En vecka utan gäster
Nu har det gått en vecka sedan Annika och Bosse åkte och livet är tillbaka till det gamla vanliga.
På söndagskvällen var Kurt och jag ute och åt middag med ett par av Kurts svenska affärskontakter, men efter det gick jag i ide några dagar. Mitt första mål var att komma ifatt med bloggen. Jag stack knappt näsan utanför dörren, förutom för att gå och träna. Kurt åkte till Beijing på tisdagsmorgonen, så det var bara jag själv här hemma. Jag hade ingenting inbokat förrän torsdag kväll. Då skulle Kurt komma hem igen och ha med sig ett par kollegor som vi skulle ut på middag med.
När Kurt kom hem på torsdagen såg han helt förtvivlad och förvirrad ut. Han trodde sig ha tappat sin plånbok i taxin! Tack och lov hade han tagit ett kvitto så med lite tur skulle vi kunna spåra taxin. Han ringde telefonnumret 12345, och berättade vad som hänt. De tog lite uppgifter från kvittot och sa att de skulle åtekomma. Vi gav oss ut på middag med kollegorna och rätt som det var så ringde telefonen. De hade lokaliserat taxin och chauffören väntade på oss där hemma för att återlämna plånboken. Nu var vi ju inte hemma......Då körde den vänlige chauffören ner till oss där vi satt på Sichuan Citizen i French Concession och överlämnade den där istället. Han hade inte rört en sedel i plånboken! Kurt tömde den på sedlarna och gav dem till chauffören, 400RMB.
Nu slapp han allt besvär med att spärra kort och skaffa nya.
Hade detta skett i Sverige? Jag tvivlar på det.......och gissa om Kurt var lycklig!
På fredagen var det dags för Mahjong. Så kul det var att få spela igen!
Efter Mahjongen åt vi en god lunch på Enoterra och sedan skiljdes våra vägar. Jag planerade att gå till Barnklädesmarknaden som ligger på Pu'An Lu.
Jag gick igenom Square Park strax söder om Yan'An, på vägen dit. En riktigt trevlig park!
Precis som i alla parker i Shanghai, så var det en hel del aktivitet här.
Här blev de gamla underhållna av en rar kvinna som faktiskt sjöng riktigt bra.
Barnklädesmarknaden är en "underjordisk" marknad. Den är faktiskt inte så lätt att hitta om man inte känner till den, men vid det här laget känner jag mig rätt hemma här.
Här säljs även en hel del leksaker och den här unga damen var väldigt fascinerad av ett datorprogram som är till för att lära kinesiska barn engelska.
Det är lätt att villa bort sig här nere, för det finns många sådana här gångar.
Nu har jag handlat en första omgång barnkläder och skor, men det blir nog en sväng till innan jag åker hem till barn och barnbarn i november.
Jag gav mig hem med mina kap och inväntade att Kurt skulle komma från jobbet. Idag skulle vi ut och äta med en kollega från Schweiz. Hennes flyg gick inte förrän närmare midnatt så vi ville hålla henne sällskap ett tag. Hon hade aldrig varit i Tianzifang vid Taikang Lu, så varför inte äta middag där?
Det visade sig vara näst intill omöjligt att få tag på en taxi idag, så vi bestämde oss för att ta tunnelbanan istället. Det hade visst alla andra också bestämt sig för........aldrig har jag varit med om att det varit så mycket folk på tunnelbanan. Vi fick verkligen pressa oss in!
Fram kom vi i alla fall till sist och vi åt en mycket god middag på den lilla Italienska restaurangen Luna Bianca Trattoria.
På lördagsmorgonen skulle Kurt till doktorn igen för att se om sitt sår. Jag hängde med honom dit. På tillbakavägen tog vi en taxi till Wending Lu/Kaixuan Lu. Jag hade hört att de skulle ha Mahjongbord där. Vi gick in i den ena affären efter den andra, men inte fanns det några mahjongbord här inte. Vi gick hela Wending Lu och letade.....Nu tyckte vi att vi lika gärna kunde fortsätta hemåt. Det är nog en mil eller så, men vad gör det.... det är alltid trevligt att promenera i Shanghai. En lunch på vägen kunde väl vara trevligt. Vi hade tänkt gå till gymmet när vi kom hem, men, men, men.......så hamnade vi på Cantina Agave.
Här var det brunch med "Free flow of Margueritha".....man måste ju ha lite roligt också! Träningen fick vänta....Vi kom inte hem förrän vid 4-tiden och klockan 5 var det lördagsdrink med Svenska Klubben på Azul. En ny restaurang som vi aldrig hade varit på tidigare. Nu var frågan om vi skulle orka vara sociala eller bara krascha där hemma. Jodå, vi tog oss i kragen och gav oss iväg igen. Tur var väl det, för vi fick en kanonkväll!
Först lite mingel på Azul.....
......middag på Grandma's Kitchen och sedan en helkväll på House of Jazz and Blues, med massor av dans till härlig musik.
Idag är det söndag och det har varit mycket lugnare......
Fast vi har haft kinesiska, vi har varit på gymmet och vi har ätit fläskpannkaka med lingon till middag.
En rätt bra dag ändå, med andra ord.
Annika o Bosses 3 sista dagar i Shanghai
Först på programmet var givetvis att hämta upp Bosses kavaj och skjortor hos skräddaren.
Inte så illa, eller vad säger ni?
Jag skulle egentligen hämta upp ett par byxor och ett linne också, men efter 3 försök var jag ändå inte nöjd. Jag löste inte ut det.......Det är inte alltid det lyckas.......
Nu hade Bosse ett par sandaler som spännet hade gått sönder på. Varför inte uppsöka vår lille skomakare när vi ändå var i trakterna.
Han gjorde ett bra jobb.....och dyrt blev det!
Hela 3 kronor! Fast han fick behålla växeln på 5:an.
Jag kunde inte motstå frestelsen att ta kort på skomakarens granne medan vi väntade. Han var ju så fin i sin lilla hatt.
Nu drog vi oss ur "rivningskvarteren" mot lite mer moderna områden. På vägen såg vi ett hus som såg ut att bli förskonat från rivning.
Det reste sig så fint mitt inne bland alla raserade hus. Hoppas verkligen det får stå kvar!
Vi traskade Zhongshan Lu bort mot Cool Docks. En kvinna cyklade förbi oss med sin lilla flicka.
Lite för tidigt för lunch, men en kopp kaffe på Starbucks är aldrig fel. Det är min USA nostalgi som sätter in här.
Efter att ha tagit igen oss en stund, kände vi oss redo att tackla "Fejken". Vi tog en taxi raka vägen dit.
Det blev lite av varje handlat. Både klockor, väskor och kläder.
Jag gjorde en ny upptäckt.....alla verkade veta att jag bodde i Shanghai!
Jovisst, jag har varit där en hel del i höst......Det var lättare att pruta ner priserna, för de visste att vi visste....var prisnivån låg.
Vi gav oss hem och lastade av våra varor, passade på att gå på gymmet och sen var det taxi ner till Tianzifang på Taikang Lu. Idag skulle Kurt ut och äta med affärsbekanta, så vi väntade inte på honom.
Tianzifang var ett av de ställen som Annika o Bosse gärna ville tillbaka till. Nu skulle vi testa en ny restaurang här som jag blivit rekommenderad. Luna Bianca Trattoria, lite italienskt som omväxling.
Gott med ett glas vin, det blir inte så mycket av det här, så man får passa på när det inte är kinesiska mat.
Det var en härlig kväll, så efter att ha traskat runt i gränderna ett tag, satte vi oss ner på en uteservering och tog en drink.
Fredag och ett till "måste" på listan. Fixa naglarna en gång till!
Vi började dagen med att ta en taxi till Fuxing Park. I denna parken brukar det alltid vara full aktivitet och det var det idag också. Dessutom är det en mycket vacker park!
Här sjöng man, dansade och hade yoga.....
Ibland var det rätt underhållande att bara titta på publiken. Här behöver man inte tänka på hur man ska klä sig innan man går ut. Det går lika bra med pyjamas!
Karlarna samlades i "Political Corner" eller vid spelborden.
Denna damen som skrev kalligrafi med sin vattenpensel, hade förmodligen någon koppling till Frankrike.
Som en påminnelse om att Shanghai faktiskt är en stad i ett kommunistiskt land, så finns här också en staty över Marx och Engels.
I denna parken kan man tillbringa en hel del tid, men vi skulle ju göra vid våra naglar i andra änden av French Consession, så nu fick vi promenera igen. Vi hade räknat ut att vi skulle placera Bosse på Cantina Agave under tiden. De hade inte tid förrän klockan halv 2, så det passade rätt bra att äta lunch först. Det blev givetvis på Cantina Agave....och så en Margeritha till. Det passar ju perfekt så här vid 12 snåret.
Ikväll skulle vi äta på Lost Heaven och så var det ju nästan sista chansen att titta på Shanghai Skyline by Night.
Vi bestämde oss för att testa Lost Heaven nere vid the Bund. Det var faktiskt inte någon större skillnad mot Lost Heaven på Gaoyou Lu i French Consession. Exakt samma meny, fast på The Bund har de en takterass.....
Det var härligt att sitta här och ta en drink före maten. Financial Tower i bakgrunden gjorde mycket!
Kurt beställde återigen in sin nya favorit på menyn.....Lammkotletter! Bosse njöt också!
Mätta och nöjda gick vi ner till The Bund. Alla dess neonljus.....det ser nästan overkligt ut!
Vi gick givetvis uppför Nanjing Lu på vägen hem, men klockan hade redan blivit 10 och de släcker ner rätt tidigt i denna staden.
Så var det då lördag och enda chansen att titta in på Äktenskapsmarknaden i Peoples Park. Det är ju bara ett måste att se det! På vägen dit gick vi igenom "Vår Park", Jing'An Sculpture Park. Trots att den ligger så nära så hade vi inte kommit dit med Annika o Bosse än. Inline-skolan var i full gång utanför parken.........
.......men vi traskade vidare in.
De gör en hel del reklam på stan, för en tillfällig utställning med skulpturer. Några av de skulpturerna kände Annika o Bosse igen. Samma finns utställda på Orust!
Jodå, där var trägubbarna! Fast i Sverige höll de sig i en björk, inte en palm.
Här fanns många andra trevliga skulpturer också. En del har jag missat när jag promenerat runt här förut.
Fast min favorit är nog ändå denna.....
Visst vill man bara gå runt om för att se den från andra sidan........
.....fast det tjänar inte mycket till.
Lite dans fick vi även se i denna parken, fast av lite mer avancerat slag.
Nu gick vi vidare till Peoples Park som ligger mycket nära oss den också. Vi tittade lite på Äktenskapsmarknaden och fascinerades av hur mycket folk som försöker prångla bort sina barn. När man kom bort från trängseln så fanns det en del som försökte koppla av med lite Tai Chi även här.
Nu stod vi i valet mellan att äta lunch eller att gå till Urban Planning Exhibition först. Annika o Jag tyckte vi kunde vänta lite och så blev det.
Urban Planning Exhibition är en utställning om byggnadsplaneringen i Shanghai, även miljömässig planering.
Det ligger precis vid Peoples Park, så vi var snart där. Problemet var bara, att så snart vi kom in i byggnaden blev vi alla mycket hungriga. Det var knappt så vi kunde koncentrera oss på utställningen. Vi gick över det rätt snabbt. Det var i alla fall kul att få se en modell över Shanghai där den nya byggnaden i Lujiazui, Pudong är med.
När vi kom ut härifrån hade vi bara ett mål.....lunch så snart som möjligt.
Jag hade hört att det skulle finnas en del trevliga restauranger på en marknad under Peoples Park, så vi gick ner i underjorden.
Nu blev jag verkligen överraskad! Var det Paris vi hade hamnat i? Här hade jag aldrig varit förut!
Tyvär var det mest kaféer eller snabbmat här. Vi ville sitta ner och äta......Vi gick runt i undergjorden tills vi hade tappat orienteringen totalt, då hittade vi äntligen en utgång.
Vi kom upp mitt i parken.
Så skönt att vara ute i solen igen.
Nu kom Kurt på den strålande idéen att vi skulle gå till Dagu Lu. Här finns många trevliga restauranger.
Här hittade vi denna trevliga Italienska restaurang. Det har sällan smakat så gott med en Pizza och ett glas rött.
Granne med denna restaurangen låg faktiskt Big Movie, den videoaffär som vi hade pratat om att eventuellt gå till. Så då blev det några filmer också med i bagaget hem till Sverige. Nu var vi nöjda med utflykter.
Vi gav oss hem och vilade och packade innan vi skulle ut och äta sista middagen i Shanghai med Annika o Bosse.
Det blev middag på Brick på Sinan Lu. De har levande musik varje kväll och vi hade sett på anslagen att Byron skulle spela. Denne Byron spelade på The Meltingpot när Frida var här och han var både trevlig och duktig. Fast hur jag än försökte, så kunde jag inte få denne pianist att likan Byron. Det var det inte heller.....När de hade paus kom de och satte sig i baren hos oss. De kände mycket väl till Byron, men anslagen var nog gamla....Byron frilansar och de trodde att han för tillfället höll till på "House of Jazz and Blues". Då kanske vi får undersöka det.
Söndag morgon tidigt var det dags för Annika och Bosse att lämna landet.
Tillbaka i Shanghai
När vi kom tillbaka till lägenheten stod fortfarande badkaret och toalettstolen i vardagsrummet. Jag kanske inte nämnt det förut, men vårt badkar skulle bytas ut. De plockade ut det gamla badkaret innan vi åkte till Xinjiang på semester, men levererade inte det nya förrän torsdagen innan vi åkte till Xi'An.
Jag ringde till fastighetsskötaren för att konfirmera att de verkligen skulle komma på måndagen och installera badkaret. Nej....de hade inte tänkt komma förrän på onsdagen och då skulle de göra allting klart. Eftersom jag inte gillar att ha hela vardagsrummet belamrat med badrumsinredning så protesterade jag vilt.
En timme senare kom ca 8 karlar. Nu skulle badkaret på plats!
Det var tur att jag insisterade på att de skulle komma på måndagen, för de var inte klara med badrummet förrän på torsdagen. Måndagen satt jag inne och vaktade dem, medan jag skrev blogg, men på tisdagen kände jag att jag ville ut lite. Då hade jag ju bestämt med Maggan att vi skulle till Restaurangmarknaden. Hon hade varit där flera gånger, men det var första gången för mig.
Jag visste att den låg på Aomen Lu, men det var tur att hon var med, för att hitta ingången hade inte varit lätt.
Här finns allt man kan tänka sig behöva i ett hushåll eller i en restaurang. Jag köpte äntligen en juicepress som jag hört att folk köpt här. Den såg inte ut att vara så effektiv och billig var den, men jag vågade mig på ett försök. Nu gör jag enkelt mina egna morotsjuicer med ingefära!
Efter besöket på Restaurangmarknaden letade vi efter någon liten restaurang för att äta lunch. Utbudet är väl inte det bästa i detta området, men till slut hittade vi en liten kinarestaurang som såg fräsch ut. De hade inte någon engelsk text på menyn, men vi gick efter bilderna......tyvärr är det inte alltid vad man föreställer sig. Biffen var lever, kycklingen var svamp....fast bönorna var ändå bönor.
När jag kom hem igen, rusade jag mina rundor för att köpa hem lite mat. Idag skulle vi i alla fall laga middag hemma. Efter middagen fortsatte jag framför datorn......
Onsdagen satt jag också hemma framför datorn medan hantverkarna jobbade i badrummet. Idag hade jag åtminstone mat hemma så jag kunde laga lite middag. Jag var så inne i mitt bloggande, så jag fattade inte vem det kunde vara när det knackade på dörren vid 10-tiden. Det var givetvis Annika o Bosse som kom tillbaka, nöjda och glada, efter en trevlig tur till Beijing.
Xi'An är en trevlig stad
Nu hade vi sett det som de flesta kommer till Xi'An för att se, nämligen Terracotta Armen, fast visst måste det väl finnas mer att titta på här. Vi hade en dag till för att ta reda på det.
Klockan 9 på söndagsmorgonen blev vi åter hämtade vid hotellet av vår guide Snow. Idag hade hon sin son med sig.
Det var vi som övertalade henne att ta med sig sonen och han blev jätteglad för att få följa med mamma på jobbet.
Vi började med Big Wild Goose Pagoda, som är en av de mest kända buddistiska pagodorna i Kina. Den byggdes ursprungligen för att lagra buddistiska sutras som den kände munken Xuanzang tagit med sig från Indien. Denne munk hörde vi talas om tidigare när vi gjorde våra stopp längs Sidenvägen. Det var han som gömde sig undan sina förföljare i grottan vid Tuyu Valley, som jag skrev om i ett tidigare inlägg.
Pagodan ligger vid Templet Da Cien, som betyder Great Kindness and Grace. Templet fick sitt namn när kronprinsen Li Zhi (Tang dynastin) 648 e.kr lät renovera ett tidigare tempel till minne av sin mammas "Kindnes and Grace".
Givetvis har templet och pagodan varit utsatta för jordbävningar och krig och mer eller mindre raserats flera gånger. Det utförande det har idag kommer främst från Mingdynastin (1368 - 1644).
Man kan ana att pagodan lutar något. Det beror på jordbävningen 2008 som främst drabbade Sichuan provinsen, men gav känningar även i Xi'An.
Det var ett mycket vackert och påkostat tempel.
Här är Buddha Sakyamuni avbildad med sin lärare vid sin vänstra sida och sin lärjunge på sin högra sida.
I ett rum var Buddhas liv berättat i jade-utsmyckningar.
Hakkorset på Buddhas bröst innebär inte något nazistiskt. Det betyder "Enlightenment" (Upplysning).
I ett annat rum var Buddhas liv illustrerat genom snidat Balsa trä.
Det var några gravstenar på tempelområdet, men bara en person har fått äran att bli begravd här under detta seklet. Det är den munk som försvarade templet under kulturrevolutionen. Han vägrade lämna templet och hotade att tända eld på sig själv om de inte lämnade templet i fred. Tydligen lyckades han!
Vi hade en mycket bra lokal guide som visade oss runt i templet.
Han tog oss också till den konstutställning som templet har. Han påstod att Xi'An är Kinas kulturella centrum och att de hade talvlor målade av många duktiga konstnärer här. Vi fick faktiskt hålla med om att det var fina tavlor och för en gångs skull så handlade vi faktiskt.
Guiden visade också prov på lite kalligrafi. Till Kurts stora förtjusning skrev han en del av Kurts favorittecken i både gammal och ny kinesiska. Dessutom fick vi våra namn skrivna i kinesiska tecken.
Här står det An Kan som är Kurts kinesiska namn. Det betyder "Peaceful Good Health".
Vi tillbringade mycket tid på templet. Det var verkligen givande!
När vi var nöjda här gav vi oss av till Muslim Market, men det blev bara ett kort besök. Vi hade ju själva hittat dit på fredagskvällen.
Fast jag kunde inte motstå frestelsen att ta kort på denne lille kille med rumpan bar.
Visst är det praktiskt att ha rumpan bar. Inga blöjor behövs....bara till att huka sig.
För att förtydliga det ytterligare lite, så stoppar jag in ett kort som Annika o Bosse tog i Beijing.
Nu var det dags för en cykeltur på stadsmuren, men först fick vi fylla på med lite lunch.
Det är en imponerande stadsmur de har i Xi'An. Muren byggdes ursprungligen under Tang dynastin (618 - 907), men byggdes ut till sin nuvarande form under Ming dynastin (1368 - 1644).
Det är den mest välbevarade stadsmur som finns i Kina. Muren är 12 meter hög, 12-14m bred på toppen och 15-18m bred i marknivå. Den är 13,7km lång och är omgärdad av en djup vallgrav.
Nu skulle det cyklas!
Segertecknet gör vi allihop.....det är viktigt här i Kina. Även den kinesiska kvinnan som smög sig in i kortet gör V-tecknet.
De första kilometrarna stannade vi och tog en massa kort, men sen gällde det att cykla på....vi hade ju mer att titta på idag.
Visst är det vackert!
Lite tur hade vi också, när vi fick se vaktavlösningen från första parkett.
Nu hade vi bara ett till stopp innan vi skulle till flygplatsen, Hanyang Mausoleum.
Det är Kejsaren Liu Qi (Västra Han dynastin 206f.kr - 24e.kr) och hans kejsarinnas gemensamma grav. Här har man också hittat en terracotta arme även om den inte alls är så storslagen som den som gjordes under Qin dynastin. Det var ändå spännande att se att tankarna om efterlivet fortfarande var mer eller mindre desamma.
Skillnaden mellan detta fyndet och Qin terracottan är att figurerna bara är en 10-del av storleken, det är både soldater och civila, män och kvinnor. Alla figurer är nakna och utan armar. Det beror på att armarna var gjorda av trä som har ruttnat, samt att de hade kläder i sidentyg på sig och det har också förmultnat.
Det var inte bara armeformationer utan mer ett vardagligt levende, men så var också denna perioden en förhållandevist fredlig epok.
Det var mycket djur avbildade, även hundar som tros ha använts som sällskap redan då.
Så här lär det ha sett ut när figurerna gjordes.
Nu var klockan mycket och det var dags att åka ut till flygplatsen. Annika och Bosse skulle vidare till Beijing och Kurt och jag skulle hem till Shanghai igen.
Xi'An betyder "Western Peace" och lär vara Kinas kulturella centrum
Xi'An
Annika och Bosse ville dit, så vi kunde ju lika gärna haka på. Vi tog ett flyg kl 4 på fredagseftermiddagen och landade halv 7 i Xi'An. Vi hade ordnat med guide och chaufför, så vi blev hämtade på flygplatsen och körda till hotellet, Grand New World som låg strax intill Drumtower, mitt i centrum.
Det var mäktigt att se Drumtower upplyst på kvällen.
Klockan var så mycket när vi kom fram, så vi brydde oss inte om att gå ut på någon restaurang. Vi tog en promenad i kvarteren runt hotellet. Här var det full aktivitet!
Vi hamnade rakt i den muslimska marknaden.
En hel del matstånd fanns här givetvis också. Bosse och Kurt fastnade för en man som fräste upp nudlar, ägg och grönsaker. Det såg mycket fräscht och gott ut, och det var det också.
Hotellet var också till belåtenhet, fast lite annorlunda än vad man är van vid......
Bara en glasvägg in till badrummet....... fast det fanns ett draperi så det var inte så utmanande.
Klockan 9 på lördagsmorgonen, efter en god frukost på hotellet, blev vi upphämtade av vår mycket trevliga guide Snow. Vi skulle börja dagen med ett besök på Banpo Museet. Detta är ett museum om en by som fanns för 6000 år sedan (Neonathal perioden). Man har hittat tydliga lämningar från staden och byggt en byggnad runt fyndet. Byn har bestått av ca 46 hus, vissa runda och vissa fyrkantiga. En del var delvis nergrävda, andra byggda direkt på marknivå. Runt byn fanns ett djupt dike för att skydda mot vilda djur.
Man kan se tydliga märken från pålar som varit nedstuckna i marken.
Det var verkligen en rik fyndplats. Man fick även se en rekonstruktion av hur man förmodar att husen såg ut. Mycket fashinerande!
Efter Banpo Museumet körde vi vidare mot Lintong distriktet där Terracotta Armen finns. Fast innan museumet skulle vi den fabrik som gör Terracotta replika. De har ensamrätt på använda den lera som de ursprungliga soldaterna är gjorda av.
Det är säkert många som gärna köper med sig en gubbe härifrån.
Man fick se hur de arbetade och så var det då meningen att man skulle handla.
Vi nöjde oss med en liten knäböjande soldat. Det ser lite mer ödmjukt ut i ett svenskt hem.
Nu var det dags att ge sig till den stora begivenheten!
Terracotta armen gjordes för att följa kejsaren Qin Shi (221 f.kr - 210 f.kr) till eftervärlden. Han var den kejsare som sägs ha enat Kina till det land som det mer eller mindre fortfarande är. Han gav landet ett gemensamt språk, skriftsätt, måttsystem och gemensam valuta. Även namnet Kina lär ha kommit från hans namn. När detta var gjort tycks han ha fått storhetsvansinne och lät bygga denna enorma arme. Byggandet skall ha sysselsatt ca 700 000 personer.
1974 upptäcktes gravarna av en bonde som skulle gräva en brunn. Denne bonde har blivit en celebritet och sitter nu och signerar böcker om Terracotta Armen. Vill man ta ett kort på honom kostar det 20 RMB.
Mausoleumet består av flera gravar. Man har inte öppnat alla ännu eftersom färgen på de en gång målade soldaterna försvinner så snart de blir utsatta för solljus. Inte förrän man kommit på en metod att bevara färgen, kommer dessa gravar att öppnas.
Vi besökte 3 av gravarna. Den största (Nr 1) är 230m lång och 62m bred. Bara i denna graven lär det finnas mer än 6000 figurer.
Alla soldater ser olika ut. Det sägs att storväxta människor blev utvalda för att stå modell.
Man kan se alla tänkbara formationer på soldaterna. De främsta leden, flanken, höga officerare i mitten osv.
Soldaterna har inga vapen i händerna. Gravarna skövlades under tidig Han dynasti, som följde efter Qin dynastins fall. De tog vad de behövde och det var främst stålet i vapnen. Man har ändå funnit en del svärd och upptäckt att de var förkromade. Att förkroma stål var något som "upptäcktes" i Europa på 1900-talet, men tydligen användes det redan i Kina när vår tideräkning började.
Det var så mycket intryck att ta in, så vår guide tycket vi skulle äta lite lunch innan vi fortsatte rundvandringen.
Det var en mycket bra idé!
Nu tittade vi lite mer på de gravar som ännu inte är helt öppnade.
Man kan se hur de bjälkar som ligger över gravarna sviktar neråt och har många gånger fallit ner på soldaterna.
Det är många års arbete som ligger framför dem.
Att pussla ihop dessa gubbar är inte gjort i en handvändning.
Nu var vi ganska fullproppade med historia, så vi gav oss tillbaka till hotellet.
Efter lite uppfräschning blev vi hämtade igen. Nu var det dags för Dumplingbankett och Show!
Showen skulle röra sig om Tang dynastins sätt att leva, visad genom sång och dans.
Det var helt fantastiska kläder och god mat, så visst var det njutbart....fast vi är nog bortskämda med kinesiska shower och akrobatik.
Så var den första dagen i Xi'An avslutad och vi var mycket nöjda!
Mer sightseeing!
Onsdag morgon tog vi tunnelbanan ner till East Nanjing Lu. Vi får spara lite på benen!
Vi började med en liten snabb titt på The Bund och tog det viktigaste fotot av alla.
Har man inte tagit detta kortet så har man inte varit i Shanghai!
Fast det var synd att vädret inte var lite klarare.
Härifrån hade vi bestämt oss för att gå mot Gamla Stan. En liten omväg till Foreign Language Bookstore på Fuzhou Lu, skulle vi göra.....Bosse ville gärna hitta en bok om Kinesiska fågelarter. Vi hittade bara en bok om fåglar, men det var om fåglar i England.
Nu var det Gamla Stan det gällde. Det blev ett besök både till templet och Yu Yuan Garden.
Templet kallas The City Good Tempel och är ett Taoistiskt tempel.
Jag har bara varit här en gång tidigare. Då var det en guidad tur. Önskar jag kom ihåg lite mer från den turen. Jag får väl gå in och läsa lite mer på deras hemsida www.shchm.org
Vi kikade runt lite i den kommersiella Gamla Staden.
Så var det då dags för Yu Yuan Garden igen!
Denna gången såg jag emellertid något jag aldrig sett här förut. Inne på en av gårdarna var det en stor scen!
Förstår inte hur jag kunnat missat detta tidigare.
Uppe på scenen stod det flera musikinstrument i blåvitt porslin. Det skulle vara en föreställning senare på dagen.
Visst hade det varit trevligt att höra, men vi började bli hungriga igen och det fanns ju ingen mat att få här inne i Yu Yuan Garden. Nej, vi gav oss härifrån istället. Tog en taxi till Tianzifang på Taikang Lu och åt lunch på Kommune.
Den där ölen satt bra!
Efter lunchen traskade vi runt en hel del i de små gränderna. Annika visade en suverän fallenhet för att pruta. Det ska bli kul att se henne i aktion på faken.
Idag skulle vi ha kinesiska, så vi kunde inte stanna hur länge som helst. Middag fick vänta till efter kinesiskan, så det blev uppe i byn igen, på Gex denna gången. Det var inte så illa det heller! Det är både god och vacker mat som serveras här.
Vad sägs om denna Tiramisu?
Nu har Annika o Bosse varit här i 3 dagar och vi har ännu inte varit uppe i Financial Tower (Flasköppnaren).
Det är ju ett måste, så torsdag morgon styrde vi kosan direkt dit.
Flasköppnaren ser kanske inte så hög ut från marken, men den är Shanghais högsta byggnad med sina 474m och 100 våningar. Byggnaden till höger i bild kommer att bli högre. När den blir klar 2014, så kommer den att vara världens näst högsta byggnad efter Burj i Dubai.
Det var en perfekt dag för att åka upp till observatoriet. Sällan man lyckas pricka så klart och fint väder!
Oriental Pearl Tower ser litet ut härifrån.
När vi tittat färdigt på utsikten gick vi till IFC Mall för att äta lunch på Isola. Bra att äta en rejäl lunch idag, för ikväll blir det dåligt med middagen. Vi ska ju på Cirkus Era!
Lunchen på isola är verkligen riklig! Först en fräsch och riklig förrättsbuffée, en huvudrätt som man väljer från menyn, och så avslutningsvis en lika fin efterrättsbuffée.
Efter denna lunchen var det skönt att gå en sväng på Pudongsidans strandpromenad.
Vi hann med en sväng till Pärlmarknaden också innan vi gav oss hemåt.
Idag blev det till att beställa mat genom Sherpas innan vi stack iväg till Cirkusen. Det är andra gången på kort tid som jag går på cirkus här, men det var lika bra denna gången. Helt suveränt!
Så var det då fredag och dags att åka på lillsemester. Det var packning och en sväng till gymmet som gällde på förmiddagen. Klockan 12 träffade vi Kurt och åt en god lunch på Thai-restaurangen i hans byggnad.
Nu var vi redo att åka till Xi'An!
Karin åker - Annika o Bosse kommer
Nu var det bara till att komma i ordning lite i lägenheten och invänta Annika o Bosse som skulle komma från Sverige på måndagsmorgonen.
Finair flyget kom som beräknat....t o m lite tidigare. Hem till lägenheten och checka in, lite lätt förtäring, och sen var frågan hur mycket kraft det fanns kvar i resenärerna.
Vi bestämde oss för att börja med Jing'An Templet som inte ligger så långt härifrån.
Det var liv i templet idag också, precis som sist jag var här. Munkarna hade lite sermonier och det var gott om folk som kom hit för att tända incents och be.
Härifrån gick vi genom Jing'An parken. Jag ville visa dem restaurangen Bali Laguna även om vi inte kommer att äta där. Det är för kallt att sitta ute på kvällarna nu, och det är ju uteserveringen som är deras främsta attribut.
Vi styrde kosan mot Hengshan-Möllervillan. Det kunde kanske smaka med lite Afternoon Tea idag. På vägen dit gick vi förbi ett gäng arbetare som åt sin lunch på gatan.
Visst ser det skräpigt ut, men det är så här man gör i Kina. När städpatrullen har varit här kommer det att vara rent och fint igen. Här skapas det arbetstillfällen!
Det blev lite längre att gå till Hengshan-Möller villan än jag hade tänkt mig. Vi tog en liten genväg/senväg in i några små gränder som jag inte hade testat förut. Alltid spännande tycker jag!
Det här var riktigt välmående kvarter!
Äntligen framme, nu var det skönt att få sätta sig ner en stund.
Härifrån gick vi vidare till mitt lilla nagelställe om de nu skulle känna för att bli lite ompysslade.
Ja, varför inte.....
Annika blev rejält ompysslad och Bosse fick faktiskt sitt livs första pedikyr.....fast nagelack struntade han i.
Nu tyckte vi det fick räcka med äventyr för denna dagen, så vi gick raka vägen hem. Snart skulle ju Kurt komma hem från jobbet och det kunde vara skönt för resenärerna att få sträcka ut sig lite innan middagen.
Det blev en enkel middag uppe i "byn", på Nanxiang Steamed Bun restaurant, idag.
Dumplings är faktiskt riktigt gott! Jag börjar fatta det nu..........
På vägen hem kom vi förbi vår park. Som vanligt hade de inline-skola för de små barnen, men det dansades även Linedance här. När vi tittade närmare såg vi ytterligare ett gäng som buggade.....till kinesisk musik.
Denna gången lyckades Kurt faktiskt få mig till att dansa. Vår bugg funkade till musiken! Gissa om det var populärt att vi blekansikten dansade!
Det blev en tidig kväll i kväll.....vi var alla rätt utmattade.
Tisdagsmorgonen började vi på skräddarmarknaden i Ludjiabang. Bosse ville sy upp en kavaj och några skjortor. Denna gången gick jag efter en rekommendation som jag fått av andra taitais (fruar) i Shanghai. Jason på andra våningen i stånd 282, skulle vara bra. Vi får väl hoppas att Bosse blir nöjd.
Jag hade tänkt plocka upp mina linnebyxor och linne-linne, men det blev inte godkänt denna gången heller.
Jag brukar ha Ludjiabang som utgångspunkt för min favoritpromenad, så det fick det bli nu också.
Alla dessa gamla kvarter...........
Jag har gått i de här kvarteren så många gånger, men ändå kan jag inte låta bli att ta kort. Så många olika gränder att gå i och så mycket som händer i gränderna. Men nu började vi bli hungriga.... Dags för lunch!
Visst finns det mat att köpa i de här gränderna också, men det ser inte så frestande ut. Det fick bli en sallad på Element Fresh i Xintiandi idag också. Jag ursäktar mig med att det är trevligt att visa kontrasterna i staden.
Efter lunchen tittade vi in på Bird and Fish market och tog också en titt på Antikmarknaden på Dongtai Lu.
Nu drog vi oss så sakteliga hemåt. På vägen blev det ett litet stopp till för att ta en kopp kaffe på C'est la Vie.
Eftersom vi var någotsånär utvilade efter denna lilla paus, föreslog jag att vi skulle göra ett första litet besök på faken. Bara titta lite, så man vänjer sig.....Vi gick rakt igenom utan att handla, men nu vet de i alla fall vad de har att förvänta sig nästa gång.
Vi hann hem och vila benen en liten stund innan Kurt kom hem, sen gick vi ner till Sichuan Citizen för att äta en god middag.
Dunhuang
Tåget var två timmar försenat när vi kom in till Dunhuang. Det var meningen att vi skulle ha checkat in på hotellet och ätit frukost där, men det var för sent för det. Vi nöjde oss med lite frukt till frukost. Det var ju ändå snart dags för lunch. Vi körde ca 2 timmar på en mycket skumpig väg, innan vi kom fram till Dunhuang och vårt hotell.
Fast ett sådant underbart hotell! Det kändes som om man checkade in på ett Mongoliskt slott eller något......
Jag har aldrig sett något Mongoliskt slott, men så här skulle jag kunna tänka mig att det såg ut.
Det var inte så dumt inomhus heller.....
Att det sedan låg precis intill Gobi öknen gjorde ju inte heller saken sämre.
När vi hade checkat in och installerat oss så var det dags för lunch. Vi slapp lämna vårt fina hotell, som kändes som en attraktion i sig, utan gick till hotellets matsal och åt en mycket god lunch där.
Efter lunchen gick vi upp på hotellets takterass och tog en kopp kaffe.
Här hade vi det gott, soligt och varmt.....och en sådan utsikt!
Dit ut ska vi snart och rida kamel!
Med skoskydd på, är vi redo att ge oss ut bland sanddynerna. Nu ska vi bara ha en varsin kamel också!
Nu bar det upp mot sanddynerna. Vi skulle rida nästan ända upp till toppen med kamelerna. Sista biten fick vi gå själva och sedan skulle vi åka kjälke ner igen för att höra sanden mullra. Det där sista om att höra sanden mullra var nog mest en turistfälla.......jag hörde i alla fall inget.
Vi var inte helt ensamma om att rida kamel.....man skulle kunna säga att det var en karavan....
En del valde att gå till fots hela vägen.
Man kunde välja jeep eller fyrhjuling också, men jag var mycket nöjd med vårt val.
Upp kom vi i alla fall och en vidunderlig utsikt hade vi.
Nu var det meningen att vi skulle åka ner igen, men det var inte lika häftigt som det lät.
Vi satte så mycket fart vi kunde, men det var trögt att komma ner för backen. Rätt var det var började de ropa för fullt för att stoppa oss. De ville visst inte att vi skulle åka längre ner? Först förstod vi inte varför, men sedan insåg vi att de helt enkelt inte ville gå hela vägen ner för att hämta åkdonen. Det var tungt att gå upp med dem igen....
Vi kom i alla fall tillbaka ner till våra kameler. Det var bara till att sitta upp, så fick vi rida ner till "basecamp" igen.
Här träffade vi vår guide och så gick vi en knapp km över dynerna bort till Cresent Moon Lake. Detta är ett naturligt under i Gobi öknen. Nu för tiden är den egentligen inte så naturlig. Eftersom det bara regnar ca 40mm per år och avdunstningen är 2400mm per år, så hade det inte funnits något grönt här om inte människan hade hjälpt till lite.
Naturligt eller inte...vackert var det!
Bevattningen räckte även till för lite blomstersängar utmed promenadstråken.
Det kändes mycket annorlunda och speciellt att vara här. man kunde nästan tänka sig att man var på en skidort, för runt omkring oss såg vi folk i backarna.
Fast man kunde lika gärna vara på en sol och bad semester.
Nu var det dags att ge sig tillbaka till hotellet och förbereda för kvällens middag och show.
Vi hann med en liten GT på takterassen också, innan det var dags att ge sig iväg.
Showen var helt fantastisk med många otroliga akrobatiska inslag. Några kort tog vi inte, för överallt stod det att det var förbjudet. Något irriterade blev vi på publiken, som ¨totalt ignorerade detta förbud. När vi pratade med vår guide om showen nästa dag, så frågade hon om vi hade tagit några kort. Nej, det hade vi ju inte gjort eftersom det var förbjudet. Då så såg hon helt oförstående ut och sa....jamen här i Kina får man det. Skyltarna stod ju faktiskt på kinesiska också!
Nåja, det är deras problem....Efter showen gick vi en runda i stan och tittade på Nattmarknaden. Dunhuang verkar vara en mycket trevlig stad. Lite större än Helsingborg.
Här på Nattmarknaden lyckades jag faktiskt hitta ett par små prylar som jag blev riktigt nöjd med.
Nu var det dags att dra sig hemåt till hotellet igen. Nästa dag var det dags för sista attraktionen på vår Sidenvägsresa , Mogao Grottorna.
Det är 492 grottor med totalt 25000m² väggmålningar och mer än 3000 målade skulpturer. De välbevarade grottorna sträcker sig över en period på 1000 år med början från 400-talet till 1400-talet. De representerar detaljrikt kulturen i det medeltida Kina. Den minsta grottan är bara 0,3m hög, medan den största är 268m² och sträcker sig från foten av berget till toppen. På 1900-talet upptäckte man även ett hemligt bibliotek som har varit gömt sedan mitten på 1100-talet. Detta bibliotek har gjort Dunhuang betydelsefull för studierna av Kinas medeltida civilisation. På senare år har man satt dörrar för grottingångarna för att minska ljusinsläppet och därigenom bättre bevara målningarna.
Vi besökte 8 grottor, men inne i grottorna fick man givetvis inte ta några kort.
Vi såg också en del grottor som inte hade fått dörrar. Det var bostadskvarteren, där munkarna bodde som arbetade i grottorna.
Medan vi var här i grottorna, så ringde vår researrangör till guiden. Vår hemresa hade blivit ändrad!
Vårt flyg hade blivit överbokat och de som betalat minst för sin biljett fick inte åka med. Det är tacken för att man är ute i tid och bokar! Vi skulle ha flugit från Dunhuang till Xi'An och vidare till Shanghai.
Nu bokade researrangören om oss till ett flyg tillbaka till Urumqi och vidare därifrån till Hangzhou där vi skulle bli hämtade med bil och körda till Shanghai (ca 2 timmars bilresa). Om vi inte kom hem den kvällen skulle ju Karin förmodligen missa sitt flyg hem till Sverige. Det var en hel del förseningar....Väntsalen på den lilla flygplatsen var full....Kom vi för sent iväg härifrån skulle vi ju ändå missa planet i Urumqi. Gissa om vi var nervösa! Så äntligen landade ett flygplan på flygplatsen. Vilka skulle få åka med det planet? Det var vi!!!
Lyckliga gick vi ut till det enda flygplanet inom synhåll!
Vi kom lyckligt och väl hem den kvällen även om vi var ca 5 timmar försenade. Viss skadeglädje kände vi också, för det planet som vi skulle ha åkt med från Xi'An hade blivit inställt. De hade blivit sittande i Xi'An hela natten.
Turpan
Trötta efter allt körande de sista dagarna, passade Karin och jag på att få en 15 minuters massage i de sköna stolarna på flygplatsen. Perfekt slut på vår första etapp!
När vi landade i Urumqi blev vi mötta a en ny guide. Denna gången hette han Aihenmet, även han var Uyghur.
På väg till Turpan såg vi mängder av vindkraftverk! Har aldrig förr sett så många på samma ställe. Enligt vår guide blåser det en konstant vind mellan bergskedjorna här, så det är extra gynnsamt med vindkraftverk. Kurt som annars inte är så imponerad av denna energikällan var mäkta imponerad. Här kan det verkligen löna sig!
Vi besökte också ett museum som visade oss hur Karez bevattningssystem (2500 år gammalt) fungerade. Det gällde ju att dra nytta av glaciärvatten för att kunna odla något i det annars så regnfattiga området.
Man grävde underjordiska kanaler med lagom fallhöjd för att vattnet skulle mynna ut där man behövde bevattning.
Man fick en känsla av arbetet både genom modeller och förklarande ritningar.
Det blänker lite i glaset på denna bilden, men jag vill ändå ha med den då jag tycker att den verkligen klargör vad det handlade om. Tänk er allt arbete att gräva dessa kanaler, hur noggranna beräkningar som krävdes för att få vattnet dit man ville, och dessutom allt arbete som krävdes för att underhålla kanalerna.
Även nästa bild är rätt informativ. Synd bara att jag inte kunde få med hela modellen.
I Turpan området finns det ca 1000 karez med en sammanlagd längd på 5000km.
Vårt nästa stopp på väg till Turpan var Jiao He ruinerna. Jiao He var huvudstad i Södra Cheshi, som var en av 36 provinser i den västra regionen under Västra Han Dynastin (206f.kr - 9 e.kr). Det var en viktig stad långt därefter, ända tills den förstördes av Mongolerna mot slutet av 1300-talet.
Staden har inga ringmurar utan är byggd på en klippa som är 30m hög. De branta klippväggarna utgör en naturlig skyddsmur. Staden är 300m bred och 1650m lång och uppdelad i tempel, bostadskvarter och regeringsbygggnader.
På hålen i väggen kan man se att detta har varit ett hus med flera våningar. Man kan även se en antydan till trappsteg.
Längst bort i staden kunde man tydligt urskilja templet. Storslaget och upphöjt över allt annat!
Visst kan man tycka att här bara varen massa sten, men man kunde verkligen känna historiens vingslag.
Sent omsider kom vi fram till Turpan och checkade in på vårt hotel Turpan Ta Ha Petroleum mitt i staden.
Nu var vi hungriga! Vår guide ville ta oss till ett ställe där man kunde se köket.....och det gjorde vi verkligen.
Mycket fräscht och gott var det! Ett sådant ställe som man inte alltid vågar sig på själv.
Efter middagen skiljdes vi åt från guiden och tog en liten promenad i parken utanför hotellet.
Turpan verkar vara en mycket välmående och ren stad.
.....men något svalare än i Shanghai, för här blommade fortfarande Lotusen.
Nästa morgon när vi vaknade kunde vi se ut över ett beslöjat Turpan.
Idag skulle vi börja med en rundvandring i staden samt ett besök på den lokala marknaden.
Genom hela centrala Turpan sträcker sig ett promenadstråk täckt av vinrankor. Här började vår promenad.
Strax kom vi till den lokala marknaden.
Turpan regionen är känd för sina vindruvor, så givetvis såldes här massor av vindruvor av alla de slag.
Fast givetvis annat också som hör en marknad till.
Det enda vi köpte här, var torkad frukt och saffran.
Efter marknaden begav vi oss till Turpan Museum som ger en överblick över Turpans historia och alla fynd som gjorts i trakten. Eftersom det är en viktig utpost på sidenvägen så har det gjorts mångkulturella fynd. Något som fashinerade oss mycket var alla fynd av dinosaorier.
När man ser skeletten bredvid varandra så tänker man sig att de levde samtidigt, men de flesta av dessa varelser såg aldrig skymten av varandra.
Nu var vi tillbaka vid parken utanför vårt hotell.
En mycket fin liten oas, och precis som i alla andra kinesiska städer så finns här gott om guldfiskar.
Här väntade chauffören på oss och nu gav vi oss iväg till den lilla staden Tuyogou i Tuyu Valley, som är en dal i "The Flaming Mountains" i Taklamikan öknen.
Tuyugou är en stad från 300-talet som fortfarande lever enligt gamla uyghuriska seder. Tyvärr är det svårt att få ungdomarna att stanna kvar i byn och många av husen står därför tomma.
Dalen har också blivit en pilgrimsort för många muslimer, som har The Mazar som huvuddestination. The Mazar är den första uyghur muslimens grav. Fåraherden, som sedan blev The Holy Man, såg ett ljus när han övernattade i en av grottorna i dalen. Han började då sprida muslimsk lära i regionen. Det sägs att 7 pilgrimsresor till The Mazar motsvarar 1 pilgrimsresa till Mecca.
Vi började vårt besök här med att äta lunch. För att kunna bo kvar i byn har innevånarna fått inrikta sig mer på turism. Vår lunch här var mycket god och miljön var suverän.
Vi fick sitta med benen i kors vid ett traditionellt matbord och blev serverade av gammelmor och far.
Den unga generationen arbetade i köket.
Gammelmor hjälpte i och för sig till i köket också.
Utanför restaurangen lekte barnen.
Mätta och belåtna började vi vår rundvandring i staden.
Den fina mosken är en central punkt i byn och i den branta backen utanför gillar visst barnen att leva farligt med sina cyklar.
Bortom mosken kan man se The Mazar. Gravkapellet som den förste uyghuriske muslimen ligger begravd i.
Grottan där han fick sin uppenbarelse ligger alldeles intill.
En del innevånare ville gärna visa upp sina hem mot en liten ersättning. Vi var inne hos denne gamle man som påstod sig vara 108 år......kanske ett litet knep som han trodde skulle locka till sig turister?
Även denne unge mans hem var öppet för besök.
Det var inga stora lägenheter de hade. Det var i princip bara ett rum som var täckt med mattor och så eventuellt en del bostadsyta under tak, men utomhus.
Man kan verkligen säga att staden smälter in i sin omgivning.
När vi gick upp till gravkapellet kunde man se grottan där den förste uyghuriske muslimen hade fått sin uppenbarelse.
Nu hade vi bara ett stopp till innan vi skulle lämna denna regionen. Grape Valley!
Detta är verkligen en sprudlande oas, med massor av fruktträd och vinrankor, fast ack så turistiskt.
Grape Valley är 8km lång och en halv km bred och bebodd av ca 6000 invånare med olika etnisk tillhörighet.
När man först kommer in i dalen är det kantat med små restauranger som ser mycket inbjudande ut, fast enligt vår guide så får man inte någon prisvärd mat här.
Givetvis säljer de även russin här, men även det är det bättre att handla på de lokala marknaderna.
Överallt var gångarna övertäckta med vinrankor. Mycket vackert och behagligt!
Med så mycket vindruvor måste det väl ändå finnas viss vintillverkning.....och visst finns det det!
Vår guide visade vägen!
Här kunde man provsmaka deras viner för 80rmb glaset. Vår erfarenhet av kinesiskt vin är inte den bästa, så vi valde att inte provsmaka.
När vi kom tillbaka ut till det stora torget visade det sig att det var uppträde på gång. Både lindansare och traditionell dans från Xinjiang. Detta blev den stora behållningen av Grape Valley.
Som brukligt är, bjöds publiken upp för att vara med och dansa....vi tillhörde inte de modiga.
Efter showen lämnade vi Grape Valley för att hinna äta en bit mat innan vi blev lämnade på järnvägsstationen.
Nu skulle vi åka sovvagn igenom Taklamakan öknen tills vi kom till nästa stopp, Dunhuang.
Tashkurghan
Resan till Tashkurghan besäknades ta 4 - 5 timmar. Vårt första stopp blev vid en liten by strax utanför Kashgar, där guiden försåg oss med frukt till resan. Här mötte vi Lydia och Wille, vänner från Shanghai (och även Helsingborg).
Det här är första gången Karin träffar Lydia. Vi följdes åt under hela denna turen.
Det var ett underbart vackert, men kargt, landskap vi körde igenom.
Vi körde "The Sino-Pakistan Karakorum Highway" mot Muztagh Ata (Father of the Ice Mountain, 7546m) på Pamir platån, som också kallas Världens tak.
Landskapet blev mer och mer kargt. Det var inte mycket som växte på slätterna mellan bergen, och inte på bergen heller, trots att här fanns vatten.
Vi var tvugna att stanna flera gånger för att visa våra papper.
Vid dessa stoppen fanns det alltid folk som ville passa på att sälja souvenirer till oss.
Hela bilresan satt jag som klistrad vid bilrutan och och försökte ta kort så fort jag såg något intressant.
Här är en kvinna tillhörande minoriteten Kyrgyz som skulle hem till sin Yurt. Denna yurten är byggd i cement. Normalt sett är de byggda av tyg.
Vårt första sightseeing stopp på vägen var Desert Lake. Den var helt obeskrivligt vacker!
Ökensanden på andra sidan sjön gjorde att man inte riktigt kunde se var sjön började och sanden slutade.
För att inte tala om hur blått vattnet var!
Här är Karin och Alim vid den fantastiska Desert Lake.
Vårt nästa stopp var Karakul Lake som ligger på en nivå på 3600m över havet. Detta skulle vara den verkliga sevärdheten, men inte var här lika vackert som Desert Lake.
Karakul Lake ligger vid foten av två berg, Father of the Ice Mountain och Mother of the Ice Mountain. Enligt sägnen ska sjön ha bildats av tårarna från dessa begens barn, då deras Mor och Far tvingats vara så långt från varandra.
Här hade man möjlighet att rida Kamel eller häst utmed sjön.
Det blev ingen ridning för vår del, men istället hälsade vi på hos en Kyrgyz kvinna i hennes Yurt.
Visst såg det omordernt ut, men här fanns både solpanel och parabolantenn.
Det var varmt och ombonat inne i yurten. kvinnan la fram en matta åt oss så vi kunde sätta oss ner, och så bjöd hon oss på varm jak-mjölk. Första gången jag smakar det! Visst gick det att dricka......men jag kommer inte att sakna det om jag inte får det igen.
På dagarna hade de hålet i taket öppet, men det täcktes på natten.
Kvinnan bad inte att få något betalt, men genom guiden frågade vi om hon hade något att sälja....och visst hade hon det. Det var en riktigt trevlig upplevelse att få komma in i denna kvinnas ombonade hem.
Innan vi lämnade Karakul Lake, passade vi också på att äta lunch här. Sedan bar det vidare mot Tashkurghan.
Det blev en hel del kort tagna från bilen. Vi passerade mängder med djur som betade på de karga slätterna. Eftersom betet var så magert, så var inte djuren inhägnade utan gick fritt överallt. Rätt var det var gick kameler, åsnor, får eller getter över vägen.
Vi kom fram till Tashgurghan sent på eftermiddagen. Vår guide och chaufför hade hoppats vi skulle kunna köra hela vägen upp till passet till Pakistan redan denna kvällen, men de hade stängt passkontrollen för dagen. Det blev till att checka in på hotellet och sedan titta på ruinerna från Stone City istället.
Hotellet var trevligt och fräscht och vi blev mycket väl emottagna.
När vi checkat in begav vi oss till ruinerna från Stone City, som är mer än 2000 år gamla.
Staden Tashkurghan verkade vara riktigt trevlig. Majoriteten av innevånarna i denna staden utgörs av Tadjiker.
Här fanns utrymme för boskapen också, som verkade traska runt lite hur som helst, precis som utmed vägarna.
På tisdagsmorgonen var det dags att köra upp till gränsen till Pakistan. Här finns det högst belägna gränspasset i världen. 4693m över havet!
Det var en underbart vacker väg att köra, fast säkerheten var nog inte den bästa. På sina håll hade det rasat så mycket så bara ena vägbanan var körbar. På ett ställe fick vi sitta och vänta en dryg timme medan de röjde efter ett ras.
Vackert var det i alla fall, och jag kunde inte låta bli att ta kort ut genom fönstret på bilen.
Så kom vi då upp till den sista gränskontrollen. Fast här var det stopp!
Inga utländska turister fick komma förbi denna gränsen.
Tråkigt att vara så nära passet och inte få komma dit. Fast vi var rätt glada ändå! Det var ju vackert här också!
Lydia och Wille, som följt oss hack i häl hela tiden, var rätt nöjda de med.
Nu var det bara till att vända neråt igen.
Förutom att stanna för lunch i Tashkurghan, var det raka vägen till Kashgar som gällde. En natt till på hotellet i Kashgar och sedan skulle det bära vidare till Turpan.
Återigen blev vi fast på vägen ner till Tashkurghan. Det arbetades fortfarande för att röja efter den raserade bergsväggen. Vi ställde oss snällt på led i högerfilen för att vänta på klartecken att få köra. Snart började emellertid vänsterfilen också att fyllas med bilister.....efter ett tag försökte de sig även på att göra en tredje led på den redan smala tvåfiliga vägen. Nu började vi bli riktigt oroliga. Hur skulle vi någonsin komma loss om båda filerna är fulla med bilar i båda riktningarna???
Efter ett par timmar kom vi trots alls loss och sedan gick det med rasande fart nerför serpentinvägarna. Chauffören lugnade sig efter ett tag och sedan kunde jag njuta igen av den vackra färden.
Klockan var mycket innan vi kom tillbaka till Kashgar. Det blev en sen middag och så sängen.
Kashgar
En veckas rundresa utmed Sidenvägen. Vi började med att flyga till Kashgar. Himlen var molnfri under hela flygresan, så vår sightseeing började redan där. Jag kunde inte slita blicken från utsikten utanför fönstret.
Vi blev mötta på flygplatsen av Alim som skulle vara vår guide de första dagarna. Efter en snabb incheckning på vårt hotell, tog han oss med ut på stan för att visa oss runt.
Vi började med Craft Street.
Det var svårt att tro att det fortfarande var Kina vi var i. Majoriteten av invånarna i Xinjiang är Uygurer och ser sig inte alls som kineser, men så är också Xinjiang är en autonom provins i Kina. Förutom Uygurer, finns här flera andra minoriteter såsom bl a Kyrgyz och Tadjiks. De flesta av minoriteterna är muslimer och det genomsyrade hela samhället.
När vi traskat runt inne i stan en tag, så kom vi till Idkah Mosque. Denna mosken har sitt ursprung från 1442.
Efter detta besöket åt vi en god middag och så var det slut på sightseeingen för dagen. Det blev en liten kvällspromenad i parken mitt emot hotellet i förhoppningen att få se lite dans. Någon dans från Xinjiang såg vi inte. De vågar inte samlas för att dansa sina traditionella danser. Det var soldater lite överallt som vaktade. Soldaterna var utrustade med både automatvapen, batonger och sköldar. Det var uppror i Xinjiang 2009 och nu försöker Kina förhindra alla folksamlingar. De vaktade t o m kvinnorna som dansade Linedance.
Nästa morgon blev vi upphämtade av vår guide Alim och körda till Abakh Hoja Tomb från 1700-talet.
Denna graven är mer känd som Xiang Fei's grav. Den enda conkubinen som var Uygur bland de 41 fruar som Kejsare Qianlong (Qing Dynastin) hade. Dessutom var hon kejsarens favorit.
Efter detta besöket gav vi oss tillbaka till stan för att gå på alla marknaderna, eller bazarerna kanske man ska kalla dem. Nu började staden sjuda av liv!
Vi började med att titta lite på den lokala bazaren innan vi drog iväg till den stora kreatursmarknaden.
Här såldes bl a pantertassar och ormar.
Tuppar, som var ämnade för tuppfäktning fanns det också gott om. Den mesta handeln sköttes av män. Här fanns knappast några kvinnor.
Visst....någon enstaka kvinna fanns det här.
Nu hade klockan blivit så mycket så Alim räknade med att kreatursmarknaden borde ha kommit igång ordentligt.
Det här var en häftig upplevelse. Så många djur! De stod visserligen bundna tätt intill varandra, men verkade trots det må rätt bra. Här såldes bl a getter, får, åsnor, hästar, kameler, kor och Jakar.
Vi stack allt ut lite från mängden, fast trots det så fick jag hjälpa till. Helt plötsligt fick jag i uppdrag att hålla en ko.
Jakarna var en ny bekantskap för mig. Kraftiga och tåliga kor! Det kan verkligen behövas i detta karga landskap.
Sunday Market i Kashgar har blivit delad i två delar. kreatursmarknaden hålls i utkanten av staden och resten av marknaden hålls i centrum. Så....nu bar det in emot centrum igen. Fast innan nästa marknadedel, behövde vi äta lunch.
På denna restaurangen fick vi äntligen höra lite Xinjianska takter. Om vår chaufför hade ställt upp, så var Alim redo att även visa oss lite Xinjiansk dans. Vi fick nöja oss med musiken.
Nu gav vi oss ut i folkvimlet för att titta lite mer på stan.
Det tillverkas massor med krukor här. Kanske inte så konstigt med tanke på all den lera som finns i regionen.
Mycket gott bröd gjorde de också. Detta brödet fick vi smaka. Det var nästan som dumplings med köttfärsfyllning, men brödet var mer i stil med deras Nan-bröd. Snäppet bättre än dumplings, tycker jag!
Nan-brödet bakades överallt!
Som jag sa, så såg vi inte så många kvinnor.....fast visst fanns de där.
Detta var ett ganska vanligt inslag i gatubilden. De använder tydligen Flakmopeder (Eldrivna) i någon sorts taxi-rörelse.
Mitt intryck av Kashgar är att det är en ganska röring och dammig stad med mycket energi.
Staden är omgiven av en stenöken, så dammet kommer de aldrig ifrån. Fast visst var den fin på många håll också
.
.
På torget försökte man tjäna lite pengar på turister genom att locka med kamelridning och att åka vagn efter en get. Denne lille get traskade runt helt fritt när han inte hade passagerare och valde då att gå bort och ställa sig hos kompisen kamelen.
Nu blev det en sväng till på den vanliga Sunday Market innan vi skulle ge oss till de gamla kvarteren.
De gamla kvarteren är omgärdad av vatten, så för att komma hit fick vi gå över en rätt lång bro.
Vid en första anblick, ser dessa kvarter helt öde ut, men det var de inte.....
Här bor byns bäste krukmakare, och här har han hela sin verksamhet.
Här har man fin utsikt och i båset till höger har man även plats för sina får.
Lite kalkoner och höns spatserade också omkring i gränderna.
Nu var denna dagens sightseeing i stort sett slut. Dags att äta middag och varva ner lite.
Imorgon ska vår trevlige guide ta med oss till Tashkurghan för nya äventyr.
