Turpan
Trötta efter allt körande de sista dagarna, passade Karin och jag på att få en 15 minuters massage i de sköna stolarna på flygplatsen. Perfekt slut på vår första etapp!
När vi landade i Urumqi blev vi mötta a en ny guide. Denna gången hette han Aihenmet, även han var Uyghur.
På väg till Turpan såg vi mängder av vindkraftverk! Har aldrig förr sett så många på samma ställe. Enligt vår guide blåser det en konstant vind mellan bergskedjorna här, så det är extra gynnsamt med vindkraftverk. Kurt som annars inte är så imponerad av denna energikällan var mäkta imponerad. Här kan det verkligen löna sig!
Vi besökte också ett museum som visade oss hur Karez bevattningssystem (2500 år gammalt) fungerade. Det gällde ju att dra nytta av glaciärvatten för att kunna odla något i det annars så regnfattiga området.
Man grävde underjordiska kanaler med lagom fallhöjd för att vattnet skulle mynna ut där man behövde bevattning.
Man fick en känsla av arbetet både genom modeller och förklarande ritningar.
Det blänker lite i glaset på denna bilden, men jag vill ändå ha med den då jag tycker att den verkligen klargör vad det handlade om. Tänk er allt arbete att gräva dessa kanaler, hur noggranna beräkningar som krävdes för att få vattnet dit man ville, och dessutom allt arbete som krävdes för att underhålla kanalerna.
Även nästa bild är rätt informativ. Synd bara att jag inte kunde få med hela modellen.
I Turpan området finns det ca 1000 karez med en sammanlagd längd på 5000km.
Vårt nästa stopp på väg till Turpan var Jiao He ruinerna. Jiao He var huvudstad i Södra Cheshi, som var en av 36 provinser i den västra regionen under Västra Han Dynastin (206f.kr - 9 e.kr). Det var en viktig stad långt därefter, ända tills den förstördes av Mongolerna mot slutet av 1300-talet.
Staden har inga ringmurar utan är byggd på en klippa som är 30m hög. De branta klippväggarna utgör en naturlig skyddsmur. Staden är 300m bred och 1650m lång och uppdelad i tempel, bostadskvarter och regeringsbygggnader.
På hålen i väggen kan man se att detta har varit ett hus med flera våningar. Man kan även se en antydan till trappsteg.
Längst bort i staden kunde man tydligt urskilja templet. Storslaget och upphöjt över allt annat!
Visst kan man tycka att här bara varen massa sten, men man kunde verkligen känna historiens vingslag.
Sent omsider kom vi fram till Turpan och checkade in på vårt hotel Turpan Ta Ha Petroleum mitt i staden.
Nu var vi hungriga! Vår guide ville ta oss till ett ställe där man kunde se köket.....och det gjorde vi verkligen.
Mycket fräscht och gott var det! Ett sådant ställe som man inte alltid vågar sig på själv.
Efter middagen skiljdes vi åt från guiden och tog en liten promenad i parken utanför hotellet.
Turpan verkar vara en mycket välmående och ren stad.
.....men något svalare än i Shanghai, för här blommade fortfarande Lotusen.
Nästa morgon när vi vaknade kunde vi se ut över ett beslöjat Turpan.
Idag skulle vi börja med en rundvandring i staden samt ett besök på den lokala marknaden.
Genom hela centrala Turpan sträcker sig ett promenadstråk täckt av vinrankor. Här började vår promenad.
Strax kom vi till den lokala marknaden.
Turpan regionen är känd för sina vindruvor, så givetvis såldes här massor av vindruvor av alla de slag.
Fast givetvis annat också som hör en marknad till.
Det enda vi köpte här, var torkad frukt och saffran.
Efter marknaden begav vi oss till Turpan Museum som ger en överblick över Turpans historia och alla fynd som gjorts i trakten. Eftersom det är en viktig utpost på sidenvägen så har det gjorts mångkulturella fynd. Något som fashinerade oss mycket var alla fynd av dinosaorier.
När man ser skeletten bredvid varandra så tänker man sig att de levde samtidigt, men de flesta av dessa varelser såg aldrig skymten av varandra.
Nu var vi tillbaka vid parken utanför vårt hotell.
En mycket fin liten oas, och precis som i alla andra kinesiska städer så finns här gott om guldfiskar.
Här väntade chauffören på oss och nu gav vi oss iväg till den lilla staden Tuyogou i Tuyu Valley, som är en dal i "The Flaming Mountains" i Taklamikan öknen.
Tuyugou är en stad från 300-talet som fortfarande lever enligt gamla uyghuriska seder. Tyvärr är det svårt att få ungdomarna att stanna kvar i byn och många av husen står därför tomma.
Dalen har också blivit en pilgrimsort för många muslimer, som har The Mazar som huvuddestination. The Mazar är den första uyghur muslimens grav. Fåraherden, som sedan blev The Holy Man, såg ett ljus när han övernattade i en av grottorna i dalen. Han började då sprida muslimsk lära i regionen. Det sägs att 7 pilgrimsresor till The Mazar motsvarar 1 pilgrimsresa till Mecca.
Vi började vårt besök här med att äta lunch. För att kunna bo kvar i byn har innevånarna fått inrikta sig mer på turism. Vår lunch här var mycket god och miljön var suverän.
Vi fick sitta med benen i kors vid ett traditionellt matbord och blev serverade av gammelmor och far.
Den unga generationen arbetade i köket.
Gammelmor hjälpte i och för sig till i köket också.
Utanför restaurangen lekte barnen.
Mätta och belåtna började vi vår rundvandring i staden.
Den fina mosken är en central punkt i byn och i den branta backen utanför gillar visst barnen att leva farligt med sina cyklar.
Bortom mosken kan man se The Mazar. Gravkapellet som den förste uyghuriske muslimen ligger begravd i.
Grottan där han fick sin uppenbarelse ligger alldeles intill.
En del innevånare ville gärna visa upp sina hem mot en liten ersättning. Vi var inne hos denne gamle man som påstod sig vara 108 år......kanske ett litet knep som han trodde skulle locka till sig turister?
Även denne unge mans hem var öppet för besök.
Det var inga stora lägenheter de hade. Det var i princip bara ett rum som var täckt med mattor och så eventuellt en del bostadsyta under tak, men utomhus.
Man kan verkligen säga att staden smälter in i sin omgivning.
När vi gick upp till gravkapellet kunde man se grottan där den förste uyghuriske muslimen hade fått sin uppenbarelse.
Nu hade vi bara ett stopp till innan vi skulle lämna denna regionen. Grape Valley!
Detta är verkligen en sprudlande oas, med massor av fruktträd och vinrankor, fast ack så turistiskt.
Grape Valley är 8km lång och en halv km bred och bebodd av ca 6000 invånare med olika etnisk tillhörighet.
När man först kommer in i dalen är det kantat med små restauranger som ser mycket inbjudande ut, fast enligt vår guide så får man inte någon prisvärd mat här.
Givetvis säljer de även russin här, men även det är det bättre att handla på de lokala marknaderna.
Överallt var gångarna övertäckta med vinrankor. Mycket vackert och behagligt!
Med så mycket vindruvor måste det väl ändå finnas viss vintillverkning.....och visst finns det det!
Vår guide visade vägen!
Här kunde man provsmaka deras viner för 80rmb glaset. Vår erfarenhet av kinesiskt vin är inte den bästa, så vi valde att inte provsmaka.
När vi kom tillbaka ut till det stora torget visade det sig att det var uppträde på gång. Både lindansare och traditionell dans från Xinjiang. Detta blev den stora behållningen av Grape Valley.
Som brukligt är, bjöds publiken upp för att vara med och dansa....vi tillhörde inte de modiga.
Efter showen lämnade vi Grape Valley för att hinna äta en bit mat innan vi blev lämnade på järnvägsstationen.
Nu skulle vi åka sovvagn igenom Taklamakan öknen tills vi kom till nästa stopp, Dunhuang.
Kommentarer
Trackback
