shanghaijavisst

Till Nepal

 

 

Idag skulle vi korsa gränsen till Nepal, dvs till andra sidan floden.

Det finns bara en gränsövergång mellan Tibet och Nepal och det var där vi var nu.

Först skulle vi ta oss ner för vägen till gränsbron och det var inte det lättaste. Mängder med lastbilar stod parkerade vid sidorna och väntade på klartecken på att få köra över bron.

Dessutom en hel del turistbussar....och får...

Till sist hade bussarna och lastbilarna blockerat vägen så illa, så vi bestämde oss för att gå.

 

På vår väg ner för backarna såg vi många små vattenfall. Ibland forsade vattnet direkt över vägen.

Det kan ta sin tid att komma över gränsen, så ett litet gatukök eller krypin kan nog vara på sin plats.

 

 

 

 

Nu började vi närma oss gränsövergången och äntligen kunde vi se bron.

 

 

Nu tätnade det med ännu fler lastbilar.

Äntligen nere!

Nu är det bara till att köa till passkontollen.

Det tog säkert 2 timmar innan vi var igenom, men vår käre guide och vän, Lobsang väntade troget tills vi hade kommit igenom alla kontroller.

Det var fascinerande att se de nepalesiska kvinnorna bära packning åt turister....
Tala om "Girlpower"!

 

Så kom vi då slutligen in till Nepal.

Lite ruffigare och fattigare, men mycket vänligare.

Här blev vi mötta av vår guide Sarita.

Vi fick gå en bit till bilen. Tack och lov hade de inte parkerat inne i gyttret.

 

Gränsfloden fylldes på även från denna sidan och även här rann vattnet direkt över vägen på sina håll.

Inte lätt att hålla någon kvalitet på vägen då.

Det var lika illa med trafiken på Nepal sidan som i Tibet.

Nej förresten...........det var mycket sämre.

 

I Nepal har de inga broar eller tunnlar. Man kör upp och ner i backarna på småvägar som bara är sporadiskt asfalterade......och landet är mycket kuperat!

Det finns 240 toppar i Nepal som är högre än 6000 m.ö.h.

I södra Nepal finns det en del slätter, så där är eventuellt vägarna lite bättre.

 

Det tog oss några timmar att komma till Kathmandu, men det gjorde ingenting.

Som vanligt fanns mycket att titta på. "Det är resan som är mödan värd."

 

 

Nu kom vi fram till något spännande!

Denna plats kallas för "The Last Resort". Ett mycket passande namn för Bungy Jump.

Det är långt ner till botten här.

 

 

Det är ett otroligt vackert landskap. Man kan knappast se sig mätt!

 

 

 

 

 

 

 

När vi närmade oss Kathmandu och Bhaktapur blev jorden mer och mer rödfärgad.

Vi blev inte förvånade när vi såg att de hade tegel och kruktillverkning.

 

Det blev en sen lunch idag, men vilket ställe vi kom till!

Det var väl värt att vänta på. Dhulikhel Lodge Resort!

Här hade det varit mysigt att stanna en dag eller två.

God mat, perfekt service, smakfullt inrett och ett underbart läge!

Hade det inte varit mulet, så hade vi haft hela Himalaya framför oss.

 

Nu hade vi inte långt kvar till Bhaktapur, som skulle vara vårt nästa stopp, men på vägen dit såg vi en av världens största Shiva statyer.

 

Bhaktapur är en av Nepals äldsta och bäst bevarade städer och var huvudstad i Kathmandu-dalen på 1500- och 1600-talet.

Massor av hundar även här!

 

 

 

Efter detta besöket körde vi raka vägen till Hotell Hyatt Regency i Kathmandu.

En sådan lyx efter de senaste hotellen!

Dessutom blev vi uppgraderade till sviter allihop eftersom de hade lite ont om rum.

Vi var fortfarande mätta efter vår goda och sena lunch. Det blev lite lätt kvällsmat på hotellet.

Sedan gick vi husesyn i varandras sviter.

Imorgon är vår sista dag på resa.....då ska vi utforska Kathmandu.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Jejja din blogg är fantastisk! Den borde rekommenderas till alla nyanlända i Shanghai, då du delar med dig av massor med tips. Och dina reseskildringar lockar till resor!!!!
Jag vill särskilt tacka dig för reseskildringen av vår gemensamma resa till Tibet/Nepal. Jag kommer att rekommendera mina vänner att läsa din blogg:))
Kram Nera