shanghaijavisst

Vi fick inte ha Johnson som guide i Förbjudna Staden, men de kunde väl inte stoppa vår tur till muren tillsammans?

Klockan 9 hade vi bestämt att Johnson skulle hämta oss på hotellet, och det gjorde han också.

Vi visste inte vilken del av muren som han hade i tankarna. Jag trodde vi skulle till Mutianyu och hade förberett Britt-Marie på att man tar en kabinbana upp på muren där man sen traskar runt. Vi kom till ett helt annat ställe!

Inte fanns det någon kabinbana här inte! Det blev till att gå upp.....Väl uppe var det en gammal man som mötte oss.

Han var 80 år och anställd som brandvakt på området. Dessutom passade han på att tjäna lite extra genom att sälja souvenirer. Han hade ingen konkurrens från några andra försäljare, men här fanns ju inte heller så många kunder. Denna delen av muren kallas för Huang Hua ( Gula Blomman) och har verkligen inte ställts i ordning för turisterna.

En sådan känsla att vara ensam på muren!

Vi fick välja åt vilket håll vi ville gå. Åt det ena hållet var det lite mer svårframkomligt, så vi började åt det hållet.

Vägen blev allt mer svårframkomlig.......

....och när den fortsatte ut på denna smala avsats så fegade både Britt-Marie och jag ur.

Då var det bara till att gå ner igen ........

......och fortsätta upp på andra sidan.

Här var det lite lättare att gå, fast visst var det brant här också.

 

 

 

Det mest fantastiska med att komma till denna delen av muren var nog att vi var alldeles ensamma.

Man fick en helt otrolig frihetskänsla!

Det var så vackert!

En helt fantastisk upplevelse!

När vi kom upp så vi kunde se sjön, bestämde vi oss för att vända tillbaka till vår guide.

Det var ett större äventyr att gå ner än att gå upp.

Till slut kom vi dock ner helskinnade och mycket nöjda till Johnson och brandvakten.

Vi sa adjö till brandvakten och gav oss av för att hitta ett lunchställ. Johnson föreslog att vi skulle testa en av de lokala restaurangerna och det nappade vi på direkt. De har väldigt fin forell i området.

Vi kom till en liten restaurang där vi själva fick försöka fånga vår fisk.

Det var lättare sagt än gjort....vi fick överlämna fiskandet till serveringspersonalen.

Det blev en mycket god lunch med bl a grillad forell.

 

Härifrån bar det av till Beijing igen. Johnson ville gärna ta med oss till Siden museet och lite tee provning för att få en extra liten bonus. Kändes lite onödigt, fast tee provningen var faktiskt riktigt trevlig.

Den unga flickan som presenterade teerna var mycket trevlig och kunnig.

 

På kvällen hade jag tänkt mig att vi skulle gå till Dadong och äta Pekinganka. Vi frågade Johnson om han ville följa med. Egentligen borde man kanske ha gett sig hem till hotellet och bytt om för att gå på en så fin restaurang, men klockan var ju ändå snart 6. Vi försökte köra dit direkt. Tyvärr hade vi inte bokat, så det blev inget Dadong. Vi hade parkerat bilen, så vi tog en liten promenad och hittade en annan Pekinganka restaurang.

Visst var det OK, men inte mer. Ska jag äta Pekinganka någon annan gång, så ska det vara på en restaurang som Dadong.