Jiuzhaigou Nature Reserve (2014-04-16)
Det blev inte så mycket tid mellan resorna denna gången.
Jag hade fullt upp med att skriva klart om Taipei innan det var dags att ge sig iväg igen på onsdagskvällen. Denna gången skulle det bära av till Sichuan. Det lär finnas mycket vackert att se där.....och så ville vi givetvis se Pandorna.
Vi började med att flyga raka vägen till Jiuzhaigou i norra Sichuan. Jiuzhaigou betyder "de nio byarna i dalen" och har Kinas tredje högst belägna flygplats (3400 m.ö.h.). Hela området varierar mellan 2000 och 4300 m.ö.h..... förutom ett och annat berg som når upp emot 6000m. Det är mest Tibetaner som bor här, uppblandat med en annan minoritet som heter Hui.
Det tog ca 3 timmar att flyga från Shanghai till Jiuzhaigou och klockan var över 9 när vi kom fram till Intercontinental Jiuzhai Paradise, som vårt hotell hette.
Vilket hotell!
Inklämt mellan bergen, låg ett hotell delvis under glaskupor!
Det är kallt här, så hotellet behöver kanske glasas in för att hålla värmen.
....och annars hade de definitivt inte kunnat ha den fantastiska trädgård som de har.
Det var som en inglasad tibetansk by.
Efter en hyfsad frukostbuffé på torsdagsmorgonen gav vi oss iväg med vår guide Emma för att utforska bergen. När man kom till Naturreservatet fick man lämna bilen och åka med områdets elbussar. Området sträcker sig över flera mil, så bussarna behövdes verkligen. Man kunde hoppa av och på bussarna på flera ställen och välja var man ville promenera.
Vägen grenade sig efter ett tag och vi började med att åka upp den vänstra leden till Long Lake.
Det var vackert!
Det var den ena sjön efter den andra med klarblått kobolt- och kalciumrikt vatten.
Kalciumet har avlagrats på bottnen och stränderna....även på många av de trädstammar som ligger i vattnet, och gjort dem alldeles vita.
Kalciumet har avlagrats på bottnen och stränderna....även på många av de trädstammar som ligger i vattnet, och gjort dem alldeles vita.
Vi åt en god lunch där vägarna grenade sig....och fick även lite Tibetansk underhållning.
Fast nu låter jag bilderna tala för sig....................
Nu började vi närma oss Pearl Shoal Waterfall.
Tyvärr är vattenståndet mycket lågt vid denna tiden på året, men jag tyckte det var rätt fint ändå.....då kan man ju bara föreställa sig hur det är i augusti - oktober då vattenståndet är som högst.
Pearl Shoal är ett, över 100m brett och nästan 200m långt, vattenfall.....och ligger 2450m.ö.h.
Nu började vi närma oss korsningen mellan de två grenarna igen.
Här låg en gammal kvarnbyggnad.....
....och här var det även lite bröllopsfotografering på gång.
Något som verkligen fascinerade Kurt och mig var växtligheten. Vi kände oss nästan som hemma!
Den där lilla fågeln har vi förstås inte i Sverige....och röd björk hade jag heller aldrig sett förut.
Nu var det dags att köra tillbaka till hotellet, fast ett stopp skulle vi göra på vägen.
Vi skulle stanna till i en av de nio tibetanska byarna i dalen.
Visst var det turistiskt....men kul ändå.
Tibetanska böneflaggor och hus blir man ju nostalgisk av att titta på nu.
Så kom vi då tillbaka till vårt inglasade hotell.
Vi åt buffén på hotellet, för den ingick i vår resa.....fast det var inte mycket till buffé.
Det fanns så många andra restauranger på området som såg mer inbjudande ut.
Rätt var det var tände de upp en stor brasa mitt på området och började dansa.......Skärtorsdag var det och då brukar ju häxorna dansa runt elden på Blåkulla....Fast de såg inte ut som häxor......
Kommentarer
Trackback
