Nu drar vi till Guilin! (2013-09-14)
Fredagen den 13:de september vågade vi oss ut och resa.
Denna gången skulle vi till Guilin. Planet skulle gå redan klockan 8, så vi fick sticka hemifrån innan 6 på morgonen.
Dessa figurer på Pudongs flygplats såg rätt trötta ut, men vi var fulla av förväntan.
Precis som de flesta av våra andra turer i Kina, hade vi bokat resan genom Sojourner Travel.
Vi anlände till Guilin klockan 10.20 och möttes av vår guide William.
Idag skulle vi upp till risterrasserna. Det var drygt 2 timmars körtid dit, så vi stannade på vägen för att äta lunch i en lokal restaurang.
Det är alltid spännande med dessa lokala restauranger. Man vet aldrig vad man kan förvänta sig, men maten brukar vara god. Att maten skulle vara smakrik förstod vi innan vi kom in på restaurangen.
Det var verkligen en lokal restaurang....överallt spår från människorna som bodde här.
Som starter fick vi lite tee och några pepparfrukter.
Maten var mycket god!
Vi åt bl a rökt fläskkött, en specialitet för trakten, som var riktigt smakrik.
Utanför restaurangen luktade det gott från Osmanthus träden, som var i full blom. 
Blommorna som kan vara både vita, gula och orange, är mycket uppskattade i Kina. De används i matlagning och bakning, men är framförallt kända för att man gör vin och tee av dem.
Efter lunchen hade vi en kort körsträcka, innan vi kom fram till "risterrasserna".
Det har odlats ris här sedan länge, men det är ingen lönsam verksamhet för bönderna längre. Nu får de bidrag från staten för att fortsätta odla ris. Det har nämligen blivit en succé för turistnäringen!
.....och visst är här alldeles fantastiskt vackert!
Det är inte bara risterrasserna som är sevärda. Hela byn och byggnaderna är mycket pittoreska.
Fast.....som alla turistområden i Kina, får man förstås gå förbi en massa stånd först.
Här hängde även en del rökt kött.....
Det fanns massor med färsk frukt.....passionsfrukt, clementiner, pomelo, meloner......
.....ett par passionsfrukter slank lätt ner.....
Nu började vår vandring uppåt.....
Man kunde få hjälp upp om man ville....fast det ville vi inte......
Det började regna, så jag försökte mig på en regnponcho, men det var alldeles för varmt!
Jag blev blöt inifrån istället..... Det var lika bra att acceptera regnet.
Vi träffade 2 kvinnor av Yao-minoriteten som ville tjäna en liten slant genom att visa sitt hår.
Yao-kvinnorna lär ha det längsta håret i världen. De anser att långt hår för med sig lycka och rikedom. När de är 18 år klipper de håret, men behåller det och virar upp det på huvudet. Unga kvinnor har håret bakåt, men när de gifter sig snurrar de håret så de får en boll uppe på huvudet. När de sedan får barn har de håret i en boll framme i pannan. Dessa båda kvinnor är alltså mödrar.
Jag har aldrig varit så här nära en risplanta tidigare. Det var verkligen intressant att se hur den växer.
Snart 60 år och så okunnig om ris!
Fast det var inte bara ris som odlades. Här fanns pepparplantor, ingefära, majs och "Jams".....
"Jams" är en sorts sötpotatis.
Denna rotfrukt var räddningen undan svält för många, under Kulturrevolutionen.
Den ser ut som vår potatis...eller sötpotatis, men smaken är inte densamma.
Något annat som var nytt för mig var Stjärnanis.....jag har inte ens funderat över hur den växer.
Nu fick jag se ett träd med frukt och blomma.
Efter ca 1 och en halv timmes promenad kom vi ner till byn igen.
Som hjälp med att bära, upp och ner i backarna, använder man sig av små hästar.....
......eller så får kvinnfolken hjälpa till......
I detta lilla skjulet kokas det risvin.
Nu var det dags att köra till hotellet.Vi skulle bo på Waterfall Hotel i Guilin.
Här mottogs vi av en flicka klädd i traditionella kläder från en annan av traktens minoriteter, Miao.
Efter att ha checkat in, gick vi ut på stan för att äta middag.
Alldeles intill hotellet låg en gata full med restauranger, barer och affärer.
Vi åt en okey middag, sedan tog vi en sväng på stan.
Denna gången skulle vi till Guilin. Planet skulle gå redan klockan 8, så vi fick sticka hemifrån innan 6 på morgonen.
Dessa figurer på Pudongs flygplats såg rätt trötta ut, men vi var fulla av förväntan.
Precis som de flesta av våra andra turer i Kina, hade vi bokat resan genom Sojourner Travel.
Vi anlände till Guilin klockan 10.20 och möttes av vår guide William.
Idag skulle vi upp till risterrasserna. Det var drygt 2 timmars körtid dit, så vi stannade på vägen för att äta lunch i en lokal restaurang.
Det är alltid spännande med dessa lokala restauranger. Man vet aldrig vad man kan förvänta sig, men maten brukar vara god. Att maten skulle vara smakrik förstod vi innan vi kom in på restaurangen.
Det var verkligen en lokal restaurang....överallt spår från människorna som bodde här.
Som starter fick vi lite tee och några pepparfrukter.
Maten var mycket god!
Vi åt bl a rökt fläskkött, en specialitet för trakten, som var riktigt smakrik.
Utanför restaurangen luktade det gott från Osmanthus träden, som var i full blom. Blommorna som kan vara både vita, gula och orange, är mycket uppskattade i Kina. De används i matlagning och bakning, men är framförallt kända för att man gör vin och tee av dem.Efter lunchen hade vi en kort körsträcka, innan vi kom fram till "risterrasserna".
Det har odlats ris här sedan länge, men det är ingen lönsam verksamhet för bönderna längre. Nu får de bidrag från staten för att fortsätta odla ris. Det har nämligen blivit en succé för turistnäringen!
.....och visst är här alldeles fantastiskt vackert!
Det är inte bara risterrasserna som är sevärda. Hela byn och byggnaderna är mycket pittoreska.
Fast.....som alla turistområden i Kina, får man förstås gå förbi en massa stånd först.
Här hängde även en del rökt kött.....
Det fanns massor med färsk frukt.....passionsfrukt, clementiner, pomelo, meloner......
.....ett par passionsfrukter slank lätt ner.....
Nu började vår vandring uppåt.....
Man kunde få hjälp upp om man ville....fast det ville vi inte......
Det började regna, så jag försökte mig på en regnponcho, men det var alldeles för varmt!
Jag blev blöt inifrån istället..... Det var lika bra att acceptera regnet.
Vi träffade 2 kvinnor av Yao-minoriteten som ville tjäna en liten slant genom att visa sitt hår.
Yao-kvinnorna lär ha det längsta håret i världen. De anser att långt hår för med sig lycka och rikedom. När de är 18 år klipper de håret, men behåller det och virar upp det på huvudet. Unga kvinnor har håret bakåt, men när de gifter sig snurrar de håret så de får en boll uppe på huvudet. När de sedan får barn har de håret i en boll framme i pannan. Dessa båda kvinnor är alltså mödrar.
Jag har aldrig varit så här nära en risplanta tidigare. Det var verkligen intressant att se hur den växer.
Snart 60 år och så okunnig om ris!
Fast det var inte bara ris som odlades. Här fanns pepparplantor, ingefära, majs och "Jams".....
"Jams" är en sorts sötpotatis.
Denna rotfrukt var räddningen undan svält för många, under Kulturrevolutionen.
Den ser ut som vår potatis...eller sötpotatis, men smaken är inte densamma.
Något annat som var nytt för mig var Stjärnanis.....jag har inte ens funderat över hur den växer.
Nu fick jag se ett träd med frukt och blomma.
Efter ca 1 och en halv timmes promenad kom vi ner till byn igen.
Som hjälp med att bära, upp och ner i backarna, använder man sig av små hästar.....
......eller så får kvinnfolken hjälpa till......
I detta lilla skjulet kokas det risvin.
Nu var det dags att köra till hotellet.Vi skulle bo på Waterfall Hotel i Guilin.
Här mottogs vi av en flicka klädd i traditionella kläder från en annan av traktens minoriteter, Miao.
Efter att ha checkat in, gick vi ut på stan för att äta middag.
Alldeles intill hotellet låg en gata full med restauranger, barer och affärer.
Vi åt en okey middag, sedan tog vi en sväng på stan.
Till sist hamnade vi på en bar med utsikt mot hotellet. Här hade de dessutom en trubadur som sjöng riktigt bra.
Vi avslutade vår kväll med att ta en promenad runt en del av Guilins forna vallgrav.
Guilin är verkligen en turiststad!
Kommentarer
Trackback
