Fixa naglarna och en sista Mahjong
Nu hade jag två dagar till på mig innan det var dags att flyga hem en vända igen.
Naglarna måste ju bara fixas!
Vi var fyra stycken som bestämde oss för att gå tillsammans.
Det brukar bara vara Cathrin och jag som går till detta lilla nagelstället, men nu fick vi visa upp det för Stina och Nera också. Det tog ett tag att fixa 4 manikyrer och 2 pedikyrer när det bara var 3 personer som jobbade, men det var så trevligt att sitta och småprata så det gjorde inget. Nera och Stina blev mycket nöjda med stället de också. Hoppas de vill komma tillbaka hit.
......och visst blev vi fina!
Annars blev det lugna gatan för mig både torsdag och fredag......inget gym.
Jag har vaknat med halsont och inte känt mig riktigt i form. Jag vill inte vara sjuk när jag ska hem till barnbarnen.
Fast jag kunde inte motstå att gå på Mahjongen idag. Vi skulle vara hos Cathrin, tvärs över gården. Idag skulle en ny kvinna komma med.....Susanne. Hennes man jobbar på Tetra Pak i Pudong och vi stötte på dem av en slump på Fejken, när jag var där med Kurt. Hon verkar passa bra in i gänget och kommer nog att fortsätta i vår grupp. Efter mahjongen traskade vi bort till Dagu Lu.
Här finns det mängder med trevliga restauranger...t ex franska Nova, italienska Nolita, en Nya Zeeländsk restaurang och så den indiska restaurangen Masala Art, som vi gick till idag.
Mycket gott och trevligt som vanligt.
Efter lunchen skulle merparten av gänget vidare till Fejken, men det fick vara för mig. Nu får det vara nog med handlande för ett tag.
Jag gick hem och tog det lugnt istället, och väntade på att Kurt skulle komma hem från jobbet. Det är trots allt fredag idag och vi skulle ut och äta med Håkan och Tore.
Vi begav oss till Ye Olde Railway Restaurant, som jag hade fått rekommenderad av Spencer Dodington på hans Xujiahui promenad. Ett gammalt kloster som gjorts om till restaurang. Vi hade tänkt ta taxi dit, men det är fredag och regnet hängde i luften.....då kan man vänta länge på en ledig taxi. Det fick bli tunnelbana till Xujiahui stationen. Det gick hur smidigt som helst. Vi gick upp genom utgång 4 och hamnade precis bredvid restaurangen.
Det är en härligt gammeldags miljö i restaurangen. Ett gammalt kloster från 1930-talet och inredningen ska vara som på den tiden....även om jag misstänker att nunnorna hade en något enklare inredning.
Det är en stor restaurang....vi hamnade i en sidogång med fönster ut mot trädgården. I trädgården står det ett helt tåg med lok och två vagnar där det också serveras mat.
....................dessutom odlades det väldigt mycket grönsaker i trädgården.
Fast då gällde det förstås om maten var god. Vi blev lite konfunderade när vi tittade igenom den digitala menyn......Det fanns så mycket som vi inte ville ha.....fanns det något vi ville ha?
Fast då gällde det förstås om maten var god. Vi blev lite konfunderade när vi tittade igenom den digitala menyn......Det fanns så mycket som vi inte ville ha.....fanns det något vi ville ha?
Jo, till sist hittade vi rätt!
Man kunde bocka av det som man ville ha direkt på skärmen.......annars hade det nog varit svårt att hitta tillbaka.
Det var mycket fräsch och god mat. Min absoluta favorit var deras bovete-sallad och deras böngroddar. Förmodligen odlat i deras egen trädgård.
Nu är vi hemma igen....en natt till i min säng i Shanghai, sedan bär det av till Sverige, barn och barnbarn, igen. Den 28 mars går min retur till Shanghai. Vi hörs då!
Sista veckan innan jag reser till Sverige igen.
Det är så mycket man skulle vilja klämma in en sådan här vecka.
Något som jag inte alls har börjat göra ännu, det är att packa.........jag bara lavar in mer och mer grejor som jag köper och skulle vilja få med mig hem.
Fast att träffa vänner är ju trots allt det viktigaste.
I måndags träffades Alice och jag för att äta lunch på Green & Safe, på Dongping Lu. Jag hann med gymmet på morgonen och sedan blev det en timmes promenad ner till restaurangen.
Detta var ett helt nytt ställe för mig fast det tydligen har funnits i många år.
Green & Safe är precis vad det låter som. En restaurang med ekologiskt odlade grönsaker.
Förutom restaurangdelen så säljer de både grönsaker och en hel del annan organisk mat.
Man får gå fram till disken när man ska beställa. Där kan man även se hur sallader och annat smått och gott ser ut.
Lite stökigt var det allt på nedervåningen, men vill man ha en lugnare atmosfär, så kan man gå upp på övervåningen.
Fräscht och gott var det, och Alice o jag satt och pratade ända till klockan tre.
Sedan passade jag på att gå till parallellgatan Fuxing Lu för att göra en andra provning av de skor och stövlar som jag har beställt.
Jag kommer inte att få dem förrän jag kommer tillbaka från Sverige i april och då är det nog vår. De får ligga på hyllan tills vi flyttar hem för gott i höst.
Efter detta stoppen traskade jag vidare norrut....genom ett prunkande Jing'An Park till Jing'An Tempel.
I affärscentrat precis öster om templet finns det en mataffär i källaren. Här brukar de ha det ingefärste som min dotter Malin mycket gärna vill att jag köper med mig hem. Mycket riktigt!
Lika bra att köpa flera burkar när jag ändå är här..... Fast de väger rätt mycket....
Jag börjar få lite ågren inför packningen. Jag kan omöjligt få med mig allting jag handlat denna gången, Det blir till att prioritera.
Nu bar det av raka vägen hemåt till Beijing Xi Lu. Allt promenerande tar allt på krafterna ändå.
På tisdagsförmiddagen skulle Cathrin och jag stråla samman för att gå till Svenska Klubbens månadsfika. Vi skulle träffas på Baker & Spice på K11 (300 Huaihai Lu). Ett relativt nytt köpcentra.
Vi var inte så många, men det var trevligt att sitta och snacka ett tag. Det blev både fika och lunch på samma ställe.
Cathrin och jag behövde verkligen ha lite mat i magen, för vi hade ett digert shoppingprogram framför oss.
Idag fick det bli taxi mellan ställena. Det var lite väl blött!
Först skulle vi till väskaffären på 1333 Fuxing Lu. Det är fejk men bra kvalitet och fasta priser.
Hit in skulle vi....lite undangömt för världen.
....och så ner i källaren.
Jodå, lite handlade jag......men bara någon småpryl.
Vi stack vidare till den stora Fejken istället. Nu var det New Balance skor som var huvudtemat,
Vi stack vidare till den stora Fejken istället. Nu var det New Balance skor som var huvudtemat,
De lär visst vara mycket populära hemma.....Jag har inte reflekterat över dem förut, men visst har vi New Balance skor. 70:- paret är väl ett rätt hyfsat pris.
Det blev några UGG innetofflor för 50:- paret och lite annat smått och gott.
Vi tittade in till Carol också.....hon hade mycket fina väskor.
Fullastade tågade vi hemåt.
Cathrin påminde mig om att vi ju snart skulle ses igen......
Tänk jag hade precis glömt att vi skulle fira Lena idag!!
Klockan 17.20 möttes Cathrin och jag igen för att ta en taxi till Maya's.
Det blev en riktigt trevlig kväll med goa vänner!
Efter denna trevliga kväll var jag så uppe i varv så jag inte kunde sova. Det blev knappt 3 timmars sömn.....Trots det promenerade jag, min vana trogen, ner till yogan i förmiddags.
Efter yogan tog jag en sista vända inne på barnmarknaden, taxi till nagelstället för att boka tid, och så promenad hem och lite inköp av mat på vägen.
Efter yogan tog jag en sista vända inne på barnmarknaden, taxi till nagelstället för att boka tid, och så promenad hem och lite inköp av mat på vägen.
Jag var tröttare och hungrigare än jag varit på länge, när jag kom hem.
Trodde inte det skulle bli något mer gjort denna dagen......fast lite vila gör susen.
Nu har jag skrivit ifatt med bloggen och gjort en rejäl sats med müssli.
Nu tar jag ledigt!
Duonlun Lu
Så var det då helg, och jag ville definitivt göra något annat än att shoppa.
När jag gick den guidade promenaden med Spencer Dodington pratade vi om Duonlun Lu. Jag hade hört talas om denna historiska gata tidigare, men aldrig varit där. Ett bra mål för sightseeing i helgen.
Vi var beredda att ge oss ut på lördagen, men först ville vi ner en sväng till gymmet.
När vi kom upp igen och skulle duscha hade vi inte något varmvatten!
Vi ringde vår fastighetsskötare direkt, men fick ändå vänta 3 timmar på varmvattnet. Nu var det inte lönt att ge sig iväg längre. Vi behövde köpa lite mjölk......och varför inte ett par mysbyxor till på Fejken. Sist jag var där köpte jag ett par som var riktigt bra för 60:-. De hade ett par till!!
När vi var där kom vi på att Kurt faktiskt behövde nya glasögon. Han provade ut två par.
Så....när vi trots allt hade fixat undan lite shopping, så gick vi genom "vår park" på vägen hem.
Våren har kommit! ......var kom den ifrån!?!
Det var mängder med folk i parken, som njöt av solens värmande strålar.
En sådan tur att vi kom in i parken idag!
Det blev en riktig mysdag, istället för sightseeing.
Klockan 7 ikväll skulle vi hämta en kollega till Kurt på hotellet för att äta en bit mat tillsammans. Eftersom vi hört något om att det skulle vara "Margeritha Day", så hade bokade vi bord på Maya's på Julu Lu.
Stans bästa mexikanska restaurang!
Det blev en skön promenad hemåt igen. Som vanligt gick vi förbi en hel del nattamat.....fast det var inget för oss......vi var rejält mätta.
Söndag, nu hade vi chansen att ge oss till Duonlun Lu!
Vi kom iväg vid 10-tiden. Inget gym idag.....
Det blev tunnelbana till Hongkou Footballstadium. Här ligger Lu Xun park och strax söder om parken skulle denna historiska gata ligga.
Direkt när vi kom upp från tunnelbanan överväldigades vi av alla folksamlingar, som antingen spelade och sjöng, eller dansade.
Som sagt....en väldig aktivitet, och vi som inte ens hade hunnit in i parken ännu. Vi var precis utanför fotbollstadion.
Det var full aktivitet på nöjesparken också.
Nu hade vi tänkt gå in i parken, men vi hittade ingen ingång.
Vi började gå runt parken.....och det var mycket att titta på där också.
Vid Lu Xun museumet frågade vi en man och han berättade att parken var stängd för att rustas upp.
När vi kikade in genom grindarna kunde vi se att de var i full färd med att plantera träd.
Parken skulle vara stängd i ett år!
Då gick vi så vi stod söder om parken. Här skulle vi hitta Sichuan Lu och Duonlun Lu skulle vara en förlängning på den....vad nu det skulle innebära. Vi hiittade Sichuan Lu och följde den ett stycke. Nästan direkt såg vi vad som måste vara denna historiska (nästan)bilfria gata.
Det som är historiskt med den är förmodligen att många av de förrevolutionära författare som följde Lu Xun bodde i dessa trakter. Mao stödde sig på författarna när han drog igång revolutionen, men när han inte kunde styra dem så förföljde han dem istället. Många blev fängslade och avrättade. Här var många statyer och minnesmärken över författare.
Efter ett tag svängde gatan åt vänster och gick ut till Sichuan Lu igen.
Efter ett tag svängde gatan åt vänster och gick ut till Sichuan Lu igen.
Här satt faktiskt självaste Lu Xun, utanför Paulaner, med ett par av sina adepter.
När Duonlun Lu svängde till vänster gick en annan liten gata till höger. Den såg mycket mer spännande ut.....vi gick tillbaka för att utforska den gatan också.
Från denna gatan kom vi ut till Baoshan Lu.
Inte för att vi visste riktigt var vi var, men på alla vägskyltar i Shanghai är väderstrecken markerade och vi visste att vi skulle gå i sydvästlig riktning för att komma tillbaka hem. Nu var det bara till att traska......
Det är alltid roligt att gå i lite nya kvarter.
Vi kom förbi ett ställe där de sålde vespor. Jag måste medge att jag kände av köpsuget igen.
Vi kom förbi ett ställe där de sålde vespor. Jag måste medge att jag kände av köpsuget igen.
2680:- för en sådan här liten vespa!
Vi stötte på denna trötta lilla mamma, som tydligen inte hade hunnit byta om från pyjamasen ännu.
Vi blev så glada när vi kom in i denna parken.....Här var ett intensivt fågelkvitter!
Äntligen!.....sa vi.....lite äkta fågelkvitter....
Fast vi blev ännu en gång grymt besvikna.
När det är vår, kommer folk till parkerna och sätter ut sina fåglar i burar.
Stackars frustrerade fåglar med vårkänslor.
Så småningom korsade vi Suzhou Creek och då började vi känna igen oss.
Vi gick vidare till Nanjing Lu och västerut upp mot Fejken. Vi skulle ju hämta Kurts glasögon.
Det var härligt väder och massor med folk som satt och njöt utmed Peoples Park.
Vi var hungriga, så vad kunde väl passa bättre än att sätta sig på C'est la Vie vid Peoples Park och äta lite lunch. Visst var det lite kyligt, men vi satt ändå ute och åt.
På vägen hem hämtade vi Kurts glasögon och så gick vi åter igen genom vår park.
Våren är på språng och jag ska snart åka till Sverige en månad.
Undrar vad som väntar mig när jag kommer tillbaka?
Undrar vad som väntar mig när jag kommer tillbaka?
Shopping, shopping.....och så Mahjong!
Det har varit så mycket shopping den sista tiden. Ibland tycker jag nästan att det är otäckt hur mycket pengar jag gör av med. I nästa sekund känner jag att jag måste passa på att handla medan jag fortfarande bor i Shanghai. Även om jag inte kommer att få användning av alltihop så kanske någon annan vill ha det.....och det kan alltid vara bra som presenter......Jag har drabbats av köphysteri!!!
På onsdagsmorgonen blev det i alla fall ett litet avbrott från shoppingen.
Äntligen Yoga igen!
Jag fick en skön promenad ner till yogan, trots att det regnade. Våren hänger i luften och det börjar bli ljusgrönt på träden.
Vår Yoga-fröken var bortrest, så jag hade inte räknat med att det skulle bli något.
Vi fick en vikarie istället...och hon var bra!
Det blev verkligen en härlig genomkörare!
Eftersom jag inte hade räknat med yoga idag, så hade jag bokat in att gå på Bloggmötet också, som skulle vara på Starbucks i Xintiandi. Nu hann jag faktiskt med lite av det också...... Jag skyndade mig dit efter yogan och de satt kvar. Perfekt att ta en fika med dem....då fick jag ju lite krafter, så jag orkade med Barnmarknaden på vägen hem. Lite shopping idag också!
Jag hade tänkt ta en taxi efter barnmarknaden för att slippa bära....jag hade ju både barnkläder, yogamatta och paraply.....fast det känns aldrig riktigt lönt med taxi. Börjar man gå är man ju snart hemma.....
På torsdagen hade vi bokat in Gardinmarknaden....det finns många olika marknader i Shanghai. Denna marknaden ligger i utkanten av staden. Eva hade ordnat så hennes chaufför kunde köra oss.
Vi skulle stråla samman hos Eva på Royal Pavilion.
Återigen en promenad....denna gången genom French Concession.
Härligt att gå genom stan när den håller på att vakna till liv. Jag tog vägen genom de lilongs som är en fortsättning på Nanhui Lu.
Här hade de skickat ut en liten FBI hund för att hålla vakten.
Skolorna hade börjat med morgongymnastiken.
Det blev en riktigt givande shoppingdag på Gardinmarknaden.
Fina duktyger för 20:-- metern.......det blev "bara" dukar för min del.....totalt 5 stycken. Är det vansinne att köpa så mycket??? Tänker att om inte jag behöver dem, så kan säkert någon annan i Sverige vill ha dem. Det är ju så billigt!!!
Det är en otroligt stor marknad, så det är inte så lätt att hitta runt i alla gångar.
Precis innan vi skulle gå hittade vi överkast också....200:- styck fick vi ner priset till.
....och tänk....nu grämer det mig att jag inte köpte några överkast.
På fredagen var det väl ändå inte tid för shopping. Idag skulle vi ju ha mahjong!
Det blev en långpromenad i ett uppvaknande Shanghai, även denna morgon.
Nästan exakt samma promenad som igår, men för att få lite omväxling startade jag med att gå Taixing Lu och så vidare Maoming Lu och Julu Lu. Så många som verkar äta frukost på stan.
Sen blev vi bjudna på frukost hemma hos Stina.
Lika trevligt som vanligt med mahjongträff!
Efter mahjongen blev det lunch på Settebello på 193 Anfu Lu.
Ytterligare ett nytt ställe för mig, och en mycket trevlig bekantskap.
Det var en helt underbar eftermiddag, så jag njöt i fulla drag när jag gick hem igen.
Nu är det fredagskväll och jag väntar på att Kurt ska komma hem. Han räknade med att komma hem vid midnatt, men klockan är inte 9 ännu och han är redan på väg hem.
Det var en helt underbar eftermiddag, så jag njöt i fulla drag när jag gick hem igen.
Solen sken och folk hängde tvätt överallt.
Jag gick faktiskt inom Fejken på vägen hem. Behövde ju få ett klockarmband fixat hos Panny innan jag åker tillbaka till Sverige.
Blev sittande utanför hennes bås ett tag.
Inte kan man tro det finns klockor här.....
Nu är det fredagskväll och jag väntar på att Kurt ska komma hem. Han räknade med att komma hem vid midnatt, men klockan är inte 9 ännu och han är redan på väg hem.
Lite fredagsmys hinner vi med!
Början på en ny vecka!
Eftersom det var så billigt på Pärlmarknaden, så bestämde vi oss för att passa på att handla en gång till innan de stängde helt för renoveringen. Vi skulle ses vid Hongmei Lu kl 13.30.
Jag hann med en sväng till nagelstället på Jiaozhou Lu först.
Halv 10 gav jag mig hemifrån för att gå dit i regnet. Det tog inte någon halvtimme att gå......jag var tidig och de hade inte öppnat ännu.
Det blev till att vänta i grårusket.
In i det här lilla hålet skulle jag, Elle Nail. Fast gallret var fortfarande för.
Prick 10 öppnades grindarna och jag tillbringade två och en halv timme med njutbar behandling.
Det blev lite stressigt när jag skulle iväg. Nu hade jag bara en timme på mig att gå hem, äta och ta en taxi till pärlan. Jan hann!
Jag handlade inte fullt lika mycket som sist.....men det blev en del ändå.
Idag har jag också varit ute i ruskvädret.
Jag hade anmält mig till en "Promenad i Xujiahui" arrangerad av SEA, med Spencer Dodington. Det brukar alltid vara givande, men trots det tvekade jag lite innan jag gav mig hemifrån. Regnet vräkte ner!
Jag bestämde mig i alla fall snabbt för att inte promenera dit. Det blev tunnelbana till Xujiahui stationen.
Xujiahui är definitivt utanför mina domäner och på tunnelbanestationen hade jag heller aldrig varit. Här fanns 18 utgångar!
När jag kom upp från tunnelbanan hade jag inte en aning om var jag var.
Efter mycket irrande i regnet hittade jag till slut fram till Hengshan Picardi Hotel, i korsningen Hengshan Lu och Wanping Lu, som var dagens mötesplats.
Dodington berättade att ända fram till 1993 så var detta slutet på Shanghai.
Xujiahui var bara som en liten vattenstad.
Xujiahui, eller Zi-ka-wei som det heter på Shanghainesiska, betyder egentligen familjen Xu's hem vid flodkorsningen. Det var 3 stora floder som möttes; Zhaojiabang, Puhuitang och Licongjing floderna. Ett perfekt ställe för industrier! Nu har alla vattenlederna gjorts om till gator.
Ursprungligen var det vetenskapsmannen Xu Guangqi, som bosatte sig här, och gav namn åt platsen. Han var en ärad, kristen vetenskapsman som levde under Ming dynastin och dog 1641. Han levde efter en kristen tro, uppblandad med taoism och värderingar från Ming dynastin.
Vi började vår färd genom Xujiahui Park som tidigare var industrimark.
Det är meningen att parken ska se ut som en miniatyr av Shanghai. Jag har faktiskt lite svårt att se det....
Denna delen ska föreställa "Gamla Stan".
I andra änden av parken har de sparat en gammal skorsten från en industri.
Med början, 1847 bosatte sig många Jesuiter i området och det har setts som en kristen del av Shanghai. Jesuiter värderar utbildning och kultur högt, och drev många skolor för fattiga. På 1900-talet hade området blivit ett viktigt kulturellt område.
Vi passerade många gamla byggnader från denna tid. Bland annat ett gammalt kloster som numera är restaurang. På 201 North Caoxi Lu ligger "Ye Olde Station Restaurang", förr St Ignatius Convent från 1931.
Det är en Shanghainesisk restaurang där de har bevarat interiören mycket fint. Vi kom inte åt att se trädgården, men tydligen ska där stå tågvagnar som de har inrett till privata matsalar.
Vi fortsatte Caoxi Lu söderut mot Puhuitang Lu. Då såg vi Shanghai Film Group på Caoxi Lu's vänstra sida. Detta är ett intressant ställe tyckte Dodington. Det fanns nämligen många små filmstudior i detta området tidigare, innan allting flyttades utanför stan. Shanghai Film Group är som ett museum över dessa små studior.
Vi svängde till höger in på Puhuitang Lu istället och kom till ett f.d. barnhem och skola som drevs av Jesuiter (Tushanwan, eller Tou-se-we på Shanghainesiska). De var kända för att undervisa mycket i målning och hantverk. Inför World Expo 2010 gjordes det om till ett museum. Det har en utställningsyta på över 900m².
Kanske inte så konstigt att Wending Lu som ligger alldeles intill, blivit Shanghais konstnärsgata.
Vi svängde norrut på Wending Lu upp till Nandang Lu. Nu kom vi till Guangqi Park, som är en minnespark på 13 200m². Parken grundades 1641 då Xu Guangqi dog och blev begravd här.
Det kändes lite udda att hitta en Ming grav mitt inne i Shanghai!
En helig väg, som är kantad med tjänstemän, hästar, tigrar och får i sten, leder fram till graven.
Det är 10 valv i graven, och här ligger alltså Xu Guangqi begravd tillsammans med sin fru, samt 4 barnbarn och deras fruar. De måste ha haft egna barn också, men jag misstänker att det var döttrar och det berättigar väl inte till en sådan här fin minnesgrav.
....och givetvis måste det finnas en staty över Xu Guangqi i parken.....
Så kom vi då till slutet på vår promenad.
Xujiahui Cathedral, eller St. Ignitius Katedral.
Xujiahui Cathedral, eller St. Ignitius Katedral.
Alldeles intill katedralen låg ytterligare några byggnader som hörde till katedralen, men de var av ett något modernare snitt.
Det är alltid lika givande att gå dessa promenader med Spencer Dodington, vare sig det regnar eller ej.
Nu hade han dessutom planerat det så bra, så vi hade tunnelbanestationen precis bakom oss.
Det blev raka vägen hem för att värma sig.
En intensiv lördag! (2014-02-15)
Redan lördag!
Idag hade vi mycket på programmet. Bordtennis, lördagsdrink och House of Blues & Jazz.
Vi började dagen med att gå på gymmet. Jag skulle ju inte spela bordtennis och lite träning vill ju jag också få.....och då hakar Kurt givetvis på.
Jag hade trott att det skulle vara några medföljande med bordtennisspelarna, men det var bara jag som var med för att titta på. De stackars karlarna blev rejält trötta. Två timmars intensiv pingis är svettigt.
Efter pingisen gick vi raka vägen ner till lördagsdrinken som hölls på Papaya på Fumin Lu.
Ett helmysigt ställe! De hade vissa drinkar, öl och vin på Happy Hour och höll man sig till det så var det billigt......annars kostade en drink 115:- och det är inte prisvärt i Shanghai.
Jag hade bokat ett bord för 15 personer på House of Blues & Jazz till klockan 19.30 för middag. De flesta på drinken hängde med, sedan slöt vi upp med resten av gänget på restaurangen.
Jag har bara varit här en gång tidigare, fast då åt vi inte.
Jag visste inte ens att de hade en restaurangdel!
Det var mycket gott! Verkligen något att rekommendera!
Dessutom spelar de ju alltid mycket bra musik här!
Nu var det Carlton J. Smith som underhöll och han var suverän! Han fick verkligen med sig publiken!
Vi dansade ända in på småtimmarna.................
Söndagen blev mycket lugn för mig, fast Kurt flög iväg till japan vid lunchtid.
Tillbaka i Shanghai! (2014-02-09)
Söndag morgon kl 6.30 stegade vi in i vår lägenhet i på Beijing Xi Lu igen.
Det blev inte så mycket gjort den dagen. Jag sorterade visserligen alla kort vi tagit och började förbereda mig lite inför bloggskrivandet. Inte förrän igår, en dryg vecka senare, blev jag klar med bloggen från Kambodja. Nätet är segt och jag får vänta länge på varje kort som ska laddas ner. Ibland måste jag publicera och gå in och börja på nytt. Det är anledningen till alla halvfärdiga bloggar som jag har lagt ut.....om ni nu skulle undra.
Nåväl, livet här i Shanghai har varit i full gång mellan bloggskrivandet.
I måndags var det dags för SEA Coffee Morning. Först hade jag inte tänkt gå, men Lena skulle ha en nykomling med sig.....och det är alltid spännande.
Dessutom skulle det vara på ett nytt ställe idag. JC Mandarin, där vi alltid brukar hålla till, ska renoveras och är stängt. Nu skulle vi vara på Kathleen's 5 som ligger i det gamla klocktornet vid Peoples Square.
Äntligen fick jag bekräftat att det är denna byggnad som är det enda som är kvar sedan Peoples Square's tid som kapplöpningsbana i början 1900-talet.
Kathleen's 5 ligger högst upp i denna byggnad.
Det är alltid trevligt med Coffee Mornings, men detta stället var ett alldeles för litet. Bara ett fåtal fick plats att sitta. Dessutom räckte inte maten.
Vi får väl se vad de hittar på till nästa månad.
Efter Coffee Morning skulle vi visa nykomlingen Åsa våra favoriter på Fejken.
Vi gick till Panny och Åsa fick ta sig en titt på klockor och bälten bakom kulisserna......eller ska vi säga kläderna?
Sedan gick vi till Jenny som är billigare än Ullared....Hon pratar dessutom mycket bra svenska.
....och givetvis tog vi oss en titt på väskor. Även här fick vi gå in i det ena kassavalvet efter det andra.
Det tar sin lilla tid när man kommer igång på detta stället. Sen var det bara till att rusa hem för att fixa mat till gubben.
Vad jag gjorde på tisdagen kan jag inte komma ihåg.....Det är därför man helst inte ska vänta så länge med att skriva blogg. Förmodligen satt jag väl hemma och skrev då.....
Fast jag kan se i almanackan att jag var på lunch med Svenska Klubben på onsdagen.
Denna gången var vi på ett ställe som heter Fortune Cookie. Amerikanskt/Kinesiskt ställe.....Trevligt, men kanske inte ett ställe som jag längtar tillbaka till. Cathrin och jag slog följe och gick dit. Vi hade tänkt gå tillbaka också, men då regnade det. Det blev en taxi till Portman och Cityshopen, så vi fick fixa lite inköp.
Jag hade faktiskt redan rusat en runda bland matbutikerna på morgonen. Det är jag som ska ha Mahjongen på fredag så jag måste ju proviantera lite.
På torsdagen hade vi en heldag ute i Hongqiao. Först Pärlmarknaden, sedan lunch på Hongmei Lu och så vidare till Blomstermarknaden.
Det tog tid på Pärlmarknaden. De håller på att bygga om där och många stånd är stängda. Det borde ju innebära mindre att köpa....men inte!!!
De som håller öppet är ivriga på att få göra affärer och säljer mycket billigt. Nu gjorde vi kap!!! ....så bra, så vi bestämde att vi skulle träffas här igen på måndagen.
På blomstermarknaden beställde jag äntligen mitt smyckeskåp. Om jag nu köper så mycket smycken så måste jag ju ha lite ordning och reda på dem. ...........och så är det faktiskt en snygg möbel också. Jag ska få det hemlevererat den 31 mars.
På fredagen var det så dags för Mahjong igen. Jag lånade upp Cathrins mahjongbord så vi skulle få plats att spela.
Efter mahjongen blev det lunch på Nova på Dagu Lu.
På hemvägen gjorde jag lite komplementerande inköp så jag kunde laga en god Valentine's middag till Kurt. Vi avslutade kvällen med att se filmen "Killingfields of Cambodia".....kanske inte så romantisk, men givande och bra så här efter en Kambodja semester.
......och så hade redan veckan gått.
Phnom Penh (2014-02-08)
Lördag morgon och det var dags att checka ut från Sokha Beach Resort i Sihanoukville.
Vi skulle bli hämtade 8.30 för att köra till Phnom Penh.
Detta blev verkligen en intensiv dag. Vi hann inte ens med lunch!
Bilresan tog ca 4 timmar, så vi var inte i Phnom Penh förrän närmare 12.......och vi hade mycket att se! Guiden föreslog att vi skulle stanna vid ett bageri och köpa lite bröd....och så ge oss direkt på sightseeingen.
Medan vi åt lite vatten och bröd i bilen, körde vi till "The Killingfields", eller som det egentligen heter Choeung Ek Genocidal Center. De hade byggt en Stupa som minne av alla som mördats. Den var full med kranier, och även kläder och annat som hittats i gravarna.
Hit kom lastbilar 2 till 3 gånger i månaden med 20-30 bakbundna fångar med ögonbindel. De leddes direkt till någon av de grävda gravarna. De fick lägga sig på knä med huvudet i riktning mot graven, och så sköts de i ryggen. När de blivit skjutna spreds det kemikalier typ DDT eller liknande över dem. Detta gjordes dels för att försäkra sig om att de dog, men också för att det inte skulle lukta för mycket om liken så folk som arbetade i trakten skulle bli misstänksamma.
Vissa av massgravarna var speciellt utmärkta. En där alla blivit halshuggna, en annan där alla var kvinnor och barn....de flesta av dessa kvinnor var dessutom nakna.
Ett speciellt träd var också utmärkt. Det hade använts för att avrätta barnen. Barnen slungades mot trädet för att dödas. Då sparade man ju dessutom på ammunition.
Människor avrättades här fram till den 7 januari 1979......det är inte så länge sedan......
Efter The Killingfields åkte vi till S-21. En skola som gjordes om till fängelse och tortyrkammare av Röda Khmererna.
När man tog över detta fängelset från Röda Khmererna hittade man 14 lik i byggnaden. De har begravts på skolans gård.
Ute på gården fanns också "galgen". Det som tidigare varit ett gymnastikredskap för eleverna.
Här hängdes fångarna upp i benen. Hängande upp och ner, förhördes de tills de blev medvetslösa. Då sänktes de så de doppade huvudet i det skitigt gödselvattnet som fanns i krusen. På så vis kvicknade de till så de kunde fortsätta förhören.
Eftersom fångarna ofta försökte ta livet av sig genom att hoppa från balkongerna, hade man satt taggtråd utmed hela framsidan.
En del av palatset tjänstgjorde också som museum.
Här satt vi länge och väl och åt en utsökt 3-rätters middag med drink och vin.
Det var 2 personer som överlevde denna fängelsevistelsen. Den ene för att han var duktig på att laga skrivmaskiner, och han lever än idag.
.
Efter detta hemska ställe åkte vi till ett mycket vackert ställe, The Royal Palace.
Här satt kungen i husarrest under hela tiden Röda Khmererna var vid makten. Tack vare det är palatset och alla dess klenoder fortfarande orörda.
Man kunde se att Kungen var hemma för flaggan var i topp.....fast givetvis bodde han i en angränsande byggnad som inte var tillgänglig för allmänhet.
Det blev väldigt många bilder på detta templet.......men det är nog det vackraste palats jag har sett. Jag blev mycket imponerad! Tänk om Röda Khmererna hade förstört detta.
En del av palatset tjänstgjorde också som museum.
Den här bilden visar färgerna på tjänstefolkets kläder. En färg för varje dag......på söndagar bär man rött, måndagar orange o.s.v.
Detta museum var riktigt trevligt, fast inte så stort. Det visade mest hur människor levde.
Nu skulle vi vidare till nationalmuseet som låg alldeles intill.
Det var vackra byggnader här också, men annars var det mest reliker från Ankor.....och där hade vi ju varit.
Vi blev i alla fall förevigade framför denna Garuda.
Nu var klockan 5 och allting stängde. Guiden kunde slappna av.....han hade visat oss vad han skulle.
Fast vi skulle inte flyga tillbaka förrän 00.15, så lite tid till hade vi ju på oss. Han tog oss till Centrum Marknaden som var rätt imponerande, med sina stora kupolbyggnader.
Kommer man från Shanghai så är det kanske inte denna sortens shopping man är ute efter, så vi hade snart tittat klart.
Nu skulle vi äntligen få äta middag istället. Vi hade hört att det var trevliga områden utmed floden, så vi ville gärna äta där. Guiden tog med oss till en riktigt mysig restaurang.
Här satt vi länge och väl och åt en utsökt 3-rätters middag med drink och vin.
En härlig avslutning på en underbar semester.
Nu började nog guiden undra vad vi höll på med.
Han skulle vänta på oss vid bilen.....fast så här länge hade han nog inte tänkt att det skulle ta.
Han skulle vänta på oss vid bilen.....fast så här länge hade han nog inte tänkt att det skulle ta.
Nåväl, vi var mätta och nöjda!
Innan vi skulle tillbaka till flygplatsen ville han visa oss Nattmarknaden.
Det var verkligen något nytt för oss. Så mycket folk som kom dit för att äta......både västerlänningar och kambodjaner.
Jaha.....så var det då slut på denna semestern.
Nu fick vi ändå åka till flygplatsen till sist, efter en helt fantastisk semester som varit både lärorik och avkopplande.
Shanoukville ( 2014-02-02)
Vi kom till vårt hotell, Sokha Beach Resort, i Sihanoukville vid 6-tiden på kvällen.
Detta är det enda hotellet i Sihaoukville som har en privat strand. Vi bokade här, eftersom vi hört att det är väldigt skräpigt på de andra stränderna. Fast denna kvällen hann vi inte utforska stranden. Det blev till att checka in på rummet och gå ut och äta en bit mat. De har lite olika restauranger att välja på inne på området, och det var ju det enklaste idag. Vi åt en god middag på Lemongrass, som ligger nere vid stranden. Billigt enligt svenska mått mätt, men ack så dyrt för att vara i Kambodja.
Vi gick en liten runda på kvällen.....det är så vackert när det är upplyst överallt.
Denna draken vakade över oss.....undrar om Sokha har någonting med "drake" att göra, för vid andra änden av stranden stack det upp en drakstjärt?
Nu drog vi oss tillbaka till rummet. Vi bodde i den nya delen.....med alla kineser.
Det verkade vara en statusgrej var man bodde. I receptionen tyckte de inte att vi skulle äta frukost i den matsal som låg närmast oss......"där var så mycket kineser", påstod de. Vi hade ju hört hur trångt det var i den andra matsalen så vi åt ändå frukost bland våra vänner kineserna ändå, de första dagarna......och det gick bra.
Den 5 februari åkte emellertid de flesta hem och då testade vi den andra matsalen.......det var en klasskillnad som inte bara hängde på kineserna. Då passade vi också på att byta till ett hotellrum i huvudbyggnaden.
På söndagsmorgonen var vi ivriga att få komma ut i solen. Det var verkligen en härlig strand.
Vi promenerade givetvis utmed stranden flera gånger under veckan. I den ena delen kunde man skönja något som såg ut som en kåkstad, och även en liten enkel boning precis vid slutet av stranden.
Som kontrast till detta låg områdets flottaste villor här.
I andra ändan av stranden hade allmänheten viss tillgång till stranden och här stack drakstjärten upp.
Utan att prata med varandra, så var vi flera bekanta från Shanghai som hade bokat semester till Kambodja delvis under samma tid. Till lunch första dagen träffade vi Lena o Arne,
Utan att prata med varandra, så var vi flera bekanta från Shanghai som hade bokat semester till Kambodja delvis under samma tid. Till lunch första dagen träffade vi Lena o Arne,
Nu bestämde vi att vi skulle dra ihop alla våra vänner på en gemensam middag på Lemongrass på kvällen.
10 pers blev vi...... inte illa!
I dagsljus ser restaurangen ut så här......
Det allra bästa på denna semestern var nog ändå båtutflykten till Saracen Bay på Koh Rong Samloem.
Kvällen efter var vi 6 pers som gick ut tillsammans. Denna gången tänkte vi utforska nattlivet på grannstranden.
Det var viss skillnad......
Det var viss skillnad......
Fullt med folk, stolar direkt på stranden.......och billigt!!!!
Ett riktigt backpacker ställe, men rätt mysigt för oss också!
God mat har de också!
Kambodjas Amok, blev en av våra absoluta favoriter....både med fisk, kyckling och biff.
Restaurangerna på vårt område och restaurangerna på denna stranden var verkligen två ytterligheter. Fast när vi bokade en båttur, blev vi rekommenderade en annan restaurang i byn.
En superb rekommendation!
Lite dyrare än på stranden kanske, men gourmetmat, perfekt service och härlig miljö....för en mycket billig peng.
Nu kan det ju verka som om vi bara var ute och åt och drack......Vi njöt verkligen av vår fina resort också.
Dessutom var vi hyfsat flitiga på gymmet. Något som jag brukar totalvägra när jag är på semester.
Till luncher och middagar strålade vi samman med Lena och Stefan.
Att bli hembjudna till Lena och Stefan på en drink före maten, kändes inte heller helt fel.
De bodde i en villa på området och det kändes nästan som "hemma hos".
De bodde i en villa på området och det kändes nästan som "hemma hos".
Här fick vi också se hur Durian växer.....de hade en buske i "sin trädgård".
En annan frukt som jag aldrig har lyckats se på träd förut, är ananas.....det fanns också här.
Det allra bästa på denna semestern var nog ändå båtutflykten till Saracen Bay på Koh Rong Samloem.
Man kan åka dit både med en långsam båt som skulle ta 2 timmar, och en snabbåt som skulle ta 35 minuter. Vi valde den snabba.....vi ville ju tillbringa tiden på ön. De hade lite problem med att hålla tidsschemat så det blev en del väntan ändå.
Vi blev helt betagna av ön!
Vattnet var klarare, sanden var vitare.....än någon annanstans vi hade varit.
Här fanns inga hotell, men man kunde hyra en bungalow på stranden för 20 - 60$. De närmast strandlinjen kostade 60$. Här fanns ett par olika serveringar och ett par barer.
Allt man behöver med andra ord.
Det var meningen att båten skulle gå tillbaka klockan 4......men inte ville vi lämna stranden.
Till vår lättnad, kom inte båten förrän klockan 6.
.......och det tog definitivt mer än 35 minuter att åka tillbaka.
Först skulle vi till den stora ön Koh Rong för att lämna och hämta passagerare och när vi åkte härifrån fick de inte någon riktig fart på motorn. Vi tuffade fram i snigelfart i en och en halv timme.....då lyckades de laga motorn och då gick det undan. Visst blåste det och stänkte in i båten, men det gjorde ingenting.
När vi kom in till fastlandet igen, gick vi genomblåsta och saltstänkta, direkt till Coolabah och åt en underbar middag.
Detta blev sista middagen i Sihanoukville med Lena och Stefan, som skulle resa tillbaka till Shanghai nästa dag.
Så tomt det blev utan dem........
Vår sista kväll gav vi oss ner till grannstranden igen. Fast denna gången tog vi ingen tuctuc........Det var fortfarande ljust när vi gick, så vi vågade oss på att testa om man kunde gå tvärs över näset.......och det gick. Det var som att komma ut på landet direkt.
Fast här fanns en del små "värdshus" här också.
När vi kom ut till en asfalterad väg kändes det som om vi var nästan framme.......
Fast nu stötte vi på ett slumområde. De viftade ivrigt bort oss......detta var inte någonting de ville visa turisterna. Till sist kom vi i alla fall ner till stranden. Det fick bli en drink på stranden och amok till middag denna sista kväll i Sihanoukville.
Fast nu stötte vi på ett slumområde. De viftade ivrigt bort oss......detta var inte någonting de ville visa turisterna. Till sist kom vi i alla fall ner till stranden. Det fick bli en drink på stranden och amok till middag denna sista kväll i Sihanoukville.
Imorgon bär det av till Phnom Penh!
En flytande stad!
Så var det då dags för vår tredje och sista dag i Siem Reap.
Idag skulle vi göra något helt annat än att titta på tempel. Vi skulle ut till Tonlé Sap floden, och även sjön Tonlé Sap, för att titta på en flytande by. Spännande!
Vi fick köra ca 45 minuter innan vi kom till platsen varifrån vi skulle fortsätta med båt.
En bensinstation på vägen.......
Risfälten utmed floden är mycket bördiga. De ligger nämligen under vatten halva året.
Nu har vi kommit fram till båtarna som vi ska åka med.
.....och här sitter en tonårsflicka och lyssnar på musik som vilken tonåring i världen som helst......fast kanske inte riktigt. De har inte någon elektricitet, så hon får använda sig av ett bilbatteri för att lyssna på "Gangham Style".
Nu har vi hittat vår båt, så nu bär det av utåt flodmynningen.
Här var fiskare överallt som la ut burar.
.....och så började då husen dyka upp. Här har vi polishuset!
Skolan och kommunalhuset ser också riktigt prydliga ut.
Fast sen blev det lite mer gyttrigt.
En del hus riktigt fina, andra inte lika välmående.....
Husdjur höll de visst också.....fast det var nog inte något lätt liv för dessa grisar.
Vi närmade oss slutet på båtturen och kom förbi den lilla restaurang där vi skulle äta vår picknick lunch. Fast först skulle vi åka ända ut till sjön Tonlé Sap.
Det är svårt att säga hur stor Tonlé Sap är. Under torrperioderna är den ca 400km², men under regnperioderna blir den 4 till 5 gånger större. Då förstår man att husen behöver vara högt uppe, eller flytande.
När vi kom tillbaka till den flytande restaurangen, tog vi en kanottur in i Mangrove träsket.
Kurt tog befälet över vår båt, även om den var lite tungpaddlad.
Där uppe dit Kurt pekar...... kan man se att de håller på att bygga en gångbro. Den ska sträcka sig ända bortifrån byn och ut till sjön, där det ska bli en restaurang på pålar.
Nu var det dags för lunch. Hämtad från ett hotell i stan.
.......och så bar det av tillbaka igen.
Så var det slut på vår vistelse i denna delen av landet och vi blev körda direkt till flygplatsen för att flyga till Sihanoukville.
Nu var det sol och bad i dagarna 6 som gällde.
Mer tempel!
Även denna morgon väcktes vi av tuppen, så vi hade gott om tid innan vi skulle träffa vår guide klockan 9.
Idag skulle vi titta på tempel som låg lite längre bort från Siem Reap, så det blev en lite tur genom bygden först. När vi stannade för att tanka såg vi denna vällastade bil. Kambodjanerna är faktiskt lika bra på att lasta som kineserna. Det var minst 15 pers i bilen, dessutom hoppade 2 personer upp och satte sig bredvid moppen i den öppna bagageluckan.
Vi stannade och tittade på hur de handskades med sockret som de fick från sockerpalmerna. Jag som inte ens visst att det fanns något sådant. Det är långsmala, bladlika frukter. De hade gjort hemmagjorda stegar på palmerna för att kunna klättra upp och plocka frukterna.
Sedan rörde de sockret kraftigt tills det ljusnade......
.....och fyllde små formar med massan, så det blev som sockerbitar när det stelnat.
Vi kikade lite på deras hus också. De flesta hus är byggda på pålar.
Guiden förklarade att de hade många barn i den familj vars hus vi tittade på, eftersom de hade fått bygga flera hus. Det stora huset till höger var till för föräldrarna, medan de små husen var till för barnen.
Deras kök låg utomhus.
Vad det gällde vattenförsörjningen, så hade de en öppen dagvattenbrunn, men de hade också fått en borrad brunn donerad av kanadensare. Så lite lyx var det.......
De livnärde sig på en del försäljning också, och det kändes riktigt bra att få handla här istället för inne i stan.
Vi såg Mebon, Tasom, Neak Pean och Preah Khan i nämnd ordning.
Denna kvällen skulle vi gå på show med middag. Det var en show med Apsara Dancers.
Efter lite mer körande, så kom vi så fram till dagens första tempel, Banteay Srey. Det s.k. "Citadel of the Women", eller "Tempel of Shiva"......alltså ett hinduistiskt tempel. Det lär vara det bäst bevarade templet i Kambodja och dessutom det enda som är byggt i rosa sandsten.
Utanför templet satt en orkester med män som lemlästats av minor, och spelade.
Vårt nästa mål var faktiskt "Landmine Museum".
Dessa band finns överallt......alltför många har drabbats av landminorna.
Vårt nästa mål var faktiskt "Landmine Museum".
Det är inte bara ett museum utan också ett hem för många drabbade barn.
Detta museum startades av Mr Aki Ra som var barnsoldat hos Röda Khmererna och brukade då få lägga landminor. 1987 deserterade han till den Vietnamesiska armen. När kriget var över har han ägnat all tid och kraft åt att röja landminor. 1997 hade han tillräckligt med material för att starta ett museum. Han och hans fru har också tagit hand om många barn som blivit offer för minorna, och museumet har blivit deras hem.
Tagna av detta museum drog vi vidare för att titta på lite mer tempel.
Nu skulle vi titta på något som kallades "The Tempels of the Grand Circuit" - 4 tempel till skulle vi få se.
Nu skulle vi titta på något som kallades "The Tempels of the Grand Circuit" - 4 tempel till skulle vi få se.
Fast på vägen stannade vi till och handlade av ytterligare några bybor.
Vi såg Mebon, Tasom, Neak Pean och Preah Khan i nämnd ordning.
Det var vackert, det var mäktigt, men det var varmt.....och vi blev rätt mätta på tempel.
.....som sagt....vi blev rätt mätta på tempel, men när vi slutligen kom hem igen var det underbart att se detta sällskapet precis utanför vårt hotell. Vi bor på landet!
Denna kvällen skulle vi gå på show med middag. Det var en show med Apsara Dancers.
Vi blev placerade vid långbord och hamnade bredvid en mycket trevlig fransk familj.
Förutom det trevliga smakprovet på Kambodjansk kultur, så var maten helt utsökt!
Maten i Kambodja har tydligen inte rykte om sig att vara så speciellt god, men det kan jag verkligen inte hålla med om. All mat vi har ätit här har varit helt underbar!
Dessutom är landet franskinspirerat, så de har gott vin och god västerländsk mat också.
Konungariket Kambodja (2014-01-29)
Innan jag börjar berätta om vår tur till Kambodja, vill jag ge en liten kortfattad historik för landet med början på 800-talet e.k. Då var Kambodja ett blomstrande rike med huvudstaden Ankor, som låg i den nordligaste spetsen av den stora sjön Tonlé Sap. Fram till 1300-talet byggdes mängder av tempel i detta området, men sedan började civilisationen brytas ner efter krig med grannländerna, framför allt krig med Thailand. På 1400-talet beslöts att man skulle flytta huvudstaden till Phnom Penh som låg i den södra spetsen av sjön. På så vis skulle man komma längre ifrån sina ärkefiender Thailändarna. Staden Ankor och hela det kulturella området övergavs och blev mer eller mindre bortglömt och överväxt av djungel fram till slutet av 1800-talet. Då hade Kambodja blivit en fransk koloni (1861 - 1953) och det var franska arkeologer som upptäckte Ankor och började restaureringsarbetet.
Vietnamkriget var starten till mer elände för Kambodjanerna. Då bombade amerikanerna Kambodja för att försöka hindra den nordvietnamesiska arméns och FNL-gerillans operationer i landet. 1970 hjälpte USA Lon Nol att störta kung Sihanouk och ta makten. Kung Sihanouk lierade sig med kommunisterna, men makten över kommunisterna togs snart över av de Röda Khmererna och Pol Pot. 1975 intog Röda Khmererna Phnom Penh och grundade Demokratiska Kampuchea. Kungen sattes i husarrest i det kungliga palatset i Phnom Penh och Pol Pot blev landets nye ledare. Man räknar med att mellan 1,7 och 3 miljoner människor avrättades eller svalt ihjäl under deras styre. 1979 drevs Röda Khmererna ut i djungeln, men fortsatte med gerillakrigföring mot regeringen. 1993 hölls ett FN-stött val i Kambodja, men inte förrän Pol Pot dog 1998 blev det lugnt i landet. Det är fortfarande mycket fattigt och korrumperat, dessutom är stora delar av landet är fortfarande minerat. Förhoppningsvis går de nu ändå en ljusare framtid till mötes.
På onsdagskvällen kom vi till Siem Reap, som är turistcentrat för Ankors Arkeologiska Park. Vi blev körda direkt till vårt hotell, Navuto Dreams Resort & Spa.
Ett mysigt litet hotell i utkanten av staden.
Nästa morgon blev vi väckta tidigt av tuppen som gal utanför hotellet. Det var bara till att gå upp och äta frukost.
Vi blev lite besvikna först när vi upptäckte att det inte var frukostbuffé, men det var inte långvarigt. Förutom denna smarriga frukostbricka, kunde vi välja till omelett, ägg, bacon och müssli. Mer kunde vi inte önska!
Vi skulle inte träffa vår guide förrän klockan 10, så vi hade t.o.m. tid att lägga oss vid poolen en liten stund innan vi behövde dra.
Idag skulle vi utforska 3 av de mest kända templen i Angkor området.
Vi började med Angkor Wat!
Ankor Wat är det mest berömda templet. Det pryder t.o.m. Kambodjas flagga.
Templet började byggas år 1115 under Suryavarman II styre, och pågick i 35 år. Det sysselsatte 386 000 människor och 30 000 elefanter. Detta är definitivt det mäktigaste av de tempel vi besökte. Arbetet med att återuppbygga templet med alla de delar som har rasat, pågår för fullt.....sten för sten.....
Vid denna tiden var det Hinduism som rådde i Kambodja och detta templet byggdes år Vishnu.
Först gick vi in genom en av portarna.
Templet är omgärdat av vallgravar, som gav intryck av att vara en stor sjö.
Det var mäktiga parkområden runt templet.......
......och givetvis fanns här även en hel del apor. Till min stora förtjusning!
Hela templet är smyckat med utsnidningar i sten. Angkor Wat är först och främst känt för sina över 2000 Apsara danserskor.
När man slutade bygga på templet efter de 35 åren, så berodde inte det på att man var färdig. Det berodde på att det kom en ny regent till makten. Då slutade man helt enkelt bygga och den nye regenten påbörjade sitt eget projekt någon annanstans. På grund av det kunde man på sina håll se att det bara var en skiss gjord i stenen, som på bilden nedan......
En annan symbol som prydde, och vaktade, de flesta tempel vi var på var Naga. En orm med flera huvuden.
Näste regent som kom till makten var Jayavarman VII. Han ville införa Buddism istället för Hinduism i landet. Fast som en duktig regent ville han inte påtvinga någon religion på sitt folk. Han byggde därför Bayon templet som hade både hinduistiska och buddistiska inslag. På varje torn var det fyra leende ansikten, ett i varje väderstreck. Dessa ansikten skulle få folk att vilja övergå till Buddismen, som Jayavarman ansåg vara den fredligaste religionen. Det är inte lätt att fånga känslan bilderna, men det var verkligen ett harmoniskt tempel, och min absoluta favorit.
Även på detta tempel fanns det en del stenar att lägga på plats.
Så var det då dags att åka vidare.....
....och nu var vi redo för lunch.
Detta var första gången vi åt Amok, en av Kambodjas nationalrätter.
Det blev mycket Amok under denna resan, och det var lika gott var vi än åt det.
Det fanns en del hängmattor vid restaurangen. Tyvärr var alla upptagna.....annars hade vi kanske behövt en liten siesta.
Vi drog vidare till nästa tempel istället.
Nu var det dags för Ta Prohm. Detta är det tempel där man har utfört minst röjning av träd, i och utanför templet. Här spelades filmen Tomb Raider med Lara Croft in. En klassiker tydligen, som jag har missat totalt. Fast......det var inte mindre mäktigt för det.....
Här känner man verkligen att man går in i skogen för att hitta templet.
De stora fikusträden hade verkligen fått grepp om templet!
Träden både håller ihop templet och bryter sönder det.
På vissa ställen har de stagat upp tempelmuren för att den inte ska tryckas ihop av trädrötterna.
Så vart då den första dagen med tempel avslutad och det var dags att ge sig tillbaka till hotellet för att fräscha upp sig lite.
Ikväll skulle vi äta middag med Lena och Stefan. Vi hade bokat semester till samma ställe utan att ha planerat det. Dessutom var det Lenas födelsedag idag!
Det blev en tuctuc in till stan.
Vi skulle träffas på PUB Street.....och det var inte svårt att hitta.
Det blev en mycket trevlig kväll i ett Siem Reap, anpassat för turister.
Imorgon väntar oss en ny dag med mer tempel och The Landmine Museum.
