Mer tempel!
Även denna morgon väcktes vi av tuppen, så vi hade gott om tid innan vi skulle träffa vår guide klockan 9.
Idag skulle vi titta på tempel som låg lite längre bort från Siem Reap, så det blev en lite tur genom bygden först. När vi stannade för att tanka såg vi denna vällastade bil. Kambodjanerna är faktiskt lika bra på att lasta som kineserna. Det var minst 15 pers i bilen, dessutom hoppade 2 personer upp och satte sig bredvid moppen i den öppna bagageluckan.
Vi stannade och tittade på hur de handskades med sockret som de fick från sockerpalmerna. Jag som inte ens visst att det fanns något sådant. Det är långsmala, bladlika frukter. De hade gjort hemmagjorda stegar på palmerna för att kunna klättra upp och plocka frukterna.
Sedan rörde de sockret kraftigt tills det ljusnade......
.....och fyllde små formar med massan, så det blev som sockerbitar när det stelnat.
Vi kikade lite på deras hus också. De flesta hus är byggda på pålar.
Guiden förklarade att de hade många barn i den familj vars hus vi tittade på, eftersom de hade fått bygga flera hus. Det stora huset till höger var till för föräldrarna, medan de små husen var till för barnen.
Deras kök låg utomhus.
Vad det gällde vattenförsörjningen, så hade de en öppen dagvattenbrunn, men de hade också fått en borrad brunn donerad av kanadensare. Så lite lyx var det.......
De livnärde sig på en del försäljning också, och det kändes riktigt bra att få handla här istället för inne i stan.
Vi såg Mebon, Tasom, Neak Pean och Preah Khan i nämnd ordning.
Denna kvällen skulle vi gå på show med middag. Det var en show med Apsara Dancers.
Efter lite mer körande, så kom vi så fram till dagens första tempel, Banteay Srey. Det s.k. "Citadel of the Women", eller "Tempel of Shiva"......alltså ett hinduistiskt tempel. Det lär vara det bäst bevarade templet i Kambodja och dessutom det enda som är byggt i rosa sandsten.
Utanför templet satt en orkester med män som lemlästats av minor, och spelade.
Vårt nästa mål var faktiskt "Landmine Museum".
Dessa band finns överallt......alltför många har drabbats av landminorna.
Vårt nästa mål var faktiskt "Landmine Museum".
Det är inte bara ett museum utan också ett hem för många drabbade barn.
Detta museum startades av Mr Aki Ra som var barnsoldat hos Röda Khmererna och brukade då få lägga landminor. 1987 deserterade han till den Vietnamesiska armen. När kriget var över har han ägnat all tid och kraft åt att röja landminor. 1997 hade han tillräckligt med material för att starta ett museum. Han och hans fru har också tagit hand om många barn som blivit offer för minorna, och museumet har blivit deras hem.
Tagna av detta museum drog vi vidare för att titta på lite mer tempel.
Nu skulle vi titta på något som kallades "The Tempels of the Grand Circuit" - 4 tempel till skulle vi få se.
Nu skulle vi titta på något som kallades "The Tempels of the Grand Circuit" - 4 tempel till skulle vi få se.
Fast på vägen stannade vi till och handlade av ytterligare några bybor.
Vi såg Mebon, Tasom, Neak Pean och Preah Khan i nämnd ordning.
Det var vackert, det var mäktigt, men det var varmt.....och vi blev rätt mätta på tempel.
.....som sagt....vi blev rätt mätta på tempel, men när vi slutligen kom hem igen var det underbart att se detta sällskapet precis utanför vårt hotell. Vi bor på landet!
Denna kvällen skulle vi gå på show med middag. Det var en show med Apsara Dancers.
Vi blev placerade vid långbord och hamnade bredvid en mycket trevlig fransk familj.
Förutom det trevliga smakprovet på Kambodjansk kultur, så var maten helt utsökt!
Maten i Kambodja har tydligen inte rykte om sig att vara så speciellt god, men det kan jag verkligen inte hålla med om. All mat vi har ätit här har varit helt underbar!
Dessutom är landet franskinspirerat, så de har gott vin och god västerländsk mat också.
Kommentarer
Trackback
