Dunhuang
Tåget var två timmar försenat när vi kom in till Dunhuang. Det var meningen att vi skulle ha checkat in på hotellet och ätit frukost där, men det var för sent för det. Vi nöjde oss med lite frukt till frukost. Det var ju ändå snart dags för lunch. Vi körde ca 2 timmar på en mycket skumpig väg, innan vi kom fram till Dunhuang och vårt hotell.
Fast ett sådant underbart hotell! Det kändes som om man checkade in på ett Mongoliskt slott eller något......
Jag har aldrig sett något Mongoliskt slott, men så här skulle jag kunna tänka mig att det såg ut.
Det var inte så dumt inomhus heller.....
Att det sedan låg precis intill Gobi öknen gjorde ju inte heller saken sämre.
När vi hade checkat in och installerat oss så var det dags för lunch. Vi slapp lämna vårt fina hotell, som kändes som en attraktion i sig, utan gick till hotellets matsal och åt en mycket god lunch där.
Efter lunchen gick vi upp på hotellets takterass och tog en kopp kaffe.
Här hade vi det gott, soligt och varmt.....och en sådan utsikt!
Dit ut ska vi snart och rida kamel!
Med skoskydd på, är vi redo att ge oss ut bland sanddynerna. Nu ska vi bara ha en varsin kamel också!
Nu bar det upp mot sanddynerna. Vi skulle rida nästan ända upp till toppen med kamelerna. Sista biten fick vi gå själva och sedan skulle vi åka kjälke ner igen för att höra sanden mullra. Det där sista om att höra sanden mullra var nog mest en turistfälla.......jag hörde i alla fall inget.
Vi var inte helt ensamma om att rida kamel.....man skulle kunna säga att det var en karavan....
En del valde att gå till fots hela vägen.
Man kunde välja jeep eller fyrhjuling också, men jag var mycket nöjd med vårt val.
Upp kom vi i alla fall och en vidunderlig utsikt hade vi.
Nu var det meningen att vi skulle åka ner igen, men det var inte lika häftigt som det lät.
Vi satte så mycket fart vi kunde, men det var trögt att komma ner för backen. Rätt var det var började de ropa för fullt för att stoppa oss. De ville visst inte att vi skulle åka längre ner? Först förstod vi inte varför, men sedan insåg vi att de helt enkelt inte ville gå hela vägen ner för att hämta åkdonen. Det var tungt att gå upp med dem igen....
Vi kom i alla fall tillbaka ner till våra kameler. Det var bara till att sitta upp, så fick vi rida ner till "basecamp" igen.
Här träffade vi vår guide och så gick vi en knapp km över dynerna bort till Cresent Moon Lake. Detta är ett naturligt under i Gobi öknen. Nu för tiden är den egentligen inte så naturlig. Eftersom det bara regnar ca 40mm per år och avdunstningen är 2400mm per år, så hade det inte funnits något grönt här om inte människan hade hjälpt till lite.
Naturligt eller inte...vackert var det!
Bevattningen räckte även till för lite blomstersängar utmed promenadstråken.
Det kändes mycket annorlunda och speciellt att vara här. man kunde nästan tänka sig att man var på en skidort, för runt omkring oss såg vi folk i backarna.
Fast man kunde lika gärna vara på en sol och bad semester.
Nu var det dags att ge sig tillbaka till hotellet och förbereda för kvällens middag och show.
Vi hann med en liten GT på takterassen också, innan det var dags att ge sig iväg.
Showen var helt fantastisk med många otroliga akrobatiska inslag. Några kort tog vi inte, för överallt stod det att det var förbjudet. Något irriterade blev vi på publiken, som ¨totalt ignorerade detta förbud. När vi pratade med vår guide om showen nästa dag, så frågade hon om vi hade tagit några kort. Nej, det hade vi ju inte gjort eftersom det var förbjudet. Då så såg hon helt oförstående ut och sa....jamen här i Kina får man det. Skyltarna stod ju faktiskt på kinesiska också!
Nåja, det är deras problem....Efter showen gick vi en runda i stan och tittade på Nattmarknaden. Dunhuang verkar vara en mycket trevlig stad. Lite större än Helsingborg.
Här på Nattmarknaden lyckades jag faktiskt hitta ett par små prylar som jag blev riktigt nöjd med.
Nu var det dags att dra sig hemåt till hotellet igen. Nästa dag var det dags för sista attraktionen på vår Sidenvägsresa , Mogao Grottorna.
Det är 492 grottor med totalt 25000m² väggmålningar och mer än 3000 målade skulpturer. De välbevarade grottorna sträcker sig över en period på 1000 år med början från 400-talet till 1400-talet. De representerar detaljrikt kulturen i det medeltida Kina. Den minsta grottan är bara 0,3m hög, medan den största är 268m² och sträcker sig från foten av berget till toppen. På 1900-talet upptäckte man även ett hemligt bibliotek som har varit gömt sedan mitten på 1100-talet. Detta bibliotek har gjort Dunhuang betydelsefull för studierna av Kinas medeltida civilisation. På senare år har man satt dörrar för grottingångarna för att minska ljusinsläppet och därigenom bättre bevara målningarna.
Vi besökte 8 grottor, men inne i grottorna fick man givetvis inte ta några kort.
Vi såg också en del grottor som inte hade fått dörrar. Det var bostadskvarteren, där munkarna bodde som arbetade i grottorna.
Medan vi var här i grottorna, så ringde vår researrangör till guiden. Vår hemresa hade blivit ändrad!
Vårt flyg hade blivit överbokat och de som betalat minst för sin biljett fick inte åka med. Det är tacken för att man är ute i tid och bokar! Vi skulle ha flugit från Dunhuang till Xi'An och vidare till Shanghai.
Nu bokade researrangören om oss till ett flyg tillbaka till Urumqi och vidare därifrån till Hangzhou där vi skulle bli hämtade med bil och körda till Shanghai (ca 2 timmars bilresa). Om vi inte kom hem den kvällen skulle ju Karin förmodligen missa sitt flyg hem till Sverige. Det var en hel del förseningar....Väntsalen på den lilla flygplatsen var full....Kom vi för sent iväg härifrån skulle vi ju ändå missa planet i Urumqi. Gissa om vi var nervösa! Så äntligen landade ett flygplan på flygplatsen. Vilka skulle få åka med det planet? Det var vi!!!
Lyckliga gick vi ut till det enda flygplanet inom synhåll!
Vi kom lyckligt och väl hem den kvällen även om vi var ca 5 timmar försenade. Viss skadeglädje kände vi också, för det planet som vi skulle ha åkt med från Xi'An hade blivit inställt. De hade blivit sittande i Xi'An hela natten.
Kommentarer
Trackback
