad hon ville ha. Det blev en sväng till in i Panny's skrubb.
Jeans stod också på listan. Det kan man köpa för 120:- paret på 4:de våningen.
Lite annat smått och gott blev det också.....fast lite hemligheter vill Birgitta kanske ha......
Ikväll skulle vi ut och äta med en av Kurts affärskontakter.
Vi hade bokat bord på M on the Bund igen.
Klockan halv 7 hämtade vi upp Francisco vid hotellet och så blev det gemensam taxi. Maten är god här, men det allra bästa är nog utsikten.
Restaurangen har en takterrass i detta huset vid The Bund
Efter middagen stod bilen och väntade på oss på gatan......
Nej........nu drömde jag visst.......
Vi promenerade ju.......The Bund och Nanjing Lu som vanligt. Inte illa det heller!
Det blev en sväng inom Peace Hotel också...bara för att kolla läget.
....och så vidare uppför Nanjing.....
Nu fick vi tacka Francisco för en mycket trevlig kväll och säga god natt.
